Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Hela jordens Kung

²⁰ När hela Israel fick höra att Jerobeam hade kommit tillbaka, sände de bud och kallade honom till folkförsamlingen och gjorde honom till kung över hela Israel. Ingen höll sig till Davids hus mer än Juda stam.

Shemajas budskap

^21 (A) När Rehabeam kom till Jerusalem, kallade han samman hela Juda hus och Benjamins stam, 180 000 utvalda krigare, för att de skulle strida mot Israels hus och vinna tillbaka kungadömet åt Rehabeam, Salomos son. ²² Men Guds ord kom till gudsmannen Shemaja. Han sade: ²³ ”Säg till Rehabeam, Salomos son, kung av Juda, och till hela Juda hus och Benjamin och resten av folket: ²⁴ Så säger Herren: Ni ska inte dra upp för att strida mot era bröder, Israels barn. Vänd tillbaka hem, var och en till sitt, för det som har hänt har kommit från mig.” De lyssnade till Herrens ord och vände om och gick sin väg, så som Herren hade befallt.

Jerobeams kalvar i Betel och Dan

^25 (B) Jerobeam befäste Shekem i Efraims bergsbygd och bosatte sig där. Därifrån drog han bort och befäste Penuel^[a]. ²⁶ Jerobeam tänkte inom sig: ”Nu kan riket komma tillbaka till Davids hus.

²⁷ För om folket drar upp till Herrens hus i Jerusalem för att offra, kan folket i sitt hjärta vända tillbaka till sin herre Rehabeam, Juda kung. Då dödar de mig och vänder tillbaka till Rehabeam, Juda kung.”

^28 (C) Sedan kungen hade rådgjort om detta, lät han göra två kalvar^[b] av guld och sade till folket: ”Nu får det vara nog med era färder upp till Jerusalem. Se, här är din Gud, Israel, han som har fört dig upp ur Egyptens land.” ^29 (D) Han ställde upp den ena i Betel^[c] och den andra i Dan^[d]. ^30 (E) Detta blev en orsak till synd. Folket gick ända till Dan för att träda fram för den ena av dem. ^31 (F) Han byggde också upp offerhöjdshus och gjorde alla slags män ur folket till präster, sådana som inte var leviter^[e].

^32 (G) Jerobeam anordnade en högtid på femtonde dagen i åttonde månaden^[f], lik högtiden i Juda, och gick då upp till altaret. Han gjorde det i Betel för att offra åt de kalvar som han hade låtit göra. Männen som han hade gjort till offerhöjdspräster lät han göra tjänst i Betel. ³³ Till det altare som han hade gjort i Betel steg han alltså upp på femtonde dagen i åttonde månaden, det var den månad som han själv hade valt. Han anordnade då en högtid för Israels barn och steg upp till altaret för att tända offereld.

Försoningens tjänst

^11 (A) Vi vet alltså vad det är att frukta Herren, och därför försöker vi vinna människor. För Gud är det uppenbart hurdana vi är, och jag hoppas att det också är uppenbart för era samveten. ^12 (B) Vi vill inte rekommendera oss själva igen inför er, bara ge er tillfälle att vara stolta över oss. Då har ni något att svara dem som skryter med det yttre och inte med det som finns i hjärtat. ^13 (C) Har vi varit från våra sinnen, så var det för Gud. Är vi sansade och samlade, så är det för er.

¹⁴ Kristi kärlek driver oss^[a], för vi är övertygade om att en har dött för alla, och därför har alla dött. ^15 (D) Och han dog för alla, för att de som lever inte längre ska leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem.

¹⁶ Därför känner vi inte längre någon på ett ytligt^[b] sätt. Även om vi har känt Kristus på ett ytligt sätt, känner vi honom inte så längre.

^17 (E) Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit.