Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Klagan, bön om räddning

(Ps 71:1-3)

31 För körledaren. En psalm av David.

Den brinnande busken

3 En dag när Mose vaktade fåren åt sin svärfar Jetro, prästen i Midjan, drev han dem bortom öknen i närheten av Horeb^[a], Guds berg. ² Då visade sig Herrens ängel för honom i en brinnande törnbuske. När Mose såg att busken brann utan att brinna upp, ³ tänkte han gå närmare för att undersöka detta märkliga att busken inte brann upp. ⁴ Då Herren såg att han gick närmare för att titta, ropade han på honom från törnbusken: ”Mose! Mose!” ”Ja, här är jag”, svarade han. ⁵ ”Kom inte närmare”, sa Gud. ”Ta av dig skorna, för du står på helig mark! ⁶ Jag är din faders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.” Då slog Mose händerna för ansiktet, för han var rädd för att se på Gud.

⁷ Herren talade till honom igen: ”Jag har sett mitt folks förtryck i Egypten, och jag har hört hur de ropar under slavdrivarnas förtryck. Jag vet hur de lider. ⁸ Nu har jag kommit ner för att befria mitt folk från egypterna och föra det ut ur Egypten till ett mycket gott land, ett stort land som flyter av mjölk och honung. Där bor nu kanaanéer, hettiter, amoréer, perisséer, hivéer och jevuséer. ⁹ Ja, ropet från Israels folk har stigit upp till mig, och jag har själv sett hur egypterna förtrycker dem. ¹⁰ Gå! Jag sänder dig till farao för att du ska leda mitt folk, israeliterna, ut ur Egypten.”

¹¹ ”Vem är jag, att jag skulle gå till farao och leda israeliterna ut ur Egypten?” sa Mose till Gud. ¹² ”Jag är^[b] med dig”, sa Gud till honom. ”Och det här ska vara tecknet på att det är jag som sänder dig: när du har fört folket ut ur Egypten, ska ni tjäna mig på det här berget.”

Stefanos försvarstal

7 Översteprästen frågade nu Stefanos: ”Är de här anklagelserna sanna?”

² Stefanos svarade: ”Bröder och fäder, lyssna på mig! Härlighetens Gud visade sig för vår förfader Abraham då han bodde i Mesopotamien och ännu inte hade flyttat till Harran.^{[a] 3} Gud sa till honom: ’Lämna ditt land och dina släktingar och gå till det land som jag ska visa dig.’^[b]

⁴ Därför flyttade Abraham från kaldéernas land och bosatte sig i Harran. Efter hans fars död ledde Gud honom vidare till det land där ni nu bor. ⁵ Gud gav honom ingen mark, inte så mycket som en fotsbredd, men han lovade att hela landet skulle tillhöra Abraham och hans ättlingar trots att Abraham ännu inte hade några barn.

⁶ Gud sa också till honom att hans efterkommande skulle bo i ett främmande land och bli slavar och förtryckas under fyrahundra år. ⁷ ’Men jag ska döma det folk som gör dem till slavar’, sa Gud, ’och efter det ska de gå därifrån och tjäna mig på den här platsen.’^[c]

⁸ Gud gav sedan Abraham omskärelsens förbund. Så när Abrahams son Isak föddes, omskar han honom på åttonde dagen. Isak blev sedan far till Jakob^[d] och Jakob till de tolv stamfäderna. ⁹ Dessa stamfäder blev avundsjuka på Josef och sålde honom som slav till Egypten. Men Gud var med honom ¹⁰ och räddade honom ur alla svårigheter och lät honom bli vis och framgångsrik hos farao, kungen i Egypten. Denne utsåg honom till att styra hela Egypten och ta hand om den kungliga förvaltningen.

¹¹ Men sedan blev det svält och mycket lidande i hela Egypten och Kanaan och våra förfäder saknade mat. ¹² Då fick Jakob höra att det fortfarande fanns säd i Egypten och därför skickade han våra förfäder dit, först en gång och sedan en gång till. ¹³ Under deras andra resa avslöjade Josef för dem vem han var och farao fick kännedom om hans släkt. ¹⁴ Sedan skickade Josef efter sin far Jakob och hela hans familj. Tillsammans var de 75 personer. ¹⁵ Så kom Jakob till Egypten och där dog både han och våra förfäder. ¹⁶ Deras kroppar fördes till Shekem och begravdes i den grav som Abraham hade köpt med silver av Hamors söner.