Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 135
Lovsång till Herren för hans stora under
1 Halleluja!
Prisa Herrens namn,
prisa det, ni Herrens tjänare,
2 ni som står i Herrens hus,
i gårdarna till vår Guds hus.
3 Prisa Herren, ty Herren är god,
lovsjung hans namn, ty det är ljuvligt.
4 Herren har utvalt Jakob åt sig,
Israel till sin egendom.
5 Jag vet att Herren är stor,
att vår Herre är större än alla gudar.
6 Herren gör allt vad han vill
i himlen och på jorden,
i haven och i alla djup.
7 Han låter moln stiga upp
från jordens ände,
han låter blixtar komma med regn
och för vinden ut ur dess förvaringsrum.
8 Han slog de förstfödda i Egypten,
både människor och boskap.
9 Han sände tecken och under mitt i dig, Egypten,
mot farao och alla hans tjänare.
10 Han slog stora folk
och dödade mäktiga kungar -
11 Sichon, amoreernas kung,
och Og, kungen i Basan,
och alla Kanaans riken -
12 och gav deras land till arvedel,
till arvedel åt sitt folk Israel.
13 Herre, ditt namn varar i evighet
och minnet av dig, Herre,
från släkte till släkte.
14 Ty Herren skaffar rätt åt sitt folk,
han förbarmar sig över sina tjänare.
15 Hednafolkens avgudar är silver och guld,
verk av människohänder.
16 De har mun men talar inte,
ögon men ser inte,
17 de har öron men hör inte,
ingen andedräkt finns i deras mun.
18 De som har gjort dem kommer att likna dem,
ja, alla som förtröstar på dem.
19 Ni av Israels hus, lova Herren!
Ni av Arons hus, lova Herren!
20 Ni av Levis hus, lova Herren!
Ni som fruktar Herren, lova Herren!
21 Lovad vare Herren från Sion,
han som bor i Jerusalem.
Halleluja!
Domen är oundviklig
12 Herrens ord kom till mig. Han sade: 13 "Du människobarn, om ett land syndade mot mig genom att handla trolöst, då skulle jag räcka ut min hand mot det och skapa brist på bröd och sända hungersnöd över det och där utrota både människor och djur. 14 Om då dessa tre män fanns i landet: Noa, Daniel och Job, så skulle de genom sin rättfärdighet rädda endast sina egna liv, säger Herren, Herren. 15 Om jag lät vilda djur dra fram genom landet och göra det folktomt så att det blev så öde att ingen vågade färdas där för djurens skull, 16 då skulle, så sant jag lever, säger Herren, Herren, dessa tre män, om de fanns där, varken kunna rädda sina söner eller sina döttrar. Endast de själva skulle räddas, men landet skulle bli öde.
17 Eller om jag lät svärdet drabba det landet, och sade: "Svärd, far fram genom landet!", och jag på det sättet utrotade både människor och djur ur det, 18 så skulle, så sant jag lever, säger Herren, Herren, dessa tre män, om de befann sig i landet, varken kunna rädda sina söner eller sina döttrar. Endast de själva skulle räddas. 19 Eller om jag sände pest i det landet och utgöt min vrede i blod över det för att utrota både människor och djur ur det, 20 och om då Noa, Daniel och Job fanns där, så skulle de, så sant jag lever, säger Herren, Herren, varken kunna rädda son eller dotter. De skulle genom sin rättfärdighet rädda endast sina egna liv.
21 Därför säger Herren, Herren: Hur mycket värre blir det inte, när jag sänder mina fyra svåra straffdomar: svärd, hungersnöd, vilddjur och pest över Jerusalem för att där utrota både människor och djur. 22 Men se, några skall räddas och bli kvar, både söner och döttrar, och de skall föras bort. De skall komma hit till er, och när ni får se hur de lever och handlar skall ni finna tröst för den olycka som jag har låtit komma över Jerusalem, ja, för allt som jag har låtit komma över staden. 23 De skall vara er till tröst, när ni ser hur de lever och handlar. Ni skall då inse att jag inte utan orsak har gjort allt vad jag har gjort mot Jerusalem, säger Herren, Herren."
En hednisk kvinnas tro
24 Sedan begav han sig därifrån och kom till Tyrus område. Där gick han in i ett hus. Han ville inte att någon skulle få veta det, men det kunde inte hållas hemligt. 25 En kvinna, vars dotter hade en oren ande, fick höra talas om honom, och hon kom genast och föll ner för hans fötter. 26 Det var en grekisk kvinna av syrisk-fenicisk härkomst. Hon bad att Jesus skulle driva ut den onde anden ur hennes dotter. 27 Jesus sade till henne: "Låt barnen först[a] få äta sig mätta. Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna." 28 Hon svarade honom: "Herre, hundarna under bordet äter också av barnens smulor." 29 Då sade han till henne: "För de ordens skull säger jag dig: Gå! Den onde anden har farit ut ur din dotter." 30 Och hon gick hem och fann barnet ligga på bädden. Den onde anden hade farit ut.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln