Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Guds dom
75 För körledaren, ”Fördärva inte”[a]. En psalm av Asaf, en sång.
2 Vi prisar dig, Gud, vi prisar dig!
Ditt namn är nära, dina underverk förkunnas.[b]
3 ”Jag ska välja en bestämd tid,
jag ska döma rättvist.
4 Även om jorden och alla dess invånare skakar,
håller jag dess pelare stadiga. Séla
5 Jag säger till de övermodiga: ’Skryt inte!’
och till de gudlösa: ’Lyft inte hornen[c]!’ ”
6 Lyft inte era horn i höjden,
tala inte så styvnackat.
7 För varken från öster eller väster eller från öknen
kommer upphöjelsen.
8 Gud är den som dömer,
han förnedrar den ene och upphöjer den andre.
9 I sin hand håller Herren en bägare
med skummande, kryddat vin.
Han häller upp,
och alla ogudaktiga på jorden måste dricka,
ända till dräggen.
10 Men jag ska förkunna
och prisa Jakobs Gud i evighet.
11 ”Jag ska hugga av alla gudlösas horn
men upphöja de rättfärdigas.”
12 Dess andedräkt kan antända kol,
och lågor väller fram ur dess mun.
13 Styrkan bor i dess nacke,
från den utgår förskräckelse.
14 Dess hudveck är fasta, inte slappa,
de är orubbliga.
15 Dess hjärta[a] är hårt som sten,
ja, som en kvarnsten.
16 När den reser sig drabbas de mäktiga av förfäran,
de ryggar tillbaka när den drar fram.[b]
17 Varken svärd som når den,
spjut, pil eller pansar, har någon effekt.
18 Järn är som ett strå för den,
och koppar som murket trä.
19 Inga pilar får den att fly.
Slungstenar är för den som agnar.
20 Klubban är för den som ett halmstrå,
och den skrattar åt lansars rassel.
21 Dess buk är som krukskärvor,
och den lämnar efter sig ett spår i dyn som av trösksläde.
22 Den får djupet att koka som en gryta
och havet att sjuda som ett smörjelsekärl.
23 Den lämnar efter sig ett gnistrande ljus,
som om djupet skulle bära silverhår.
24 Dess like finns inte på jorden,
en skapelse utan fruktan.
25 Den ser[c] på allt upphöjt
och är kung över alla stolta djur.
Jesus tvättar sina lärjungars fötter
13 Påskhögtiden skulle snart börja och Jesus visste att hans stund nu hade kommit då han skulle lämna världen och återvända till sin Fader. Han hade älskat sina egna som var i världen och älskade dem in i det sista.
2 De hade samlats för att äta tillsammans och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son i hjärtat att förråda Jesus. 3 Jesus visste att Fadern hade gett honom makt över allting och att han hade kommit från Gud och skulle återvända till Gud. 4 Så han reste sig nu från bordet, tog av sig manteln och virade en handduk om sig. 5 Sedan hällde han vatten i ett handfat och började tvätta sina lärjungars fötter och torka dem med handduken som han hade virat om sig.
6 Men när han kom till Simon Petrus, sa Simon till honom: ”Herre, ska du tvätta mina fötter?”
7 Då svarade Jesus: ”Du förstår inte just nu vad jag gör men en dag ska du förstå det.”
8 Petrus sa: ”Aldrig i evighet får du tvätta mina fötter!”
Men Jesus sa till honom: ”Om jag inte tvättar dig, har du ingen del i mig.”
9 Då sa Simon Petrus: ”Herre, tvätta mina händer och mitt huvud också då och inte bara fötterna!”
10 Men Jesus sa till honom: ”Den som har badat behöver bara få sina fötter tvättade för att vara helt och hållet ren. Och ni är rena men inte alla.” 11 Jesus visste nämligen vem som skulle förråda honom. Det var därför han sa att inte alla var rena.
12 När Jesus hade tvättat deras fötter, tog han på sig manteln igen och slog sig ner vid bordet. Sedan frågade han dem: ”Förstår ni vad jag har gjort med er? 13 Ni kallar mig Mästare och Herre och det är rätt att ni gör det för det är vad jag är. 14 Men om nu jag som är er Herre och Mästare har tvättat era fötter, då är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. 15 Jag har gett er ett exempel att följa: gör som jag har gjort mot er. 16 Ja, sannerligen säger jag er: en tjänare står inte över sin herre och en budbärare står inte över den som har sänt honom. 17 När ni nu vet detta är ni lyckliga om ni också praktiserar det.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.