Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Guds makt i dom och frälsning
68 För körledaren. En psalm, en sång av David.
2 (A) Gud reser sig,
hans fiender skingras,
de som hatar honom
flyr för hans ansikte.
3 (B) Som rök driver bort
fördriver du dem,
som vax smälter för eld
förgås de gudlösa inför Gud.
4 (C) Men de rättfärdiga gläder sig,
de jublar inför Gud
och fröjdas av glädje.
5 (D) Sjung till Gud,
lovsjung hans namn,
bana väg för honom
som drar fram genom öknarna[a]!
Herren är hans namn,
jubla inför honom,
6 (E) de faderlösas fader
och änkornas försvarare,
Gud i sin heliga boning.
7 (F) Gud ger de ensamma ett hem
och de fångna frihet och lycka.
Men de upproriska bor i en öken.
Elifas tredje tal
22 Då tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Kan en människa
vara till nytta för Gud,
kan en förståndig
vara till nytta för honom?[a]
3 (A) Har den Allsmäktige
någon glädje av din rättfärdighet,
eller något att tjäna på att du
lever rent?
4 Är det för din gudsfruktan
som han straffar dig
och går till doms med dig?
5 Är inte din ondska stor
och dina missgärningar utan ände?
6 (B) Du tog ju pant av din broder
utan orsak
och plundrade de utblottade
på deras kläder.
7 (C) Du gav inget vatten åt den utmattade,
den hungrige nekade du bröd.
8 Den som brukar våld
fick besitta landet,
och den som är högt aktad
fick bo där.
9 Änkor lät du gå tomhänta bort,
och de faderlösas armar krossades.
10 (D) Därför omges du av snaror
och förfäras av plötslig skräck,
11 eller av mörker så att du inget ser
och av vattenmassor som täcker dig.
12 (E) Bor inte Gud i himlens höjd?
Och se på stjärnorna däruppe,
hur högt de sitter!
13 (F) Och du säger:
”Vad kan Gud veta?
Kan han döma genom detta töcken?
14 Molnen bildar en slöja
så att han inte ser
när han vandrar på himlavalvet.”
15 Vill du hålla dig på forntidens väg
där fördärvets män[b] gick,
16 (G) män som rycktes bort i förtid
när deras grund sveptes bort
av floden?
17 (H) De sade till Gud: ”Lämna oss!
Vad kan den Allsmäktige göra?”
18 (I) Ändå var det han som fyllde
deras hus med välstånd.
Men de gudlösas rådslag
är fjärran ifrån mig.
19 (J) De rättfärdiga ser det och gläds,
den oskyldige hånar dem:
20 ”Sannerligen,
våra motståndare är utrotade,
och elden har slukat deras överflöd.”
Mötet med de ansedda i Jerusalem
2 (A) Efter fjorton år kom jag upp till Jerusalem igen, nu med Barnabas[a]. Även Titus[b] hade jag med mig. 2 (B) Jag reste dit efter en uppenbarelse och lade fram – enskilt[c], för de ansedda – det evangelium som jag predikar bland hedningarna. Det var väl inte så att jag kämpade eller hade kämpat förgäves?
3 (C) Men inte ens min följeslagare Titus, som är grek, blev tvingad till omskärelse. 4 (D) Det ville annars de falska bröder som hade nästlat sig in. De hade smugit sig in för att spionera på den frihet vi har i Kristus Jesus och göra oss till slavar. 5 Men vi gav inte efter för dem ens ett ögonblick eller underkastade oss. Vi ville att evangeliets sanning skulle bevaras hos er[d].
6 (E) Och de som ansågs betydelsefulla – hurdana de nu[e] var gör ingen skillnad för mig, Gud ser inte till personens yttre – dessa ansedda ville inte ålägga mig något mer[f]. 7 (F) Tvärtom, de insåg att jag hade blivit betrodd med evangeliet till de oomskurna liksom Petrus till de omskurna. 8 Han som hade gett Petrus kraft att vara apostel för de omskurna har också gett mig kraft att vara det för hedningarna.
9 Och när Jakob, Kefas och Johannes, de som ansågs vara pelarna, förstod vilken nåd jag hade fått, räckte de mig och Barnabas handen till gemenskap. Vi skulle gå till hedningarna, de till de omskurna. 10 Det enda var att vi skulle tänka på de fattiga[g], och det har jag också varit noga med att göra.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation