Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Psalm 146

Herren vår hjälpare

¹⁷ Herren talade till Mose. Han sade: ¹⁸ "Tala till Israels barn och säg till dem: När ni kommer in i det land dit jag för er, ¹⁹ då skall ni, när ni äter av landets bröd, ge Herren en offergåva av det. ²⁰ Av det första ni bakar skall ni ge en kaka till offergåva, som en offergåva från er loge skall ni ge den. ²¹ Ni skall ge åt Herren en offergåva, släkte efter släkte, av det första ni bakar.

²² Om ni försyndar er och inte håller alla dessa bud, som Herren kungjorde för Mose ²³ - allt det som Herren befallde er genom Mose, från den dag då Herren gav sina befallningar och allt framgent, släkte efter släkte, - ²⁴ om det skedde av misstag utan att menigheten visste det, skall hela menigheten offra en ungtjur som brännoffer, till en ljuvlig doft för Herren, med matoffret och drickoffret på föreskrivet sätt, och likaså en bock till syndoffer. ²⁵ Och prästen skall bringa försoning för hela Israels menighet, och de skall få förlåtelse. Det var en synd av misstag, och de har burit fram sitt offer, ett eldsoffer åt Herren och sitt syndoffer inför Herrens ansikte för sitt misstag. ²⁶ Hela Israels menighet och främlingen som bor ibland dem skall få förlåtelse, ty hela folket hade del i synden som skedde av misstag.

Paulus försvarstal inför kung Agrippa

26 Agrippa sade till Paulus: "Du har min tillåtelse att tala för din sak." Då räckte Paulus ut handen och började tala till sitt försvar: ² "Konung Agrippa, jag är tacksam över att det är inför dig som jag i dag får försvara mig mot allt som judarna anklagar mig för, ³ i synnerhet som du så väl känner till judarnas alla seder och tvistefrågor. Därför ber jag dig att lyssna på mig med tålamod. ⁴ Hur jag levt mitt liv från början, från det att jag var ung, bland mitt folk och i Jerusalem, det vet alla judar. ⁵ De känner mig sedan lång tid, och om de vill kan de vittna om att jag levt som farisé, enligt den strängaste riktningen i vår gudsdyrkan. ⁶ Och nu står jag anklagad för att ha satt mitt hopp till det löfte^[a] som Gud gav våra fäder. ⁷ Det är detta löfte som de tolv stammarna i vårt folk hoppas få se uppfyllt, medan de ständigt tjänar Gud natt och dag. För det hoppets skull, konung Agrippa, anklagas jag av judarna. ⁸ Varför anses det otroligt bland er att Gud uppväcker döda?

⁹ Själv menade jag att det var min plikt att på allt sätt bekämpa Jesu, nasaréns, namn, ¹⁰ och det gjorde jag också i Jerusalem. Många av de heliga spärrade jag in i fängelse, sedan jag fått fullmakt till det från översteprästerna. Och när man ville avrätta dem, röstade jag för det. ¹¹ Och överallt i synagogorna straffade jag dem gång på gång och tvingade dem att häda. Ja, i mitt vilda raseri förföljde jag dem till och med i utländska städer.