Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
34 Av David, här han ställde sig vansinnig inför Abimelek, och denne drev honom ifrån sig, och han gick sin väg.
2 Jag vill lova HERREN alltid; hans pris skall ständigt vara i min mun.
3 Min själ skall berömma sig av HERREN; de ödmjuka skola höra det och glädja sig.
4 Loven med mig HERREN, låtom oss med varandra upphöja hans namn.
5 Jag sökte HERREN, och han svarade mig, och ur all min förskräckelse räddade han mig.
6 De som skåda upp till honom stråla av fröjd, och deras ansikten behöva icke rodna av blygsel.
7 Här är en betryckt som ropade, och HERREN hörde honom och frälste honom ur all hans nöd.
8 HERRENS ängel slår sitt läger omkring dem som frukta honom, och han befriar dem.
19 HERREN är nära dem som hava ett förkrossat hjärta och frälsar dem som hava en bedrövad ande.
20 Den rättfärdige måste lida mycket, men HERREN räddar honom ur allt.
21 Han bevarar alla hans ben; icke ett enda av dem skall sönderslås.
22 Den ogudaktige skall dödas av olyckan, och de som hata den rättfärdige skola stå med skuld.
12 Vid samma tid sände Berodak-Baladan, Baladans son, konungen i Babel, brev och skänker till Hiskia, ty han hade sport att Hiskia hade varit sjuk.
13 Och när Hiskia hade hört på dem, visade han dem hela sitt förrådshus, sitt silver och guld, sina välluktande kryddor och sina dyrbara oljor, och hela sitt tyghus och allt vad som fanns i hans skattkamrar. Intet fanns i Hiskias hus eller eljest i hans ägo, som han icke visade dem.
14 Men profeten Jesaja kom till konung Hiskia och sade till honom: »Vad hava dessa män sagt, och varifrån hava de kommit till dig?» Hiskia svarade: »De hava kommit ifrån fjärran land, ifrån Babel.»
15 Han sade vidare: »Vad hava de sett i ditt hus?» Hiskia svarade: »Allt som är i mitt hus hava de sett; intet finnes i mina skattkamrar, som jag icke har visat dem.»
16 Då sade Jesaja till Hiskia: »Hör HERRENS ord:
17 Se, dagar skola komma, då allt som finnes i ditt hus, och som dina fäder hava samlat ända till denna dag skall föras bort till Babel; intet skall bliva kvar, säger HERREN.
18 Och söner till dig, de som skola utgå av dig, och som du skall föda, dem skall man taga, och de skola bliva hovtjänare i den babyloniske konungens palats.»
19 Hiskia sade till Jesaja: »Gott är det HERRENS ord som du har talat.» Och han sade ytterligare: »Ja, om nu blott frid och trygghet få råda i min tid.»
7 Denne Melkisedek, som var konung i Salem och präst åt Gud den Högste -- han som gick Abraham till mötes, när denne var stadd på återvägen, sedan han hade slagit konungarna, och som välsignade honom,
2 varvid Abraham å sin sida gav honom tionde av allt; denne, som när man uttyder vad han kallas, är först och främst »rättfärdighetens konung», men därjämte ock »Salems konung», det är »fridens konung»,
3 denne som står där utan fader, utan moder och utan släktledning, utan begynnelse på sina dagar och utan ände på sitt liv och likställes med Guds Son -- denne förbliver en präst för beständigt.
4 Och sen nu huru stor han är, denne åt vilken vår stamfader Abraham gav tionde av det förnämsta bytet.
5 Medan de av Levi söner, som undfå prästämbetet, hava befallning att enligt lagen taga tionde av folket, det är av sina bröder, fastän dessa hava utgått från Abrahams länd,
6 tog denne, som icke var av deras släkt, tionde av Abraham och välsignade honom, densamme som hade fått löftena.
7 Nu lär ingen kunna neka att det plägar vara den ringare som mottager välsignelse av den som står högre.
8 Och medan det här är dödliga människor som taga tionde, är det där en som får det vittnesbördet att han förbliver levande.
9 Genom Abraham har på visst sätt också Levi, som tager tionde, fått giva tionde;
10 ty han var ännu i sin stamfaders länd, när Melkisedek gick denne till mötes.