Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
55 För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David.
2 Lyssna, Gud, till min bön, och fördölj dig icke för min åkallan.
3 Akta på mig och svara mig. I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga,
4 vid fiendens rop, vid den ogudaktiges skri. Ty de vilja draga fördärv över mig, och i vrede ansätta de mig.
5 Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, och dödens fasor hava fallit över mig.
6 Fruktan och bävan kommer över mig, och förfäran övertäcker mig.
7 Därför säger jag: Ack att jag hade vingar såsom duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.
8 Ja, långt bort skulle jag fly, jag skulle taga härbärge i öknen. Sela.
9 Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt undan stormvind och oväder.
10 Fördärva dem, Herre; gör deras tungor oense. Ty våld och genstridighet ser jag i staden.
11 Dag och natt gå de omkring den, ovanpå dess murar, ondska och olycka råda därinne;
12 ja, fördärv råder därinne, och från dess torg vika icke förtryck och svek.
13 Se, det är icke en fiende som smädar mig, det kunde jag fördraga; det är icke min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig undan.
14 Nej, du gör det, du som var min jämlike, min vän och förtrogne,
15 du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i högtidsskaran.
15 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
3 Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
4 Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
5 Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
6 Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
7 Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
8 Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
9 Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
10 Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
11 Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
12 Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
13 i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
14 Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
15 Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
16 huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
17 Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
18 vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
19 ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
20 Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
21 Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
22 Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
23 Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
24 Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
25 Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
26 han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
27 han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
28 han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
29 Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
30 Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
31 I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
32 I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
33 Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
34 Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
35 Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.
27 I haven hört att det är sagt: 'Du skall icke begå äktenskapsbrott.'
28 Men jag säger eder: Var och en som med begärelse ser på en annans hustru, han har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.
29 Om nu ditt högra öga är dig till förförelse, så riv ut det och kasta det ifrån dig; ty det är bättre för dig att en av dina lemmar fördärvas, än att hela din kropp kastas i Gehenna.
30 Och om din högra hand är dig till förförelse, så hugg av den och kasta den ifrån dig; ty det är bättre för dig att en av dina lemmar fördärvas, än att hela din kropp kommer till Gehenna.
31 Det är ock sagt: 'Den som vill skilja sig från sin hustru han skall giva henne skiljebrev.'
32 Men jag säger eder: Var och en som skiljer sig från sin hustru för någon annan saks skull än för otukt, han bliver orsak till att äktenskapsbrott begås med henne. Och den som tager en frånskild kvinna till hustru, han begår äktenskapsbrott.
33 Ytterligare haven I hört att det är sagt till de gamle: 'Du skall icke svärja falskt' och 'Du skall hålla din ed inför Herren.'
34 Men jag säger eder att I alls icke skolen svärja, varken vid himmelen, ty den är 'Guds tron',
35 ej heller vid jorden, ty den är 'hans fotapall', ej heller vid Jerusalem, ty det är 'den store Konungens stad';
36 ej heller må du svärja vid ditt huvud, ty du kan icke göra ett enda hår vare sig vitt eller svart;