Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

En bön om nåd, ledning och förlåtelse

25 Av David.

¹⁶ Men våra fäder var övermodiga, de var motspänstiga och lyssnade inte till dina befallningar. ¹⁷ De vägrade att lyda och glömde de under som du hade utfört bland dem. De var motspänstiga och utsåg en ledare^[a] för att återvända till sitt slaveri. Men du är en förlåtande Gud, nådig och barmhärtig, sen till vrede och rik på nåd. Du övergav dem inte, ¹⁸ trots att de gjorde åt sig en gjuten kalv och sa: ”Detta är din gud^[b] som har fört dig ut ur Egypten.” De gjorde sig skyldiga till stora hädelser.

¹⁹ Men i din stora barmhärtighet övergav du dem inte i öknen. Molnstoden vek inte från dem om dagen, utan ledde dem på vägen, och eldstoden lyste för dem om natten på den väg de gick. ²⁰ Du gav dem din gode Ande för att undervisa dem, du upphörde inte att ge dem manna att äta, och du gav dem vatten i deras törst. ²¹ Under fyrtio år uppehöll du dem i öknen, och de led inte brist på någonting. Deras kläder blev inte utslitna, och deras fötter svullnade inte.

²² Du gav dem riken och folk, och du gav stora områden^[c]. De intog landet som tillhörde Sichon, kungen i Hesbon, och Og, kungen i Bashan. ²³ Du gjorde deras barn talrika som stjärnor på himlen och ledde dem in i det land som du hade lovat deras fäder att komma till och ta i besittning. ²⁴ Deras barn kom och tog landet i besittning. Du kuvade för dem kanaanéerna, som bodde i landet, du överlämnade kanaanéerna åt dem, både kungarna och landets folk, så att de fick göra med dem vad de ville. ²⁵ De intog befästa städer och ett bördigt land. De övertog hus som var fyllda med allt gott, uthuggna vattencisterner och vingårdar, olivplanteringar och fruktträd i överflöd. De åt, blev mätta och välmående, och de njöt av din stora godhet.

Förmaningar och påminnelser

¹² Vi vädjar till er, syskon, att sätta värde på era ledare i Herren, dessa som arbetar så hårt ibland er och förmanar er. ¹³ Tänk gott om dem och visa dem mycket kärlek, på grund av det arbete de gör. Lev i frid med varandra.

¹⁴ Vi uppmanar er, syskon, att tillrättavisa dem som inte sköter sig, uppmuntra de missmodiga, ta väl hand om de svaga och ha tålamod med alla. ¹⁵ Se till att ingen hämnas på någon, utan försök alltid att göra gott mot varandra och mot alla människor. ¹⁶ Var alltid glada, ¹⁷ be ständigt ¹⁸ och tacka Gud vad som än händer. Detta är nämligen Guds vilja i Kristus Jesus. ¹⁹ Släck inte Anden. ²⁰ Förakta inga profetior, ²¹ utan pröva allt. Ta sedan vara på det som är gott, ²² men håll er borta från allt som är ont.