Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
2 Ja, Gud är min räddning,
jag är trygg och inte rädd,
för Herren är min starkhet och min sång.
Han har blivit min räddning.
3 Med glädje ska ni ösa vatten
ur räddningens källor.”
4 Den dagen ska ni säga:
”Prisa Herren,
åkalla honom!
Gör hans gärningar kända bland folken,
förkunna hans upphöjda namn.
5 Sjung till Herrens ära,
för det härliga han har gjort,
låt det bli känt över hela jorden.
6 Ropa och sjung av glädje,
ni som bor på Sion,
för stor är han som bor mitt ibland er,
Israels Helige.”
4 Lyssna, ni som trampar på de fattiga
och vill utplåna de förtryckta i landet!
5 Ni säger:
”När är nymånadsfesten över,
så att vi kan sälja säd,
och sabbaten,
så att vi kan öppna vetesmagasinet?”
Då ska vi minska måtten,
höja priserna
och fuska med vikterna,
6 köpa de fattiga för silver
och de hjälpbehövande för ett par skor
och sälja spillsäden som vete.
7 Herren har svurit vid Jakobs stolthet: ”Aldrig ska jag glömma något av vad de gjort!
8 Skulle inte jorden skälva för det här
och alla som bor där sörja?
Skulle inte hela jorden höja sig som Nilen[a],
röras upp och sjunka igen, som Egyptens flod?
9 Den dagen, säger Herren, Herren,
ska jag låta solen gå ner vid middagstid
och lägga jorden i mörker mitt på dagen.
10 Jag ska förvandla era fester till sorg
och era sånger till klagan.
Jag ska klä allas höfter i säcktyg
och raka allas huvuden.
Jag ska låta det bli som sorgetiden efter den ende sonen
och låta det sluta som en bitter dag.
11 Den tid kommer, säger Herren, Herren,
när jag sänder hungersnöd över landet,
inte en hunger efter bröd, inte en törst efter vatten,
utan efter att få höra Herrens ord.
12 De ska irra från hav till hav,
driva omkring från norr till öster
och söka efter Herrens ord
utan att finna det.
9 Egentligen behöver jag inte skriva till er om hjälpen till de heliga. 2 Jag vet ju hur villiga ni är att ge, och jag har redan skrutit över er inför makedonierna och sagt: ”I provinsen Achaia[a] har man varit beredd att hjälpa till redan i fjol.” Och er entusiasm har smittat av sig på de flesta här. 3 Men jag skickar ändå bröderna, för jag vill ju inte ha skrutit i onödan över er, utan ni är verkligen förberedda som jag sagt. 4 Annars får vi, ja, faktiskt ni, skämmas om några makedonier kommer med mig och finner er oförberedda, trots att vi haft ett sådant förtroende för er. 5 Det var därför jag bad dessa tre att resa i förväg, så att den stora gåva ni talade om kan vara insamlad och klar, och riklig, inte snål.
6 Kom ihåg: den som sår sparsamt får skörda sparsamt, och den som sår rikligt får skörda rikligt.[b] 7 Var och en ska i sitt hjärta bestämma sig för hur mycket han vill ge. Det får inte ske motvilligt eller av tvång, för Gud älskar den som ger med glädje. 8 Men Gud har makt att ge er riklig nåd, allt vad ni behöver och mer därtill, så att ni alltid med glädje kan ge stora gåvor till allt gott som görs. 9 Det står skrivet:
”Han strör ut och ger åt de fattiga.
Hans rättfärdighet består för evigt.”[c]
10 Han som ger bonden säd att så och bröd att äta, ska också ge er mycket säd, flerdubbelt, och en ökad skörd av er rättfärdighet. 11 Ni ska få ett sådant överflöd på allt, att ni alltid kan ge generösa gåvor till andra. Och när vi överlämnar gåvan, kommer de att tacka Gud för er.
12 Denna er tjänst med insamlingen ger de heliga allt vad de behöver men resulterar också i att Gud blir tackad om och om igen. 13 När ni genom denna tjänst visar er seriositet kommer de att hylla Gud för att ni omsätter er bekännelse till evangeliet om Kristus i praktisk handling och generöst delar med er av era tillgångar till både dem och andra. 14 De kommer att be för er och längta efter er på grund av Guds oändliga nåd mot er. 15 Gud vare tack för hans obeskrivligt stora gåva!
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.