Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

² Jag sa: ”Jag ska ta mig i akt
    och hålla min tunga från synd,
sätta ett lås för min mun,
    så länge de gudlösa finns i min närhet.”
³ Men när jag blev tyst och stum
    och inte ens kunde säga det som var gott,^[b]
    ökade ångesten bara inom mig.
⁴ Mitt hjärta brände inom mig,
    och ju mer jag grubblade,
desto mer brände elden.
    Jag måste tala:

⁵ ”Herre, hjälp mig att inse att mitt liv har ett slut
    och hur få mina dagar är,
    låt mig förstå min egen förgänglighet.
⁶ Du har gett mig en handfull dagar,
    hela min livstid är ingenting för dig.
    En människas liv är bara en vindfläkt. Séla

⁷ Som en skugga går människan omkring,
    hastar hit och dit för ingenting,
samlar ihop rikedomar utan att veta vem som ska få dem.

⁸ Herre, vad har jag då att hoppas på?
    Mitt hopp står till dig.
⁹ Befria mig från alla mina synder,
    låt mig inte bli hånad av dårar!^[c]
10 Jag ska hålla tyst och inte öppna munnen,
    för det är du som gjort detta.
¹¹ Ta bort din plåga från mig,
    för jag går under av slagen från din hand.
¹² När du tuktar en människa för hennes synd,
    gör du likt malen slut på allt som är henne kärt.
Människan är ingenting mer än en vindfläkt. Séla

¹³ Hör min bön, Herre, lyssna när jag ropar!
    Var inte döv för min gråt.
Jag är en gäst hos dig
    och en främling, som mina förfäder.
¹⁴ Vänd bort din blick från mig,
    så att jag får glädjas innan jag går bort
        och inte längre finns till.”

¹² Men var kan man finna visheten?
    Var finns insiktens boning?
¹³ Hon vet inte dess boplats^[a],
    och man finner den inte i de levandes land.
¹⁴ ”Här finns den inte”, säger djupet,
    och havet svarar: ”Inte heller här finns den.”
¹⁵ Visheten kan inte köpas för guld,
    och silver kan inte vägas för betalning för den,
¹⁶ inte heller kan den köpas för guld från Ofir
    eller för dyrbar onyx eller safir.
¹⁷ Den är värdefullare än guld och kristall,
    den kan inte bytas ut mot juveler infattade i guld.
¹⁸ Korall och kristall kan inte nämnas,
    och visheten är mer värd än rubiner.
¹⁹ Topas från Kush kan inte mäta sig med den,
    och inte heller kan den köpas med renaste guld.

²⁰ Varifrån kommer då visheten?
    Var bor förmågan att förstå?
²¹ Den är gömd för allt levande,
    inte ens fåglarna i skyn kan se den.
²² Avgrunden och döden säger:
    ”Vi har bara hört ryktas om den.”
²³ Bara Gud känner vägen till den,
    han vet var dess boning är.
²⁴ Hans blick når jordens ändar,
    han ser allt under himlen.
²⁵ Han vägde upp vinden,
    han bestämde måtten för vattnen.
²⁶ Han gav regnet dess lagar
    och visade blixten dess väg.
²⁷ Han såg då på visheten,
    granskade den,
    ställde fram den och utforskade den.^[b]
28 Och han sa till människan:
    ”Att frukta Herren är vishet,
    och att fly det onda är förstånd.”

² Jag längtar tillbaka till månader som gått,
    när Gud vakade över mig,
³ när hans lampa sken över mig,
    när jag vandrade i hans ljus genom mörkret,
⁴ när jag var i min krafts tid,
    när Guds vänskap fanns i mitt hus,
⁵ när den Väldige alltid var med mig,
    när mina barn fanns runt omkring mig
⁶ när jag vadade i grädde,
    och ur klippan rann floder av olja fram åt mig.

⁷ På den tiden när jag gick ut till stadsporten
    och intog min plats på torget,
⁸ såg de yngre mig och gick åt sidan,
    och de äldre reste sig av respekt för mig.
⁹ Furstar valde att inte yttra sig
    och satte handen för munnen.
¹⁰ Furstarnas röst tystnade,
    och deras tunga fastnade i gommen.