Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Hela jordens Kung
96 (A) Sjung till Herren en ny sång,
sjung till Herren, hela jorden!
2 (B) Sjung till Herren, lova hans namn,
ropa ut hans frälsning
dag efter dag!
3 (C) Förkunna hans ära
bland hednafolken,
bland alla folk hans under!
4 (D) Stor är Herren och högt prisad,
värd att vörda mer än alla gudar.
5 (E) Folkens alla gudar är avgudar,
men Herren har gjort himlen.
6 Majestät och härlighet
är inför hans ansikte,
makt och glans i hans helgedom.
7 (F) Ge åt Herren, ni folkens släkter,
ge åt Herren ära och makt!
8 (G) Ge åt Herren hans namns ära,
kom med gåvor till hans gårdar!
9 (H) Tillbe Herren i helig skrud,
bäva inför honom, hela jorden!
10 (I) Säg bland folken:
"Herren är kung,
världen står fast och vacklar inte.
Han ska döma folken med rättvisa."
11 (J) Himlen ska glädjas
och jorden fröjda sig,
havet ska brusa
med allt som fyller det.
12 (K) Marken ska jubla
med allt som den bär,
skogens alla träd
ska ropa av fröjd
13 (L) inför Herren, för han kommer,
han kommer för att döma jorden.
Han ska döma världen
med rättfärdighet
och folken med sin trofasthet.
Elia och Obadja
18 (A) En lång tid därefter, på tredje året, kom Herrens ord till Elia. Han sade: ”Gå och träd fram inför Ahab, så ska jag låta det regna på jorden.” 2 Då gick Elia för att träda fram inför Ahab.
Men svälten var svår i Samaria. 3 Och Ahab kallade till sig Obadja[a], som var hans överförvaltare. Obadja var en mycket gudfruktig man. 4 När Isebel var i färd med att utrota Herrens profeter, hade Obadja tagit hundra profeter och gömt dem i en grotta, femtio man åt gången, och gett dem mat och dryck. 5 Ahab sade till Obadja: ”Far igenom landet, till alla vattenkällor och alla bäckar. Kanske finner vi gräs, så att vi kan behålla hästar och mulåsnor vid liv och slipper slakta någon boskap.” 6 De fördelade mellan sig landet som de skulle fara igenom. Ahab gav sig ensam av åt ett håll och Obadja åt ett annat håll.
7 När Obadja for vägen fram, då kom plötsligt Elia emot honom. Han kände igen honom och föll ner på sitt ansikte och sade: ”Är du här, min herre Elia?” 8 Han svarade honom: ”Ja. Gå och säg till din herre: Elia är här.” 9 Då sade han: ”Hur har jag förbrutit mig, eftersom du vill ge din tjänare i Ahabs hand och låta honom döda mig? 10 Så sant Herren din Gud lever, det finns inget folk eller rike dit min herre inte har sänt någon för att söka efter dig. Om man har svarat: Han är inte här, så har han tagit en ed av det riket eller folket att man inte har funnit dig. 11 Och nu säger du: Gå och säg till din herre: Elia är här. 12 (B) Om Herrens Ande skulle rycka bort dig när jag går ifrån dig, jag vet inte vart, och jag kommer till Ahab och berättar om dig, då skulle han döda mig när han inte finner dig. Och ändå har jag, din tjänare, vördat Herren ända från min ungdom. 13 Har man inte berättat för min herre vad jag gjorde när Isebel dödade Herrens profeter, hur jag gömde hundra av Herrens profeter i två grottor, femtio man i varje och gav dem mat och dryck? 14 Och nu säger du: Gå och säg till din herre att Elia är här. Han kommer att döda mig!” 15 Men Elia svarade: ”Så sant Herren Sebaot lever, honom som jag tjänar, redan i dag ska jag träda fram inför Ahab.”
Elias möte med Ahab
16 Obadja gick och mötte Ahab och berättade detta för honom. Då gav sig Ahab i väg för att möta Elia. 17 När Ahab fick se Elia sade han till honom: ”Är du här, du som drar olycka över Israel?” 18 (C) Elia svarade: ”Det är inte jag som drar olycka över Israel, utan du och din fars hus, för ni överger Herrens bud och följer baalerna. 19 Men skicka nu efter och samla hela Israel till mig på berget Karmel[b], tillsammans med Baals fyrahundrafemtio profeter och Asheras fyrahundra profeter som äter vid Isebels bord.”
Jesus i Kapernaum
31 (A) Han kom ner till Kapernaum, en stad i Galileen, och undervisade folket på sabbaten. 32 (B) De var överväldigade av hans undervisning, eftersom hans ord hade makt.
33 (C) I synagogan fanns en man med en oren ande, och han skrek högt: 34 (D) "Sluta! Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är: Guds Helige!" 35 Då talade Jesus strängt till anden: "Tig! Far ut ur honom!" Anden kastade omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom utan att skada honom. 36 Alla greps av bävan och sade till varandra: "Vad är det med hans ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna och de far ut." 37 Och ryktet om honom gick ut överallt i området.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation