Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Guds ära och makt
68 För körledaren. Av David. En psalm, en sång.
2 Gud reser sig och hans fiender skingras,
de som hatar honom flyr från honom.
3 Liksom rök förs bort av vinden
blåses de bort av dig,
som smält vax i eld
utplånas de onda inför Gud.
4 Men de rättfärdiga gläds inför Gud,
de fröjdar sig och jublar av glädje.
5 Sjung till Gud, sjung lovsång till hans namn!
Hylla honom som rider på molnen[a]!
Herren är hans namn!
Gläd er inför honom!
6 En far för de faderlösa,
en änkornas försvarare är Gud i sin heliga boning,
7 en Gud som ger de ensamma ett hem
och för ut fångarna i frihet.
Men de upproriska får bo i öknen.
8 Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk
och marscherade med det genom öknen,[b] séla,
9 då darrade jorden, och från himlen strömmade regnet ner,
inför Gud, Sinais Gud, inför Israels Gud.
10 Du sände regn i överflöd, Gud,
för att din uttorkade arvedel skulle blomstra igen.
19 Du steg upp i höjden och tog fångar,
du fick gåvor bland människorna,
ja, till och med bland de upproriska människor,
för att du, Herre Gud, skulle bo där.[a]
20 Välsignad är Herren!
Dag efter dag bär han vår börda.
Gud är vår räddning. Séla
Elifas talar för tredje gången
22 Elifas från Teman yttrade sig då än en gång:
2 Kan människan vara användbar för Gud?
Kan ens den klokaste människa vara till någon nytta för honom?
3 Har den Väldige någon glädje av din rättfärdighet?
Vad skulle han vinna på att du är felfri?
4 Är det för din gudsfruktans skull,
som han straffar dig
och går till rätta med dig?
5 Nej, det är på grund av din ondska
och dina ändlösa synder!
6 Du har utan orsak krävt pant av dina bröder
och klätt av dem in på bara kroppen!
7 Du har vägrat den törstige vatten
och den svältande bröd,
8 trots att du var mäktig
och ägde mark,
var högaktad
och bodde där.[a]
9 Du har skickat i väg änkor tomhänta
och behandlat de faderlösa hårt[b].
10 Det är därför som du nu är omgiven av snaror
och plötslig skräck drabbar dig.
11 Det är så mörkt att du inte kan se,
och vattenmassor täcker dig.
12 Bor inte Gud i himlens höjd?
Se på stjärnorna högt där uppe!
13 Men du säger:
”Vad kan Gud veta?
Hur skulle han kunna döma genom detta mörker?
14 Tjocka moln döljer honom,
så att han inte kan se.
Han vandrar på himlavalvet.”
15 Du tycks hålla dig till den gamla stigen
som onda människor vandrat!
16 De rycks bort i förtid,
och allt de byggt på sköljs bort av en flod.
17 För de har sagt till Gud:
”Lämna oss ifred!
Vad kan den Väldige göra oss?”
18 Ändå var det han som fyllde deras hem
med så mycket gott.
Men jag tar avstånd från de ogudaktigas rådslag.
19 De rättfärdiga ser dem och gläds.
Den oskyldige hånar dem:
20 ”Våra sista fiender förintas,
deras rikedom förtärs av elden.”
Paulus möter församlingsledarna i Jerusalem
2 Efter fjorton år kom jag tillbaka till Jerusalem tillsammans med Barnabas. Titus tog jag också med mig. 2 Den gången reste jag dit därför att jag hade fått en uppenbarelse. Där presenterade jag i enskildhet inför församlingens ledare det evangelium som jag förkunnar bland hedningarna. Jag ville ju inte ha sprungit, eller fortsätta att springa förgäves. 3 De krävde inte ens att min reskamrat Titus, som är grek, skulle omskäras.
4 Det skulle ju de falska troende ha velat, som hade lurat sig in bland oss för att spionera på den frihet vi har i Kristus Jesus, för att de skulle kunna göra oss till slavar. 5 Men inte ett ögonblick gav vi efter och ställde upp på deras krav, för att evangeliets sanning skulle bevaras hos er.
6 De som ansågs vara något – vad de sedan varit bryr jag mig inte om, för i Guds ögon är alla lika – ville alltså inte lägga till något till min undervisning. 7 Tvärtom insåg de att jag hade fått i uppdrag att sprida evangeliet till de oomskurna, precis som Petrus till de omskurna. 8 Han som hade gett Petrus kraft att vara apostel bland de omskurna, hade ju gett mig kraft att vara det bland hedningarna. 9 Så när de som ansågs vara pelare, Jakob, Kefas och Johannes, förstod vilken nåd som hade getts mig, räckte de mig och Barnabas handen som tecken på vårt samarbete. Vi skulle gå ut till hedningarna och de själva till de omskurna. 10 Det enda de bad oss om var att vi skulle tänka på de fattiga, och det har jag verkligen försökt göra.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.