Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

⁵ Du grundade jorden på dess fästen,
så att den ej vacklar till evig tid.
⁶ Med djupet täckte du den som med en klädnad,
upp över bergen stod vattnen.
⁷ Vid din tillrättavisning flydde de,
    för ljudet av ditt dunder tog de till flykten.
⁸ Berg höjde sig och dalar sänkte sig
    på den plats du hade bestämt för dem.
⁹ En gräns satte du som vattnen ej fick överskrida.
Aldrig mer kommer de att övertäcka jorden.

¹⁰ Du lät källor flyta fram i dalarna,
    mellan bergen tog de sin väg.
¹¹ De vattnar alla markens djur,
    vildåsnorna släcker där sin törst.
¹² Vid dem bor himlens fåglar,
    från trädens grenar höjer de sin röst.
¹³ Du vattnar bergen från dina salar,
jorden mättas av den frukt du skapar.
¹⁴ Du låter gräs skjuta upp för djuren
och örter till människans tjänst.
Så låter du bröd komma från jorden
¹⁵ och vin som gläder människans hjärta.
Du gör hennes ansikte glänsande av olja,
och brödet styrker hennes hjärta.
¹⁶ Herrens träd blir mättade,
    Libanons cedrar, som han planterat.
¹⁷ Fåglarna bygger där sina nästen,
    hägern har sitt bo i cypresserna.
¹⁸ Stenbockarna har fått de höga bergen,
klipporna är en tillflykt för klippgrävlingarna.

¹⁹ Du gjorde månen till att bestämma tider,
solen vet stunden då den skall gå ner.
²⁰ Du sänder mörker och det blir natt,
då kommer alla skogens djur i rörelse.
²¹ De unga lejonen ryter efter rov
    och begär sin föda av Gud.
²² Solen går upp, då drar de sig tillbaka
och lägger sig ner i sina hålor.
²³ Människan går ut till sin gärning
    och arbetar till dess att kvällen kommer.

²⁴ Hur många är inte dina verk, Herre!
Med vishet har du gjort dem alla,
    jorden är full av vad du har skapat.
²⁵ Där är havet, det stora och vida,
    där är ett oräkneligt vimmel av levande varelser,
både stora och små.
²⁶ Där går skeppen,
    där leker Leviatan som du har skapat.
²⁷ Alla väntar de på dig
    att du skall ge dem mat i rätt tid.
²⁸ Du ger dem och de samlar in,
    du öppnar din hand och de mättas av goda gåvor.
²⁹ Du döljer ditt ansikte och de blir förskräckta,
du tar bort deras ande och de dör
    och vänder åter till stoft.
³⁰ Du sänder din Ande, då skapas de
    och du förnyar jordens ansikte.

³¹ Må Herrens härlighet vara i evighet!
Må Herren glädja sig över sina verk.
³² Han ser på jorden och den bävar,
    han rör vid bergen och de ryker.
³³ Jag vill sjunga för Herren
    så länge jag lever,
jag vill lovsjunga min Gud
    så länge jag är till.
³⁴ Må mina tankar behaga honom,
    jag vill glädja mig i Herren.
³⁵ Må syndare försvinna från jorden
    och inga ogudaktiga mer vara till.
Lova Herren, min själ!
    Halleluja!

⁷ Innan Sion har känt någon födslovånda,
föder hon barnet.
    Innan kval kommer över henne,
har hon fött ett gossebarn.
⁸ Vem har hört något sådant,
    vem har sett något liknande?
Kan ett land komma till liv på en enda dag,
eller ett folk födas på en enda gång,
eftersom Sion föder sina barn
    redan när födslovåndan börjar?
⁹ Skulle jag öppna moderlivet,
    men inte ge kraft att föda? säger Herren.
Eller skulle jag ge kraft att föda,
    men sedan hålla fostret tillbaka? säger din Gud.

¹⁰ Gläd er med Jerusalem,
    fröjda er med henne,
alla ni som har henne kär.
    Jubla högt med henne,
alla ni som har sörjt över henne.
¹¹ Ty ni skall få dia er mätta
    vid hennes trösterika bröst,
ni skall suga och njuta av hennes härlighets rikedom.
¹² Ty så säger Herren:
    Se, jag leder frid till henne som en flod
och folkens rikedomar som en översvämmande älv.
Ni skall få dia
    och bli burna på höften
och få sitta i knäet och bli smekta.
¹³ Som en mor tröstar sin son,
    skall jag trösta er.
Ja, i Jerusalem skall ni bli tröstade.