Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Klagan och bön när fienden förföljer
5 För körledaren, till flöjtspel.[a] En psalm av David.
2 Herre, lyssna till mina ord,
hör på mina suckar!
3 Lyssna på mitt rop, min kung och min Gud!
Jag ber till dig.
4 Om morgonen, Herre, hör du min röst,
om morgonen lägger jag fram mina önskningar inför dig och väntar.
5 Du är inte en Gud som finner behag i ondskan,
och ingen ond får bo hos dig.
6 De högfärdiga består inte inför din blick,
du hatar alla som gör orätt.
7 Du utrotar dem som ljuger,
och Herren avskyr de blodtörstiga och falska.
8 Men för din stora nåd
får jag komma till ditt tempel.
Jag böjer mig ner i din fruktan,
mot ditt heliga tempel.
En profet fördömer kung Achav
35 På Herrens befallning sa en av profeterna till en av de övriga: ”Slå till mig!” Men mannen vägrade.
36 ”Därför att du har vägrat att lyda Herrens röst, ska ett lejon döda dig så fort du lämnar mig”, sa profeten till honom. Och när han gick därifrån, mötte han ett lejon som dödade honom.
37 Då fann profeten en annan man och bad honom: ”Slå till mig!” Mannen slog honom så att han sårade honom.
38 Profeten väntade sedan på kungen vid sidan av vägen, men han hade sin huvudbindel för ögonen för att dölja vem han var.
39 När kungen passerade, ropade profeten till honom: ”Jag, din tjänare, gav mig ut mitt i striden. En man kom till mig med en fånge och sa: ’Vakta den här mannen. Om han flyr så måste du dö, eller betala mig en talent[a] i silver.’ 40 Men när jag, din tjänare, hade uppmärksamheten riktad åt ett annat håll var fången borta.” ”Det är din dom”, svarade kungen. ”Du har själv uttalat den.”
41 Då slet profeten bort bindeln från sina ögon, och Israels kung kände igen honom som en av profeterna. 42 Han sa till kungen: ”Herren säger: ’Därför att du lät en man löpa som jag hade vigt åt förintelse, så måste du dö i hans ställe och ditt folk i stället för hans.’ ”
43 Kungen for då hem, och han var både missmodig och arg när han kom till Samaria.
Jesus botar en förlamad man
(Matt 9:2-8; Mark 2:3-12)
17 En dag när Jesus undervisade satt där några av fariseerna och laglärarna. De hade kommit från alla byar i Galileen och Judeen, och också från Jerusalem. Herrens kraft var över Jesus så att han kunde bota människor.
18 Då kom några män bärande på en bår med en förlamad man. De försökte tränga sig fram för att sätta ner honom framför Jesus, 19 men lyckades inte ta sig fram genom folkmassan. De gick därför upp på taket och tog bort några takplattor och firade sedan ner den förlamade på båren mitt framför Jesus.
20 När Jesus såg deras tro, sa han: ”Min vän, dina synder är förlåtna.”
21 ”Vad är det här för en, som hädar?” tänkte de skriftlärda och fariseerna. ”Vem utom Gud kan förlåta synder?”
22 Men Jesus förstod vad de tänkte och frågade: ”Varför tänker ni så i era hjärtan? 23 Vilket är lättare att säga: ’Dina synder är förlåtna’, eller: ’Res dig upp och gå’? 24 Men för att ni ska veta att Människosonen[a] har makt att förlåta synder här på jorden, säger jag till dig” – nu talade han till den förlamade: ”Res dig upp, ta din bår och gå hem!” 25 Och genast reste sig mannen upp, mitt framför ögonen på dem. Sedan tog han sin bår där han hade legat och gick hem, och hela tiden prisade han Gud. 26 Alla som såg det var förbluffade och prisade Gud. Fyllda av fruktan sa de: ”Det vi har sett idag är helt otroligt!”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.