Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 38
Den ångerfulles bön
1 En psalm av David. En bön.
2 Herre, straffa mig inte i din vrede,
tukta mig inte i din vredesglöd.
3 Ty dina pilar har träffat mig,
din hand har drabbat mig.
4 Inget helt finns på min kropp
för din vredes skull,
inget friskt finns i mina ben
för min synds skull.
5 Min syndaskuld går mig över huvudet,
den tynger mig som en tung börda.
6 Mina sår stinker och flyter
för min dårskaps skull.
7 Jag går krokig och mycket böjd,
hela dagen går jag sörjande.
8 Mina höfter är fulla av brand,
inget helt finns på min kropp.
9 Jag är maktlös och helt sönderslagen,
jag klagar i mitt hjärtas oro.
10 Herre, du känner all min längtan,
mina suckar är ej dolda för dig.
11 Mitt hjärta slår häftigt,
min kraft har övergivit mig.
Mina ögons ljus, också det är borta.
12 Mina nära och kära håller sig borta från min plåga,
mina närmaste stannar på avstånd.
13 De som står efter mitt liv lägger ut snaror,
de som söker min olycka talar om min undergång.
Hela tiden tänker de på svek.
14 Men jag är lik en döv som inte hör,
lik en stum som inte öppnar sin mun.
15 Jag är lik en man som inte hör,
som ej öppnar sin mun till svar.
16 Men jag väntar på dig, Herre,
du skall svara, Herre, min Gud.
17 Jag tänker: Må de inte få glädjas över mig
eller förhäva sig över mig när min fot vacklar.
18 Ty jag är nära att falla,
jag känner alltid min smärta.
19 Jag bekänner min skuld
och sörjer över min synd.
20 Mina fiender lever och är mäktiga,
många är de som hatar mig utan orsak.
21 De som lönar gott med ont står mig emot
därför att jag strävar efter det goda.
22 Överge mig inte, Herre,
min Gud, var inte långt ifrån mig!
23 Skynda till min hjälp,
Herre, du min frälsning!
Israel skall komma tillbaka till sitt land
4 Det skall ske i den yttersta tiden,
att det berg där Herrens hus är
skall stå fast grundat
och vara högst bland bergen,
upphöjt över höjderna.
Och alla folk skall strömma dit.
2 Ja, många folk skall gå i väg och säga:
"Kom, låt oss gå upp
till Herrens berg,
till Jakobs Guds hus.
Han skall undervisa oss om sina vägar,
så att vi kan vandra på hans stigar."
Ty undervisningen skall gå ut från Sion,
Herrens ord från Jerusalem.
3 Han skall döma mellan många folk
och skipa rätt åt mäktiga hednafolk,
ända bort i fjärran land.
Då skall de smida sina svärd till plogbillar
och sina spjut till vingårdsknivar.
Folken skall inte mer lyfta svärd mot varandra
och inte mer träna sig för krig.
4 Var och en skall sitta under sitt vinträd
och under sitt fikonträd utan fruktan,
ty så har Herren Sebaots mun talat.
5 Ty alla andra folk vandrar
vart och ett i sin guds namn,
men vi, vi skall vandra i Herrens, vår Guds, namn,
alltid och för evigt.
6 På den dagen, säger Herren,
skall jag samla ihop de haltande
och föra samman dem som drivits bort
och dem som jag låtit drabbas av olyckor.
7 Jag skall låta de haltande bli en kvarleva,
och de som drivits långt bort ett mäktigt folk,
och Herren skall vara konung
över dem på Sions berg,
från nu och till evig tid.
Hälsning
1 Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, och från brodern Timoteus till Guds församling i Korint och till alla de heliga i hela Akaja. 2 Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
All trösts Gud
3 Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud, 4 han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud. 5 Ty såsom Kristuslidanden flödar över oss, så överflödar genom Kristus också den tröst vi får. 6 Om vi lider nöd, sker det för att ni skall få tröst och frälsning. Om vi blir tröstade, skall också det uppmuntra er och ge er kraft att uthålligt bära samma lidanden som vi. 7 Och det hopp vi har när det gäller er är fast, eftersom vi vet att liksom ni delar våra lidanden, så delar ni också den tröst vi får.
8 Bröder, vi vill att ni skall veta vilken nöd vi fick utstå i Asien.[a] Vi hade det mycket svårare än vi kunde bära, så att vi till och med misströstade om livet. 9 Ja, vi hade redan inom oss fått dödsdomen, för att vi inte skulle lita på oss själva utan på Gud, som uppväcker de döda. 10 Ur en sådan dödsfara räddade han oss, och han kommer att rädda oss. Till honom står vårt hopp att han även i fortsättningen skall rädda oss, 11 när också ni hjälper oss genom er förbön. Så kommer många människor att tacka Gud för oss, för den nåd vi fått.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln