Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

²⁰ På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: »Jag har lagt hjälp i en hjältes hans, jag har upphöjt en yngling ur folket.

²¹ Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min helig olja.

²² Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom.

²³ Ingen fiende skall oförtänkt komma över honom, och ingen orättfärdig skall förtrycka honom;

²⁴ nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom, och jag skall hemsöka dem som hata honom.

²⁵ Min trofasthet och min nåd skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt.

²⁶ Jag skall lägga havet under hans hand och strömmarna under hans högra hand.

²⁷ Han skall kalla mig så: 'Du min fader, min Gud och min frälsnings klippa.'

²⁸ Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna på jorden.

²⁹ Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast.

³⁰ Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, och hans tron, så länge himmelen varar.

³¹ Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rätter,

³² om de bryta mot mina stadgar och icke hålla mina bud,

³³ då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor,

³⁴ men min nåd skall jag ej taga ifrån honom, och jag skall icke svika i trofasthet.

³⁵ Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra.

³⁶ En gång har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag icke bryta.

³⁷ Hans säd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen;

14 Och Hiram, konungen i Tyrus, skickade sändebud till David med cederträ, därjämte ock murare och timmermän, för att de skulle bygga honom ett hus.

² Och David märkte att HERREN hade befäst honom såsom konung över Israel; ty han hade låtit hans rike bliva övermåttan upphöjt, för sitt folk Israels skull.

¹⁶ Men, Paulus nu väntade på dem i Aten, upprördes han i sin ande, när han såg huru uppfylld staden var med avgudabilder.

¹⁷ Han höll därför i synagogan samtal med judarna och med dem som »fruktade Gud», så ock på torget, var dag, med dem som han träffade där

¹⁸ Också några filosofer, dels av epikuréernas skola, dels av stoikernas, gåvo sig i ordskifte med honom. Och somliga sade: »Vad kan väl denne pratmakare vilja säga?» Andra åter: »Han tyckes vara en förkunnare av främmande gudar.» De evangelium om Jesus och om uppståndelsen.

¹⁹ Och de grepo honom och förde honom till Areopagen och sade: »Kunna vi få veta vad det är för en ny lära som du förkunnar?

²⁰ Ty det är förunderliga ting som du talar oss i öronen. Vi vilja nu veta vad detta skall betyda.»

²¹ Det var nämligen så med alla atenare, likasom ock med de främlingar som hade bosatt sig bland dem, att de icke hade tid och håg för annat än att tala om eller höra på något nytt för dagen.

²² Då trädde Paulus fram mitt på Areopagen och sade: »Atenare, jag ser av allting att I ären mycket ivriga gudsdyrkare.

²³ Ty medan jag har gått omkring och betraktat edra helgedomar, har jag ock funnit ett altare med den inskriften: 'Åt en okänd Gud.' Om just detta väsende, som I sålunda dyrken utan att känna det, är det jag nu kommer med budskap till eder.

²⁴ Den Gud som har gjort världen och allt vad däri är, han som är Herre över himmel och jord, han bor icke i tempel som äro gjorda med händer,

²⁵ ej heller låter han betjäna sig av människohänder, såsom vore han i behov av något, han som själv åt alla giver liv, anda och allt.

²⁶ Och han har skapat människosläktets alla folk, alla från en enda stamfader, till att bosätta sig utöver hela jorden; och han har fastställt för dem bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skola bo --

²⁷ detta för att de skola söka Gud, om de till äventyrs skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom; fastän han ju icke är långt ifrån någon enda av oss.

²⁸ Ty i honom är det som vi leva och röra oss och äro till, såsom ock några av edra egna skalder hava sagt: 'Vi äro ju ock av hans släkt.'

²⁹ Äro vi nu av Guds släkt, så böra vi icke mena att gudomen är lik någonting av guld eller silver eller sten, något som är danat genom mänsklig konst och uppfinning.

³⁰ Med sådana okunnighetens tider har Gud hittills haft fördrag, men nu bjuder han människorna att de alla allestädes skola göra bättring.

³¹ Ty han har fastställt en dag då han skall 'döma världen med rättfärdighet', genom en man som han har bestämt därtill; och han har åt alla givit en bekräftelse härpå, i det att han har låtit honom uppstå från de döda.»