Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Naaman botas från spetälska
5 Naaman[a], den arameiske kungens högste befälhavare, hade stort anseende hos sin herre och var mycket aktad, eftersom Herren genom honom hade gett seger åt Aram. Han var en modig stridsman men spetälsk[b].
2 Arameerna hade varit ute på plundringståg och fört med sig en ung flicka som fånge från Israels land. Hon kom i tjänst hos Naamans hustru. 3 Flickan sade till sin matmor: ”Tänk om min herre vore hos profeten i Samaria! Då skulle han befria honom från hans spetälska.” 4 Då gick Naaman och berättade det för sin herre och sade: ”Så och så har flickan från Israels land sagt.” 5 Kungen i Aram svarade: ”Res du dit, så ska jag skicka brev till Israels kung.”
Så for Naaman i väg och tog med sig tio talenter silver och 6 000 siklar guld[c] och dessutom tio högtidsdräkter. 6 Han överlämnade brevet till Israels kung och där stod: ”Samtidigt med det här brevet har jag sänt min tjänare Naaman till dig, för att du ska befria honom från hans spetälska.” 7 (A) När Israels kung[d] hade läst brevet, rev han sönder sina kläder[e] och sade: ”Är jag då Gud, så att jag kan döda och göra levande, eftersom han skickar mannen till mig för att jag ska befria honom från hans spetälska? Ni märker och ser hur han söker strid med mig.”
8 När gudsmannen Elisha hörde att Israels kung hade rivit sönder sina kläder, sände han bud till kungen och lät säga: ”Varför har du rivit sönder dina kläder? Låt honom komma till mig, så ska han förstå att det finns en profet i Israel.” 9 Så kom Naaman med sina hästar och vagnar och stannade vid dörren till Elishas hus[f]. 10 (B) Då sände Elisha ut ett bud till honom och lät säga: ”Gå i väg och tvätta dig sju gånger i Jordan, så ska ditt kött bli friskt igen och du bli ren.”
11 Men Naaman blev vred och for sin väg och sade: ”Jag trodde att han skulle gå ut till mig och träda fram och åkalla Herren sin Guds namn och lyfta sin hand över stället och så ta bort spetälskan. 12 Är inte Damaskus floder Abana[g] och Parpar[h] bättre än Israels alla vatten? Kunde jag inte lika gärna tvätta mig i dem för att bli ren?” Så vände han om och for sin väg i vrede.
13 Men hans tjänare gick fram och talade till honom och sade: ”Min fader, om profeten hade begärt något svårt av dig, skulle du då inte ha gjort det? Hur mycket mer nu när han bara har sagt till dig: Tvätta dig, så blir du ren!” 14 (C) Då for han ner och doppade sig i Jordan sju gånger, så som gudsmannen hade sagt. Och hans kött blev friskt igen som en ung pojkes kött, och han blev ren.
Tacksamhet för räddning
30 En psalm, en sång för tempelinvigningen[a]. Av David.
2 Jag vill upphöja dig, Herre,
för du drog mig upp ur djupet
och lät inte mina fiender
triumfera över mig.
3 (A) Herre min Gud,
jag ropade till dig
och du helade mig.
4 (B) Herre, du förde min själ
upp ur dödsriket,
du tog mig levande bort
från dem som går[b] ner
i graven.
5 (C) Lovsjung Herren, ni hans trogna,
prisa hans heliga namn!
6 (D) Hans vrede varar ett ögonblick,
hans nåd hela livet.[c]
På kvällen gästar gråt,
på morgonen kommer jubel.
7 Jag sade i min trygghet:
"Jag ska aldrig vackla."
8 (E) Herre, i din nåd gav du
styrka åt mitt berg,
men du dolde ditt ansikte
och jag blev förskräckt.
9 Till dig, Herre, ropade jag,
till Herren bad jag om nåd:
10 Vad vinner du på mitt blod,
på att jag går ner i graven?
Kan stoftet tacka dig?
Kan det förkunna din trofasthet?
11 Hör, Herre,
och förbarma dig över mig!
Herre, var min hjälpare!
24 (A) Vet ni inte att av alla löparna som springer på arenan är det bara en som får priset? Spring så att ni vinner det. 25 (B) Alla som tävlar måste ha disciplin i allt – de gör det för att vinna en segerkrans som vissnar,[a] vi för att vinna en som aldrig vissnar. 26 Jag springer alltså inte utan att ha målet i sikte, jag boxas inte likt en som slår i tomma luften. 27 I stället är jag hård mot min kropp och tvingar den till lydnad, för att inte själv komma till korta när jag predikar för andra.
Jesus botar en spetälsk
40 (A) En spetälsk[a] kom fram till honom och föll på knä och bad: "Om du vill, så kan du göra mig ren." 41 Jesus förbarmade sig, räckte ut handen och rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" 42 Genast försvann spetälskan från honom och han blev ren. 43 (B) Sedan skickade Jesus iväg honom och sade strängt: 44 (C) "Se till att du inte berättar det för någon. Gå i stället och visa dig för prästen[b] och bär fram det offer för din rening som Mose har föreskrivit. Det blir ett vittnesbörd för dem."
45 Men mannen gick ut och började ivrigt berätta och spred ryktet vida omkring. Därför kunde Jesus inte längre gå in i städerna öppet, utan han stannade ute i ödemarken. Och folk kom till honom från alla håll.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation