Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
En vädjan om Guds nåd – livet är så kort
39 För körledaren, till Jedutun[a]. En psalm av David.
2 Jag sa: ”Jag ska ta mig i akt
och hålla min tunga från synd,
sätta ett lås för min mun,
så länge de gudlösa finns i min närhet.”
3 Men när jag blev tyst och stum
och inte ens kunde säga det som var gott,[b]
ökade ångesten bara inom mig.
4 Mitt hjärta brände inom mig,
och ju mer jag grubblade,
desto mer brände elden.
Jag måste tala:
5 ”Herre, hjälp mig att inse att mitt liv har ett slut
och hur få mina dagar är,
låt mig förstå min egen förgänglighet.
6 Du har gett mig en handfull dagar,
hela min livstid är ingenting för dig.
En människas liv är bara en vindfläkt. Séla
7 Som en skugga går människan omkring,
hastar hit och dit för ingenting,
samlar ihop rikedomar utan att veta vem som ska få dem.
8 Herre, vad har jag då att hoppas på?
Mitt hopp står till dig.
9 Befria mig från alla mina synder,
låt mig inte bli hånad av dårar![c]
10 Jag ska hålla tyst och inte öppna munnen,
för det är du som gjort detta.
11 Ta bort din plåga från mig,
för jag går under av slagen från din hand.
12 När du tuktar en människa för hennes synd,
gör du likt malen slut på allt som är henne kärt.
Människan är ingenting mer än en vindfläkt. Séla
13 Hör min bön, Herre, lyssna när jag ropar!
Var inte döv för min gråt.
Jag är en gäst hos dig
och en främling, som mina förfäder.
14 Vänd bort din blick från mig,
så att jag får glädjas innan jag går bort
och inte längre finns till.”
Job svarar
26 Då svarade Job:
2 Vilket stöd du är för den svage,
en räddande arm för den kraftlöse!
3 Vilka råd du har gett den okloke,
och vilket stort förnuft du har visat!
4 Vem har hjälpt dig att finna alla dessa ord,
och vems ande talar genom dig?
5 De dödas andar[a] bävar,
liksom de djupa vattnen och alla som bor däri.
6 Dödsriket ligger naket inför honom,
avgrunden är blottad.
7 Han spänner ut sin boning över tomma intet
och hänger upp jorden på ingenting.
8 Han samlar vattnet i molnen,
men skyarna brister inte av tyngden.
9 Han döljer sin tron[b],
sveper in den i sina moln.
10 Han drar en gräns runt vattenytan,
och en gräns för ljus och mörker.
11 Himlens pelare darrar,
de skräms av hans tillrättavisning.
12 Med sin makt rör han upp[c] havet,
med sin vishet krossar han Rahav.
13 Av hans andedräkt blir himlen klar,
och hans hand genomborrar den snabba ormen.
14 Detta är bara en liten glimt av allt det han gör,
en stilla viskning om honom.
Vem kan då förstå hans allmakts dån?
Den stora skaran hyllar Gud och Lammet
9 Sedan fick jag se en stor skara människor som ingen kunde räkna. De var från alla folk och stammar och länder och språk, och de stod inför tronen och Lammet, klädda i vita dräkter och med palmkvistar i sina händer. 10 De ropade högt:
”Frälsningen finns hos vår Gud,
han som sitter på tronen,
och hos Lammet.”
11 Alla änglarna stod runt tronen och runt de himmelska ledarna och de fyra levande varelserna, och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud 12 och sa:
”Amen.
Pris, härlighet,
vishet och tacksägelse,
ära, makt och kraft tillhör vår Gud
i all evighet.
Amen.”
13 Sedan frågade en av de äldste mig: ”Dessa som är klädda i vita dräkter, vilka är de, och varifrån kommer de?”
14 ”Min herre”, svarade jag, ”du är den som vet det.”
Då sa han till mig: ”Det är de som kommer ur det stora lidandet. De har tvättat sina dräkter rena och gjort dem vita i Lammets blod.[a] 15 Det är därför
de står här inför Guds tron
och tjänar honom dag och natt i hans tempel.
Han som sitter på tronen
ska slå upp sitt tält över dem.
16 De ska aldrig mer gå hungriga eller törstiga,
och varken solen
eller någon annan brännande hetta ska skada dem.
17 För Lammet, som står mitt för tronen,
ska vara deras herde
och leda dem till källorna med livets vatten[b].
Och Gud ska torka alla tårar från deras ögon.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.