Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Bön och bönesvar i djup nöd
6 (A) För körledaren, med stränginstrument till sheminít.[a] En psalm av David.
2 (B) Herre, straffa mig inte
i din vrede,
tukta mig inte i din glöd!
3 (C) Förbarma dig över mig, Herre,
för jag är kraftlös.
Hela mig, Herre,
för jag är förskräckt
i mitt innersta,
4 (D) min själ är skräckslagen.
Herre, hur länge?
5 (E) Kom tillbaka, Herre,
rädda min själ,
fräls mig för din nåds skull!
6 (F) I döden tänker ingen på dig.
Vem tackar dig i dödsriket?
7 (G) Jag är så trött av mitt suckande.
Varje natt fuktar jag min bädd,
jag dränker min säng
med mina tårar.
8 (H) Mina ögon är mörka av sorg,
de har åldrats av alla mina fiender.
9 Bort från mig, alla förbrytare,
för Herren har hört
min högljudda gråt.
10 Herren har hört mitt rop om nåd,
Herren har tagit emot min bön.
11 (I) Alla mina fiender ska skämmas
och bli skräckslagna,
plötsligt ska de vika tillbaka
med skam.
16 (A) Nu utgjuter sig min själ inom mig,
och plågans dagar håller mig fast.
17 Natten borrar i mina ben,
den gnagande pinan tar ingen vila.
18 Med stor kraft griper han min mantel,
han fattar mig i min livklädnad.
19 (B) Han har vräkt mig ner i dyn,
och jag liknar stoft och aska.
20 (C) Jag ropar till dig,
men du svarar mig inte.
Jag reser mig upp,
men du bara ser på mig.
21 Du har blivit grym mot mig,
med din starka hand
ansätter du mig.
22 Du lyfter upp mig till vinden
och för mig bort,
du skakar mig i stormen.
23 (D) Jag vet att du vill föra mig till döden,
till den boning där allt levande
samlas.
24 Men räcker man inte ut handen
när man faller,
ropar man inte efter hjälp
när olyckan kommer?
25 (E) Grät jag inte över den
som hade hårda dagar,
led inte min själ med den fattige?
26 (F) Men när jag sökte det goda
kom det onda,
när jag väntade på ljus kom mörker.
27 Mitt innersta kokar och får ingen ro,
dagar av plåga har mött mig.
28 Mörk går jag omkring,
men inte av solen[a].
Jag reser mig bland folket
och ropar på hjälp.
29 (G) Jag har blivit en bror till schakalerna,
en vän till strutsarna[b].
30 Min hud svartnar och faller av mig,
mina ben brinner av hetta.
31 (H) Mitt harpspel är bytt i sorgelåt,
mitt flöjtspel i högljudd gråt.
46 Så kom han tillbaka till Kana i Galileen där han hade gjort vattnet till vin. En kunglig ämbetsman hade en son som låg sjuk i Kapernaum. 47 När han fick höra att Jesus hade kommit från Judeen till Galileen, gick han till honom och bad att han skulle komma ner och bota hans son som var döende. 48 (A) Jesus sade till honom: "Om ni inte får se tecken och under, tror ni inte." 49 Ämbetsmannen sade: "Herre, kom innan mitt barn dör!" 50 Jesus svarade: "Gå, din son lever." Då trodde mannen det ord som Jesus sade till honom och gick.
51 Medan han ännu var på väg, möttes han av sina tjänare som berättade att hans son levde. 52 Han frågade vid vilken tid han hade blivit bättre, och de svarade: "I går vid sjunde timmen släppte febern." 53 (B) Då förstod fadern att det hade hänt vid just den tid då Jesus sade till honom: "Din son lever." Och han kom till tro med hela sin familj.[a] 54 (C) Detta var nu det andra tecknet som Jesus gjorde sedan han kommit från Judeen till Galileen.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation