Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Klagan i en ångestfylld situation

13 För körledaren. En psalm av David.

⁵ Joshafat ställde sig mitt ibland dem, där de var samlade från Juda och Jerusalem i Herrens hus, framför den nya förgården. ⁶ Han sa:

”Herre, våra fäders Gud, är inte du Gud i himlen, härskaren över alla folkens riken? I din hand är makt och styrka, och ingen kan stå emot dig. ⁷ Var det inte du, vår Gud, som drev ut invånarna här i landet för ditt folk Israel? Gav inte du det här landet åt din vän Abrahams ättlingar för evigt? ⁸ De bosatte sig där och byggde en helgedom åt ditt namn och sa: ⁹ ’Om olycka, krig, pest eller hungersnöd drabbar oss, kan vi stå här framför detta tempel och inför dig, vars namn templet bär, och ropa till dig i vår förtvivlan. Då ska du höra oss och rädda oss.’

¹⁰ Se nu, folk från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd, genom vilkas land du inte lät israeliterna gå när de kom från Egypten, så de gick runt och utrotade dem inte, ¹¹ se nu hur de lönar oss! De har kommit för att driva ut oss ur den egendom som du har gett oss. ¹² O vår Gud, tänker du inte döma dem? Vi står maktlösa mot denna väldiga armé som har kommit emot oss. Vi vet inte vad vi ska göra, men vi har våra ögon riktade på dig.”

⁷ Ni fick en bra start på ert lopp. Vem är det nu som har ställt sig i vägen så att ni inte längre lyder sanningen? ⁸ Ni har i alla fall inte blivit övertalade av honom som har kallat er. ⁹ En liten bit jäst får hela degen att jäsa. ¹⁰ För min del litar jag på Herren beträffande att ni inte ska ändra på ert sätt att tänka. Men den som skapar förvirring bland er kommer att få sin dom, vem det än är.

¹¹ Syskon, om jag fortfarande förkunnade omskärelse, varför skulle jag då hela tiden vara förföljd? Då skulle ju det anstötliga med korset vara borta. ¹² Dessa som ställer till med oro bland er borde skära av sig alltsammans.