Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 38
Den ångerfulles bön
1 En psalm av David. En bön.
2 Herre, straffa mig inte i din vrede,
tukta mig inte i din vredesglöd.
3 Ty dina pilar har träffat mig,
din hand har drabbat mig.
4 Inget helt finns på min kropp
för din vredes skull,
inget friskt finns i mina ben
för min synds skull.
5 Min syndaskuld går mig över huvudet,
den tynger mig som en tung börda.
6 Mina sår stinker och flyter
för min dårskaps skull.
7 Jag går krokig och mycket böjd,
hela dagen går jag sörjande.
8 Mina höfter är fulla av brand,
inget helt finns på min kropp.
9 Jag är maktlös och helt sönderslagen,
jag klagar i mitt hjärtas oro.
10 Herre, du känner all min längtan,
mina suckar är ej dolda för dig.
11 Mitt hjärta slår häftigt,
min kraft har övergivit mig.
Mina ögons ljus, också det är borta.
12 Mina nära och kära håller sig borta från min plåga,
mina närmaste stannar på avstånd.
13 De som står efter mitt liv lägger ut snaror,
de som söker min olycka talar om min undergång.
Hela tiden tänker de på svek.
14 Men jag är lik en döv som inte hör,
lik en stum som inte öppnar sin mun.
15 Jag är lik en man som inte hör,
som ej öppnar sin mun till svar.
16 Men jag väntar på dig, Herre,
du skall svara, Herre, min Gud.
17 Jag tänker: Må de inte få glädjas över mig
eller förhäva sig över mig när min fot vacklar.
18 Ty jag är nära att falla,
jag känner alltid min smärta.
19 Jag bekänner min skuld
och sörjer över min synd.
20 Mina fiender lever och är mäktiga,
många är de som hatar mig utan orsak.
21 De som lönar gott med ont står mig emot
därför att jag strävar efter det goda.
22 Överge mig inte, Herre,
min Gud, var inte långt ifrån mig!
23 Skynda till min hjälp,
Herre, du min frälsning!
18 Därför väntar Herren på att få visa er nåd,
därför är han upphöjd för att visa er barmhärtighet.
Ty Herren är en domens Gud.
Saliga är alla som väntar på honom.
Herren skall välsigna sitt folk
19 O, du Sions folk, som bor i Jerusalem, gråt inte mer. Han skall förvisso vara nådig mot dig när du ropar. Så snart han hör din röst, skall han svara dig. 20 Visserligen skall Herren ge dig nödens bröd och lidandets dryck, men sedan skall dina lärare inte längre gömmas undan, utan dina ögon skall se dina lärare. 21 Och vare sig du viker av åt höger eller vänster, så skall dina öron höra detta ord ljuda bakom dig: "Här är vägen, gå på den." 22 Silvret, som dina snidade avgudabilder är överdragna med och guldet som dina gjutna avgudabilder är belagda med, skall du då anse vara orent. Du skall kasta bort det som ett orent plagg och säga till det: "Bort härifrån!"
23 Och han skall ge regn åt den säd du har sått i jorden, och markens gröda skall ge dig bröd som är rikligt och närande. Den dagen skall din boskap gå i bet på stora betesmarker. 24 Oxarna och åsnorna, dragdjuren när jorden brukas, skall äta saltad blandsäd som man kastat med sädesvanna och kastskovel.
25 På den stora slaktens dag, när tornen faller, skall bäckar med strömmande vatten flöda fram på alla höga berg och alla stora höjder. 26 Månens ljus skall vara som solens och solens ljus skall vara sju gånger klarare, som ett sjufaldigt dagsljus, när den dag kommer då Herren förbinder sitt folks skador och helar såren efter slagen som det fått.
I Lystra
8 I Lystra fanns det en man som från födelsen var lam i fötterna och aldrig hade kunnat gå. 9 Han hörde Paulus predika. Denne fäste ögonen på honom, och när han såg att mannen hade tro så att han kunde bli botad, 10 sade han med hög röst: "Res dig upp och stå på benen!" Då hoppade han upp och började gå omkring. 11 När folket såg vad Paulus hade gjort, ropade de på lykaoniska: "Gudarna har stigit ner till oss i mänsklig gestalt." 12 Och de kallade Barnabas för Zeus[a] och Paulus för Hermes,[b] eftersom det var han som förde ordet. 13 Prästen i Zeustemplet utanför staden förde fram tjurar och kransar till portarna och ville offra tillsammans med folket. 14 Men när apostlarna Barnabas och Paulus hörde det, rev de sönder sina kläder[c] och rusade in i folkhopen och ropade: 15 "Människor, vad är det ni gör? Vi är människor som ni. Vi predikar för er det glada budskapet att ni skall omvända er från dessa avgudar till den levande Guden, som har skapat himmel, jord och hav och allt som är i dem. 16 Han har under gångna släktled tillåtit alla hednafolk att gå sina egna vägar. 17 Ändå har han lämnat många vittnesbörd om att han gör gott. Från himlen ger han er regn och tider med goda skördar och fyller era hjärtan med glädje över maten ni får." 18 Fastän de sade så, var det med knapp nöd de kunde lugna folket och hindra dem från att offra åt dem.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln