Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
24 Av David; en psalm. Jorden är HERRENS och allt vad därpå är, jordens krets och de som bo därpå.
2 Ty han är den som har lagt hennes grund på haven, den som på strömmarna har berett henne fäste.
3 Vem får gå upp på HERRENS berg, och vem får träda in i hans helgedom?
4 Den som har oskyldiga händer och rent hjärta, den som icke vänder sin själ till lögn och den som icke svär falskt.
5 Han skall undfå välsignelse av HERREN och rättfärdighet av sin frälsnings Gud.
6 Sådant är det släkte som frågar efter honom; de som söka ditt ansikte, de äro Jakobs barn. Sela.
7 Höjen, I portar, edra huvuden, höjen eder, I eviga dörrar, för att ärans konung må draga därin.
8 Vem är då ärans konung? Det är HERREN, stark och väldig, HERREN, väldig i strid.
9 Höjen, I portar, edra huvuden, höjen dem, I eviga dörrar, för att ärans konung må draga därin.
10 Vem är då denne ärans konung? Det är HERREN Sebaot; han är ärans konung. Sela.
11 I andra året, i andra månaden, på tjugonde dagen i månaden höjde sig molnskyn från vittnesbördets tabernakel.
12 Då bröto Israels barn upp från Sinais öken och tågade från lägerplats till lägerplats; och molnskyn stannade i öknen Paran.
13 Och när de nu första gången bröto upp, efter HERRENS befallning genom Mose,
14 var Juda barns läger under sitt baner det första som bröt upp, häravdelning efter häravdelning; och anförare för denna här var Naheson, Amminadabs son.
15 Och anförare för den här som utgjordes av Isaskars barns stam var Netanel, Suars son.
16 Och anförare för den här som utgjordes av Sebulons barns stam var Eliab, Helons son.
17 Därefter, sedan tabernaklet hade blivit nedtaget, bröto Gersons barn och Meraris barn upp och buro tabernaklet.
18 Därefter bröt Rubens läger upp under sitt baner, häravdelning efter häravdelning; och anförare för denna här var Elisur, Sedeurs son.
19 Och anförare för den här som utgjordes av Simeons barns stam var Selumiel, Surisaddais son.
20 Och anförare för den här som utgjordes av Gads barns stam var Eljasaf, Deguels son.
21 Därefter bröto kehatiterna upp och buro de heliga tingen, och de andra satte upp tabernaklet, innan dessa hunno fram.
22 Därefter bröt Efraims barns läger upp under sitt baner, häravdelning efter häravdelning; och anförare för denna här var Elisama, Ammihuds son.
23 Och anförare för den här som utgjordes av Manasse barns stam var Gamliel, Pedasurs son.
24 Och anförare for den här som utgjordes av Benjamins barns stam var Abidan, Gideonis son.
25 Därefter bröt Dans barns läger upp under sitt baner, såsom eftertrupp i hela lägertåget, häravdelning efter häravdelning; och anförare för denna här var Ahieser, Ammisaddais son.
26 Och anförare för den här som utgjordes av Asers barns stam var Pagiel, Okrans son.
27 Och anförare för den här som utgjordes av Naftali barns stam var Ahira, Enans son.
28 I denna ordning bröto Israels barn upp, häravdelning efter häravdelning. Och de bröto nu upp.
29 Och Mose sade till Hobab, som var son till midjaniten Reguel, Moses svärfader: »Vi bryta nu upp och tåga till det land om vilket HERREN har sagt: 'Det vill jag giva eder.' Följ du med oss, så vilja vi göra dig gott, ty HERREN har lovat Israel vad gott är.
30 Men han svarade honom: »Jag vill icke följa med, utan jag vill gå hem till mitt land och till min släkt.»
31 Då sade han: »Ack nej, övergiv oss icke. Du vet ju bäst var vi kunna lägra oss i öknen; bliv du därför nu vårt öga.
32 Om du följer med oss, skola vi låta också dig få gott av det goda som HERREN gör mot oss.
33 Så bröto de upp och tågade från HERRENS berg tre dagsresor. Och HERRENS förbundsark gick framför dem tre dagsresor, för att utse viloplats åt dem.
34 Och HERRENS molnsky svävade över dem om dagen, när de bröto upp från sitt lägerställe.
35 Och så ofta arken bröt upp, sade Mose: »Stå upp, HERRE; må dina fiender varda förskingrade, och må de som hata dig fly för ditt ansikte.»
36 Och när den sattes ned, sade han: »Kom tillbaka, HERRE, till Israels ätters mångtusenden.»
57 Så var nu för Elisabet tiden inne, då hon skulle föda; och hon födde en son.
58 Och när hennes grannar och fränder fingo höra att Herren hade bevisat henne så stor barmhärtighet, gladde de sig med henne.
59 Och på åttonde dagen kommo de för att omskära barnet; och de ville kalla honom Sakarias, efter hans fader.
60 Men hans moder tog till orda och sade: »Ingalunda; han skall heta Johannes.»
61 Då sade de till henne: »I din släkt finnes ju ingen som har det namnet.»
62 Och de frågade hans fader genom tecken vad han ville att barnet skulle heta.
63 Då begärde han en tavla och skrev dessa ord: »Johannes är hans namn.» Och alla förundrade sig.
64 Men i detsamma öppnades hans mun, och hans tunga löstes, och han talade och lovade Gud.
65 Och deras grannar betogos alla av häpnad, och ryktet om allt detta gick ut över Judeens hela bergsbygd.
66 Och alla som hörde det lade märke därtill och sade: »Vad månde väl varda av detta barn?» Också var ju Herrens hand med honom.
67 Och hans fader Sakarias blev uppfylld av helig ande och profeterade och sade:
68 »Lovad vare Herren, Israels Gud, som har sett till sitt folk och berett det förlossning,
69 och som har upprättat åt oss ett frälsningens horn i sin tjänare Davids hus,
70 såsom han hade lovat genom sin forntida heliga profeters mun.
71 Ty han ville frälsa oss från våra ovänner och ur alla våra motståndares hand,
72 och så göra barmhärtighet med våra fäder och tänka på sitt heliga förbund,
73 vad han med ed hade lovat för vår fader Abraham,
74 Han ville beskära oss att få tjäna honom utan fruktan, frälsta ur våra ovänners hand,
75 ja, att göra tjänst inför honom i helighet och rättfärdighet i alla våra dagar.
76 Och du, barn, skall bliva kallad den Högstes profet, ty du skall gå framför Herren och bereda vägar för honom,
77 till att giva hans folk kunskap om frälsning, i det att deras synder bliva dem förlåtna.
78 Så skall ske för vår Guds förbarmande kärleks skull, som skall låta ett ljus gå upp och skåda ned till oss från höjden,
79 för att 'skina över dem som sitta i mörker och dödsskugga' och så styra våra fötter in på fridens väg.»
80 Och barnet växte upp och blev allt starkare i anden. Och han vistades i öknen, intill den dag då han skulle träda fram för Israel.