Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Guds beskydd

125 En vallfartssång.

⁹ ”Vad vill du att jag ska göra för dig, innan jag blir hämtad härifrån?” frågade Elia när de gick över. ”Låt mig få dubbelt så mycket av den ande som du själv har”, bad Elisha. ¹⁰ ”Du har bett om något mycket svårt”, svarade Elia. ”Men om du ser när jag tas bort ifrån dig, då ska du få vad du begär, annars inte.”

¹¹ Medan de gick där och samtalade med varandra, kom plötsligt en vagn av eld och den drogs av hästar som också var av eld. Vagnen körde fram mellan dem och skilde dem åt och Elia fördes i en stormvind upp till himlen.

¹² Elisha såg det och ropade: ”Min far! Min far! Israels vagnar och ryttare!”

När Elia försvann ur sikte, rev Elisha sönder sin mantel. ¹³ Sedan tog han upp Elias kvarlämnade mantel och gick tillbaka till Jordans strand. ¹⁴ Där tog han manteln som fallit av honom och slog med den på vattnet.

”Var är Herren, Elias Gud?” frågade han. När Elisha slog på vattnet, delade det sig, och Elisha kunde gå över.

¹⁵ ”Anden som vilade över Elia är nu över Elisha!” sa profetskaran från Jeriko som stått på avstånd och sett på honom. Sedan gick de fram till Elisha och böjde sig ner på marken inför honom. ¹⁶ De sa till honom: ”Herre, vi, dina tjänare, har femtio duktiga män bland oss. Låt dem gå och leta efter din mästare. Herrens Ande har kanske lyft upp honom på något berg eller kastat ner honom i en dal.” ”Nej, sänd inte ut dem”, svarade Elisha.

¹⁷ Men de var så envisa att han till slut fick ge med sig: ”Låt dem gå och leta då”, sa han. Och femtio män skickades iväg, och de letade i tre dagar, men de hittade inte Elia.

¹⁸ Elisha var fortfarande kvar i Jeriko när de kom tillbaka. ”Jag sa ju att ni inte skulle gå”, sa han.

Elisha

(2:19—8:15; 13:14-25)

Elisha renar Jerikos vatten

¹⁹ Nu talade stadens män till Elisha: ”Staden ligger vackert, som du kan se, herre, men vattnet är mycket dåligt, och det ger missväxt^[a].” ²⁰ ”Hämta åt mig en ny skål och lägg salt i den”, sa profeten. De gav honom då vad han begärde. ²¹ Han gick ut till vattenkällan, kastade saltet i den och sa: ”Så säger Herren: ’Jag har gjort vattnet friskt. Nu ska det inte längre förorsaka död eller missväxt.’ ”

²² Från den stunden var vattnet friskt, precis som Elisha hade sagt.

¹⁷ Mina syskon! Jag vet att både ni och era ledare agerade i okunnighet. ¹⁸ Men genom detta har Gud låtit det som han förutsagt genom profeterna gå i uppfyllelse: att Messias måste lida. ¹⁹ Ångra er därför och vänd om så att ni får era synder utplånade! ²⁰ Då ska en tid av vila komma från Herren och han ska sända Messias som är utvald åt er, Jesus. ²¹ Men han måste stanna kvar i himlen tills den tid kommer då allt det blir upprättat som Gud för länge sedan har talat om genom sina heliga profeter. ²² Mose sa:

²⁴ Efter det har alla profeter, från Samuel och framåt, talat om dessa dagar. ²⁵ Ni är dessa profeters barn och Guds förbund med era förfäder gäller också er. Han sa ju till Abraham:

²⁶ Gud lät alltså sin tjänare uppstå först och främst för er och har sänt honom till att välsigna er genom att få var och en av er att lämna era onda gärningar.”

Petrus och Johannes arresteras

4 Medan Petrus och Johannes fortfarande talade till folket, kom prästerna, officeren vid tempelvakten och saddukeerna^[d] fram till dem. ² De var mycket upprörda över att de undervisade folket och utifrån Jesus förkunnade uppståndelsen från de döda. ³ Därför grep de Petrus och Johannes och satte dem sedan i fängelse över natten eftersom det hunnit bli kväll. ⁴ Men många som hade lyssnat till budskapet började tro och antalet troende hade nu stigit till omkring 5 000 män.