Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Elia och änkan i Sarefat

⁸ Då kom Herrens ord till Elia. Han sade: ⁹ "Stig upp och gå till Sarefat, som hör till Sidon, och stanna där. Se, jag har befallt en änka där att ge dig att äta." ¹⁰ Han steg upp och gick till Sarefat. När han kom till stadsporten, fick han där se en änka som samlade ved. Då ropade han till henne: "Hämta lite vatten åt mig i kärlet, så att jag får dricka." ¹¹ När hon gick för att hämta det, ropade han efter henne: "Tag också med dig en bit bröd åt mig." ¹² Men hon svarade: "Så sant Herren, din Gud, lever, jag har inte en kaka bröd, utan bara en näve mjöl i krukan och litet olja i kannan. Jag håller just på att samla ihop ett par vedpinnar och skall nu gå hem och laga till det åt mig och min son. Vi skall äta det och sedan dö."

¹³ Då sade Elia till henne: "Var inte rädd. Gå och gör som du har sagt. Men laga först till en liten kaka åt mig och bär ut den till mig. Laga sedan till åt dig och din son. ¹⁴ Ty så säger Herren, Israels Gud: Mjölet i krukan skall inte ta slut, och olja skall inte fattas i kannan fram till den dag då Herren låter det regna på jorden." ¹⁵ Då gick hon och gjorde som Elia hade sagt. Hon hade sedan att äta en lång tid, hon själv och han och hennes husfolk. ¹⁶ Mjölet i krukan tog inte slut och olja fattades inte i kannan enligt det ord som Herren hade talat genom Elia.

¹⁷ En tid därefter blev kvinnans, hans värdinnas, son sjuk. Han blev så svårt sjuk att han till slut inte längre andades. ¹⁸ Då sade hon till Elia: "Vad har du med mig att göra du gudsman? Kom du för att påminna mig om min synd och döda min son?" ¹⁹ Men han sade till henne: "Ge mig din son." Han tog honom ur hennes famn och bar honom upp i rummet ovanpå där han bodde och lade honom på sin säng. ²⁰ Och han ropade till Herren och sade: " Herre, min Gud, skulle du göra så illa mot denna änka som jag bor hos, att hennes son dör?" ²¹ Därefter sträckte han sig ut över pojken tre gånger och ropade till Herren och sade: " Herre, min Gud, låt denne pojkes själ komma tillbaka in i honom." ²² Herren hörde Elias röst, och pojkens själ kom tillbaka in i honom, och han fick liv igen. ²³ Elia tog pojken och bar honom från rummet ovanpå ner i huset och gav honom åt hans mor och sade: "Se, din son lever." ²⁴ Då sade kvinnan till Elia: "Nu vet jag att du är en gudsman och att Herrens ord i din mun är sanning."

Psalm 146

Herren vår hjälpare

Paulus evangelium är inte av mänskligt ursprung

¹¹ Jag vill göra klart för er, bröder, att det evangelium som jag har predikat inte kommer från människor. ¹² Jag har inte fått det eller lärt mig det av någon människa. Jag har tagit emot det genom en uppenbarelse från Jesus Kristus. ¹³ Ni har ju hört hur jag tidigare uppträdde som jude, hur jag ytterst våldsamt förföljde Guds församling och försökte utrota den, ¹⁴ och hur jag gick längre i judendom än många jämnåriga i mitt folk. Mer fanatiskt än de ivrade jag för mina fäders stadgar.

¹⁵ Men han som utvalde mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd, ¹⁶ beslöt att uppenbara sin Son i mig, för att jag skulle predika evangelium om honom bland hedningarna. Jag brydde mig då inte om att genast fråga människor till råds. ¹⁷ Jag for inte upp till Jerusalem, till dem som var apostlar före mig, utan jag begav mig till Arabien och vände sedan tillbaka till Damaskus.

¹⁸ Först tre år senare for jag upp till Jerusalem för att lära känna Kefas,^[a] och jag stannade hos honom i femton dagar. ¹⁹ Någon annan av apostlarna träffade jag inte, bara Jakob, Herrens bror. ²⁰ Det som jag här skriver till er, det skriver jag inför Gud, jag ljuger inte. ²¹ Sedan kom jag till trakterna av Syrien och Cilicien. ²² Men jag var personligen okänd för Kristi församlingar i Judeen. ²³ De hade endast hört sägas: "Han som tidigare förföljde oss predikar nu evangelium om den tro han förut ville utrota." ²⁴ Och de prisade Gud för min skull.

Jesus uppväcker en änkas son

¹¹ Därefter begav sig Jesus till en stad som heter Nain, och hans lärjungar och mycket folk följde med honom. ¹² Just som han närmade sig stadsporten, se, då bar man ut en död. Han var sin mors ende son, och hon var änka. Mycket folk från staden gick med henne. ¹³ När Herren fick se henne, förbarmade han sig över henne och sade till henne: "Gråt inte." ¹⁴ Sedan gick han fram och rörde vid båren. Bärarna stannade och han sade: "Unge man, jag säger dig: Stå upp!" ¹⁵ Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus gav honom åt hans mor. ¹⁶ De greps alla av fruktan och prisade Gud och sade: "En stor profet har trätt fram ibland oss", och: "Gud har besökt sitt folk." ¹⁷ Och detta tal om honom gick ut i hela Judeen och trakten däromkring.