Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Lova Herren i himlen!
    Lova honom i höjden!
² Lova honom, alla hans änglar,
    lova honom, hela hans härskara!
³ Lova honom, sol och måne
    lova honom, alla lysande stjärnor!
⁴ Lova honom, ni himlarnas himmel
    och ni vatten ovanför himlen!

⁵ De ska prisa Herrens namn,
    för han gav en befallning, och de skapades.
⁶ Han gav dem för evigt deras plats.
    Han gav en befallning som aldrig kan upphävas.
⁷ Lova Herren på jorden,
    ni havsodjur och alla djup,
⁸ blixt och hagel, snö och dimma,
    du stormvind, som lyder hans ord,
⁹ alla berg och kullar,
    alla fruktträd och cedrar,
¹⁰ vilddjur och boskap,
    kräldjur och flygande fåglar,
¹¹ alla jordens kungar och folk
    med alla sina härskare och domare,
¹² unga män och flickor,
    gamla och unga.

¹³ De ska lova Herrens namn.
    Endast hans namn är upphöjt,
    hans majestät sträcker sig över himmel och jord.
¹⁴ Han har lyft ett horn^[a] åt sitt folk,
    lovprisning för alla sina fromma,
    för Israels folk som står honom nära.

Halleluja!

⁵ Och nu har Herren talat,
    han som gjorde mig till sin tjänare
redan innan jag var född,
    för att föra Jakob tillbaka,
och samla Israel hos sig.
    Så skulle jag bli ärad inför Herren
    och min Gud vara min styrka.
⁶ Han säger:
    ’Det är för lite för dig att bara vara min tjänare
    som återupprättar Jakobs stammar
och för tillbaka dem som jag bevarat av Israels folk.
    Jag ska göra dig till ett ljus för alla folk,
för att du ska vara till räddning för hela jorden.’ ”

⁷ Så säger Herren, Israels befriare och Helige,
    till den som är föraktad och avskydd av folken,
till kungens tjänare:
    ”Kungar ska se det och resa sig,
furstar se det och buga sig,
    för Herren är trofast,
Israels Helige, som har utvalt dig.”

De ska finna bete längs vägarna
    och betesmark på alla kala höjder.
¹⁰ De ska inte hungra eller törsta.
    Ökenhettan och solen ska inte bränna dem.
Han som förbarmar sig över dem
    ska leda dem och föra dem till vattenkällor.
¹¹ Jag förvandlar alla mina berg till väg,
    högt däruppe bygger jag vägar.
¹² Se, de kommer långt bortifrån,
    från norr och väster och Assuans land.”

¹³ Ropa av glädje, ni himlar,
    och gläd dig, du jord!
Stäm upp en sång, ni berg!
    För Herren tröstar sitt folk
och förbarmar sig över sina lidande.

¹⁴ Sion säger:
    ”Herren har övergett mig,
han har glömt bort mig.”

¹⁵ ”Kan en mor glömma bort sitt lilla barn,
    så att hon inte förbarmar sig över det barn hon själv fött?
Även om hon skulle glömma,
    ska jag i alla fall inte glömma dig.