Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 131
Den ödmjukes förtröstan
1 En vallfartssång av David.
Herre, mitt hjärta är inte högmodigt,
mina ögon är inte stolta.
Jag umgås inte med stora ting,
med sådant som är mig för svårt.
2 Nej, jag har lugnat och stillat min själ
som ett avvant barn hos sin mor.
Som ett avvant barn är min själ i mig.
3 Hoppas på Herren, Israel,
från nu och till evig tid!
Herren och inte Egypten är Jerusalems räddning
31 Ve dem som drar i väg ner till Egypten för att få hjälp.
De förlitar sig på hästar
och förtröstar på vagnar,
därför att de är många,
och på ryttare,
därför att mängden är stor.
De vänder inte sin blick till Israels Helige
och frågar inte efter Herren.
2 Men också han är vis, och låter olyckan komma.
Han tar inte tillbaka sina ord.
Han reser sig upp mot de ondas hus
och mot hjälp från ogärningsmän.
3 Ty egyptierna är människor och inte Gud,
deras hästar är kött och inte ande.
Herren skall räcka ut sin hand,
och hjälparen skall vackla och den hjälpte falla,
båda skall tillsammans förgås.
4 Ty så har Herren sagt till mig:
Liksom ett lejon ryter, ett ungt lejon över sitt rov
när många herdar samlas emot det,
och inte skräms av herdarnas rop
eller fruktar för deras oväsen,
så skall Herren Sebaot fara ner för att strida på Sions berg
och uppe på dess höjd.
5 Som fågeln breder ut sina vingar,
så skall Herren Sebaot beskydda Jerusalem.
Han skall beskydda och hjälpa, skona och rädda.
6 Vänd om till honom som ni så djupt har avfallit ifrån, ni Israels barn. 7 Ty på den dagen skall var och en kasta bort sina avgudar av silver och sina avgudar av guld, som era händer har gjort åt er till synd. 8 Assur skall falla, men inte genom en mans svärd. Ett svärd som inte är en människas skall förtära honom. Han skall fly för svärd, och hans unga män skall bli slavar. 9 Hans klippa skall förgås av skräck, och hans furstar skall förfärade fly för baneret.
Så säger Herren, han som har sin eld på Sion och sin ugn i Jerusalem.
Jesus eller Beelsebul
14 Jesus drev vid ett tillfälle ut en ond ande som var stum. När den onde anden hade farit ut, talade den stumme, och folket förundrade sig. 15 Men några av dem sade: "Det är med hjälp av Beelsebul,[a] de onda andarnas furste, som han driver ut de onda andarna." 16 Andra ville snärja honom och begärde av honom ett tecken från himlen. 17 Men han visste vad de tänkte och sade till dem: "Ett rike som har kommit i strid med sig självt blir ödelagt, och hus faller på hus. 18 Om nu Satan har kommit i strid med sig själv, hur kan då hans rike bestå? Ni säger att det är med hjälp av Beelsebul som jag driver ut de onda andarna. 19 Men om det är med hjälp av Beelsebul som jag driver ut de onda andarna, med vems hjälp driver då era söner ut dem? De kommer därför att vara era domare. 20 Men om det är med Guds finger jag driver ut de onda andarna, då har Guds rike kommit till er. 21 När den starke beväpnad vaktar sin gård får hans ägodelar vara i fred. 22 Men kommer det en som är ännu starkare och besegrar honom, då tar den mannen ifrån honom alla vapen som han litade på och fördelar bytet. 23 Den som inte är med mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln