Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Gud är vår tillflykt

46 För körledaren. Av Korachs ättlingar, till Alamót^[a]. En sång.

Skapelsen

(1:1—2:25)

Hur allting började

1 I början skapade Gud himlarna och jorden.^{[a] 2} Jorden var öde och tom, mörker låg över djupet, och Guds Ande^[b] svävade över vattnen.

³ Gud sa: ”Ljus, bli till!” Då blev det ljust. ⁴ Gud såg att ljuset var gott och skilde det från mörkret. ⁵ Han kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen^[c].

⁶ Gud sa: ”Vattnet ska dela sig för att forma himlavalvet där uppe och haven där nere.” ⁷ Gud skapade på så sätt himlavalvet, och skilde vattnet ovanför från vattnet nedanför. Det blev så. ⁸ Gud kallade valvet himmel. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den andra dagen.

⁹ Sedan sa Gud: ”Vattnet under himlen ska samlas till en enda plats, så att torrt land kommer fram.” Det blev så, ¹⁰ och Gud kallade det torra jord, och vattnet kallade han hav. Gud såg att det var gott. ¹¹ Gud sa: ”Jorden ska producera grönska: det ska växa fram alla slags fröbärande växter och fruktträd med kärnor i frukten.” Det blev så. ¹² Jorden grönskade: det växte fram fröbärande växter och träd, allt efter sina respektive sorter^[d]. Gud såg att det var gott. ¹³ Det blev kväll och det blev morgon. Det var den tredje dagen.

¹⁴ Gud sa: ”Det ska bli ljus på himlen som ska skilja dagen från natten. De ska bestämma tiderna på jorden och utmärka dagarna och åren. ¹⁵ De ska vara ljus på himlen som lyser över jorden.” Det blev så. ¹⁶ Gud skapade två stora ljus^[e], det större ljuset för att härska över dagen och det mindre ljuset för att härska över natten. Han skapade också stjärnorna. ¹⁷ Gud placerade dem alla på himlen för att lysa upp jorden, ¹⁸ härska över dagen och natten och skilja ljuset från mörkret. Gud såg att det var gott. ¹⁹ Det blev kväll och det blev morgon. Det var den fjärde dagen.

²⁰ Gud sa: ”Vattnet ska vimla av levande varelser och fåglar flyga under himlavalvet över marken.” ²¹ Gud skapade de stora havsdjuren efter sina sorter, likaså alla levande varelser som vattnen vimlar av och fåglar av alla slag. Gud såg att det var gott. ²² Han välsignade dem och sa: ”Var fruktsamma och föröka er och fyll haven! Fåglarna ska också föröka sig och uppfylla jorden.” ²³ Det blev kväll och det blev morgon. Det var den femte dagen.

²⁴ Gud sa: ”Jorden ska bära fram djur av alla slag, boskap, kräldjur och vilda djur.” Det blev så. ²⁵ Gud skapade alla slags vilda djur och boskap och kräldjur, och Gud såg att det var gott.

²⁶ Sedan sa Gud: ”Vi ska göra människor till vår avbild, lika oss själva. De ska härska över fiskarna i havet och fåglarna i luften och boskapen, över hela jorden, och alla kräldjuren på jorden.”

²⁸ Gud välsignade dem och sa: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er! Härska över fiskarna, fåglarna och alla djur som rör sig på jorden!” ²⁹ Gud sa: ”Jag ger er de fröbärande växterna på hela jorden och alla fruktträden med frö i sin frukt. De ska vara er mat. ³⁰ Åt markens djur, himlens fåglar, alla kräldjur på marken, och åt allt som lever ger jag alla gröna växter som föda.” Det blev så. ³¹ Sedan såg Gud att allt som han hade skapat var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.

2 Så blev himlen och jorden fullständiga med hela sin härskara. ² Gud avslutade på den sjunde dagen det verk han hade fullbordat och han vilade på den sjunde dagen från allt det verk han hade skapat. ³ Gud välsignade denna sjunde dag och gjorde den helig, eftersom han denna dag vilade efter sitt skapelseverk.

Adam och Eva

⁴ Här följer berättelsen^[f] av händelserna då himlen och jorden skapades av Herren Gud.

Judarna och Moses lag

¹⁷ Du som kallar dig jude litar på lagen och är stolt över din Gud, ¹⁸ känner hans vilja och kan bedöma det väsentliga, eftersom lagen ger dig vägledning. ¹⁹ Du anser dig kunna leda de blinda och vara ett ljus för dem som lever i mörker, ²⁰ vägleda de oförståndiga och undervisa de omogna, för du har både kunskap och sanning i lagens gestalt. ²¹ Du undervisar andra men inte dig själv. Du säger till andra att de inte ska stjäla, men är själv en tjuv. ²² Du säger att det är fel att vara otrogen i äktenskapet, men är själv otrogen. Du avskyr avgudar, men plundrar avgudatempel.

²³ Du är stolt över lagen men drar skam över Gud genom att bryta den. ²⁴ Det står ju skrivet: ”Andra folk hånar Guds namn på grund av er.”^[a]

²⁵ Omskärelsen^[b] gör bara nytta om du lyder lagen. Men om du inte gör det, då är du som en oomskuren. ²⁶ Om någon oomskuren lyder lagens bud, ska han inte betraktas som omskuren? ²⁷ Han som fysiskt inte är omskuren men ändå följer lagen kommer att döma dig, som har både skriften och omskärelsen men bryter mot lagen.

²⁸ Jude är man nämligen inte bara till det yttre, och inte heller är omskärelsen bara det yttre och fysiska. ²⁹ Nej, jude är man i sitt inre, och den verkliga omskärelsen är det som sker i det inre, i hjärtat, genom Anden, inte bokstavligt. Den människan blir ärad av Gud, inte av människor.