Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Hela skapelsen prisar och ärar Herren

Jeremia en hårsmån från döden

26 När Jojakim, Josias son, hade blivit kung över Juda kom detta ord från Herren: ² ”Så säger Herren: Ställ dig på förgården till Herrens hus och tala till alla från Juda städer, dem som kommit för att tillbe i Herrens hus. Tala till dem allt jag befaller dig att tala och utelämna inte ett ord. ³ Det kan hända att de lyssnar och vänder om var och en från sin onda väg. Då ska jag ångra det onda som jag tänkt sända över dem för deras onda gärningars skull. ⁴ Säg till dem: ’Så säger Herren: Om ni inte lyssnar till mig och lyder den lag som jag har gett er, ⁵ och om ni inte lyssnar till mina tjänare profeterna som jag gång på gång har sänt till er, fastän ni inte har lyssnat, ⁶ då ska jag göra med detta hus som med Shilo och göra denna stad till en förbannelse bland alla jordens folk.’ ”

⁷ Prästerna, profeterna och allt folket hörde Jeremia tala allt detta i Herrens hus. ⁸ När Jeremia hade avslutat sitt tal och sagt allt Herren hade befallt honom att säga till folket, grep prästerna, profeterna och allt folket honom och sa: ”Du ska dö! ⁹ Hur kan du profetera i Herrens namn att det ska gå för detta hus som det gick för Shilo och att denna stad ska bli ödelagd, så att ingen kan bo här?” Allt folket samlades kring Jeremia i Herrens hus.

¹² Jeremia svarade då alla furstarna och allt folket: ”Det var Herren som sände mig för att profetera mot detta tempel och mot den här staden allt det ni har hört. ¹³ Ändra nu era levnadssätt och gärningar och lyssna till Herren, er Gud, så ska Herren ångra det onda som han uttalat mot er. ¹⁴ Vad mig beträffar så är jag i ert våld. Gör med mig vad ni anser vara gott och rätt. ¹⁵ Men det ska ni veta att om ni dödar mig drar ni oskyldigt blod över er, över denna stad och dem som bor här. För Herren har faktiskt sänt mig till er för att tala allt detta.”

Stefanos arresteras

⁸ Stefanos var fylld av nåd och kraft och han gjorde stora under och tecken bland folket.

⁹ Då började några män från en synagoga som kallades ”De frigivnas” diskutera med Stefanos. Det var judar från Kyrene och Alexandria och även från provinserna Kilikien och Asien. ¹⁰ Men ingen av dem kunde hävda sig mot den vishet och Ande som fanns i hans tal. ¹¹ De övertalade därför i hemlighet några män att de skulle ljuga om Stefanos att de hört honom tala nedsättande om Mose och Gud.

¹² Så lyckades de hetsa upp folket och folkets ledare och de skriftlärda som grep Stefanos och förde honom inför det judiska rådet. ¹³ Där fortsatte de falska vittnena med att säga: ”Den här mannen talar ständigt illa om denna heliga plats och lagen. ¹⁴ Vi har själva hört honom säga att den där Jesus från Nasaret ska förstöra templet och ändra de traditioner vi har fått från Mose.”

¹⁵ Alla i rådssalen såg mycket noga på Stefanos och de tyckte att hans ansikte var som en ängels.

⁵¹ Ni envisa, ni som är oomskurna till både hjärta och öron! Alltid gör ni motstånd mot den heliga Anden, precis som era förfäder gjorde. ⁵² Fanns det någonsin en profet som inte blev förföljd av era förfäder? De dödade dem som förutsade att den Rättfärdige^[a] skulle komma, han som ni nu har förrått och mördat. ⁵³ Ni fick lagen förmedlad av änglar men har inte hållit den.”

Stefanos stenas till döds

⁵⁴ När de hörde detta, blev de så rasande på Stefanos att de skar tänder. ⁵⁵ Men Stefanos som var fylld av den heliga Anden, såg upp mot himlen och fick se Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida. ⁵⁶ Stefanos sa: ”Jag ser himlen öppen och Människosonen^[b] stå på Guds högra sida!”

⁵⁷ Då skrek de högt och höll för öronen. Sedan kastade de sig över Stefanos ⁵⁸ och släpade ut honom ur staden för att stena honom. Vittnena lade sina mantlar framför fötterna på en ung man som hette Saul^[c].

⁵⁹ Medan stenarna haglade över Stefanos, bad han: ”Herre Jesus, ta emot min ande!” ⁶⁰ Sedan föll han ner på knä och ropade: ”Herre, anklaga dem inte för den här synden!” Med de orden dog han.