Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Guds hjälp
121 En vallfartssång.
Jag ser upp mot bergen.
Varifrån ska min hjälp komma?
2 Min hjälp kommer från Herren,
han som har gjort himmel och jord.
3 Han låter inte din fot snava,
för han som bevarar dig slumrar inte.
4 Han som bevarar Israel
slumrar aldrig, sover aldrig.
5 Herren bevarar dig.
Hans skugga finns vid din högra sida.
6 Solen ska inte skada dig om dagen,
inte heller månen om natten.
7 Herren bevarar dig från allt ont,
han bevarar ditt liv.
8 Herren bevarar dig var du än rör dig,
nu och för evigt.
Syner, symbolhandlingar, budskap om dom och straff
(1:1—24:27)
Synen med de fyra varelserna och Herrens härlighet
1 I det trettionde året,[a] på femte dagen i fjärde månaden, när jag var bland de bortförda vid floden Kevar, öppnades himlen, och jag fick se syner från Gud.
2 Den femte dagen i månaden, under femte året av kung Jojakins fångenskap, 3 kom Herrens ord till prästen Hesekiel, Busis son, i kaldéernas land, vid floden Kevar. Där rörde Herrens hand vid honom.
4 Jag såg en stormvind komma från norr, ett enormt moln med flammande eld, omgivet av ett ljussken. I dess innersta, mitt i elden, glänste det som av glödande metall[b]. 5 Där inne syntes något som liknade fyra varelser. De såg ut som människor, 6 men var och en av dem hade fyra ansikten och fyra vingar. 7 Deras ben var raka, men fötterna liknade en kalvs klövar och glänste som polerad koppar. 8 Under vingarna hade de människohänder på alla fyra sidorna[c]. Alla fyra hade ansikten och vingar.
9 Deras vingar vidrörde varandra, och de rörde sig rakt fram utan att vända sig om. 10 Deras ansikten liknade en människas ansikte, och alla fyra hade ett lejonansikte på högra sidan, alla fyra hade ett tjuransikte på vänstra sidan, och alla fyra hade ett örnansikte. 11 Sådana var deras ansikten. Deras vingar var utbredda upptill. Var och en hade två vingar som de vidrörde varandra med, och två som täckte deras kropp. 12 Var och en av dem gick rakt fram. De gick dit anden[d] gick, och de gick utan att vända sig. 13 Varelsernas gestalter liknade glödande koleld och brinnande facklor.[e] Elden rörde sig fram och tillbaka mellan varelserna, och blixtar sköt fram ur den. 14 De rörde sig fram och tillbaka, snabbt som blixten.
15 Jag såg på de fyra varelserna och lade märke till ett hjul på marken bredvid var och en av dem. 16 Hjulen såg ut och var konstruerade så att de gnistrade som krysolit. Alla fyra var likadana och tycktes vara gjorda så att varje hjul var inneslutet i ett annat hjul. 17 De kunde gå i alla fyra riktningarna utan att vända sig. 18 Hjulringarna var höga och fruktansvärda, alla fyra försedda med ögon runtom.
19 När varelserna rörde sig, rörde sig hjulen tillsammans med dem. När varelserna lyfte över jorden, lyfte också hjulen. 20 De gick dit anden gick, och hjulen lyfte tillsammans med dem, för deras ande var i hjulen. 21 När varelserna rörde sig, rörde sig även hjulen, när varelserna stannade, stannade även hjulen, och när varelserna lyfte över jorden, lyfte hjulen tillsammans med dem, eftersom varelsernas ande var i hjulen.
22 Över varelsernas huvuden var något som liknade ett himlavalv, fruktansvärt glänsande som iskristaller, utbrett över deras huvuden. 23 Under valvet var deras vingar utsträckta mot varandra, och med två vingar täckte de var och en sin kropp. 24 Jag hörde bruset från deras vingar, när de rörde sig, som dånet av stora vatten, som den Väldiges röst, som larmet från en armé. När de stannade sänkte de vingarna. 25 En röst hördes från himlavalvet över dem när de stannade med sänkta vingar.
19 och när han ätit, fick han krafterna tillbaka.
Saul i Damaskus och Jerusalem
Saul stannade sedan några dagar hos lärjungarna i Damaskus 20 och han började genast förkunna i synagogorna att Jesus är Guds Son. 21 Alla som hörde honom blev mycket förvånade och frågade: ”Var det inte han som i Jerusalem försökte döda alla som åkallar Jesus namn? Visst var han på väg hit för att arrestera dem och föra dem som fångar till översteprästerna?” 22 Men Saul talade med allt större kraft och judarna i Damaskus hade inga argument att sätta emot när han bevisade att Jesus är Messias.
23 Efter en längre tid konspirerade judarna om att göra sig av med Saul, 24 men Saul fick reda på deras planer. De bevakade stadsportarna både dag och natt för att kunna mörda honom, 25 men en natt tog några av hans lärjungar och firade ner honom i en korg från stadsmuren.
26 Saul återvände sedan till Jerusalem, men när han försökte ansluta sig till lärjungarna där var de rädda för honom. Ingen vågade lita på att han verkligen hade blivit en lärjunge. 27 Men Barnabas tog honom med till apostlarna och berättade för dem hur Saul på vägen hade sett Herren som hade talat till honom och hur Saul sedan med stort mod hade predikat i Jesus namn i Damaskus. 28 Efter det accepterade de Saul och sedan kom och gick han fritt bland dem i Jerusalem där han talade frimodigt i Herren Jesus namn. 29 Han talade också till de grekisktalande judarna och diskuterade med dem, men de gjorde upp planer på att döda honom. 30 När de troende fick reda på detta, tog de med sig Saul till Caesarea och skickade honom vidare därifrån till Tarsos.
Petrus i Lydda och Joppe
31 Församlingen fick nu vara ifred i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den byggdes upp och levde i Herrens fruktan och växte till genom den heliga Andens tröst och stöd.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.