Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Job vet inte vart han ska vända sig
23 Job svarade:
2 Också idag är min klagan bitter,
hans[a] hand är tung, och jag suckar.
3 Om jag ändå visste hur jag skulle kunna finna honom,
så att jag kunde gå till hans boning!
4 Då skulle jag lägga fram min sak
och fylla min mun med argument.
5 Då skulle jag få veta vad han kan svara mig,
begrunda vad han har att säga mig.
6 Skulle han bemöta mig med sin storhet?
Nej, han skulle lyssna på mig.
7 Den uppriktige skulle då få lägga fram sin sak för honom,
och jag skulle för alltid bli frikänd av min domare.
8 Men om jag söker honom i öster är han inte där,
och går jag åt väster finns han inte där heller.
9 Är han verksam i norr ser jag det inte,
beger han sig söderut finner jag honom inte.
16 Gud gör mig rädd,
den Väldige får mig att bäva.
17 Men ändå får mörkret inte alldeles tysta mig,
det ogenomträngliga mörkret som täcker mig.[a]
En lidandepsalm som börjar i djupaste förtvivlan men övergår i glädje och jubel.[a]
22 För körledaren, efter ”Morgonrodnadens hind”[b]. En psalm av David.
2 Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?
Min räddning förblir långt borta,
hur förtvivlat jag än ropar.
3 Min Gud, jag ropar på dagen, men du svarar inte,
på natten, men jag får ingen ro,
4 och ändå är du den Helige,
till vars tron Israels lovsång stiger.
5 Våra fäder satte sin tillit till dig,
de förtröstade på dig,
och du befriade dem.
6 De ropade till dig och blev räddade.
De förtröstade på dig och blev aldrig besvikna.
7 Men jag är en mask och inte en människa,
hånad av människor
och föraktad av folket.
8 Alla som ser mig hånar mig,
de hånskrattar åt mig
och skakar på huvudet.
9 ”Han förlitar ju sig på Herren,
låt nu Herren gripa in och befria honom,
eftersom han älskar honom!”
10 Herre, du hjälpte mig ut ur min mors liv,
du lät mig vila tryggt vid min mors bröst.
11 Alltsedan min födelse är jag överlämnad åt dig,
sedan jag föddes har du varit min Gud.
12 Var inte långt borta från mig
när jag är i nöd
och ingen finns som hjälper.
13 Tjurar i mängd omger mig,
Bashans tjurar omringar mig.
14 De kommer mot mig med öppna gap
som rovlystna, rytande lejon.
15 Jag hälls ut som vatten,
och alla mina ben är ur led.
Mitt hjärta är som vax,
det smälter i mitt inre.
12 Guds ord är nämligen levande och verksamt. Det är skarpare än ett dubbeleggat svärd, och det tränger djupt in i vårt innersta. Det åtskiljer själ och ande, leder och märg, och avslöjar hjärtats uppsåt och tankar. 13 Ingenting skapat kan döljas för honom. Allting är naket och uppenbart för honom, och inför honom måste vi en gång stå till svars.
Jesus är vår överstepräst
14 Då vi nu har en stor överstepräst som har farit upp genom himlarna, Jesus, Guds Son, låt oss hålla fast vid vår bekännelse. 15 Vi har inte en överstepräst som inte förstår våra svagheter, utan en som själv har blivit prövad på alla sätt precis som vi, men utan synd. 16 Låt oss därför frimodigt komma fram till nådens tron och få barmhärtighet och finna nåd när vi behöver hjälp.
Jesus talar med en rik man
(Matt 19:16-30; Luk 18:18-30)
17 När han sedan skulle fortsätta sin väg, kom en man springande och föll på knä framför honom och sa: ”Gode Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?”
18 ”Varför kallar du mig god?” frågade Jesus. ”Ingen är god förutom Gud. 19 Buden kan du: ’Du ska inte mörda, Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap, Du ska inte stjäla, Du ska inte vittna falskt. Du ska inte lura av någon det som är hans, Visa respekt för din far och mor.[a]’ ”
20 ”Mästare”, svarade mannen, ”allt detta har jag hållit ända sedan jag var ung.”
21 Då fylldes Jesus av kärlek och såg på honom och sa: ”Det är bara en sak som fattas dig. Gå och sälj allt du äger och ge pengarna åt de fattiga. Då ska du få en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.”
22 Men när mannen hörde det mörknade hans ansikte och han gick bedrövad bort, för han ägde mycket.
23 Jesus såg sig omkring och sa till sina lärjungar: ”Hur svårt är det inte för den som har pengar att komma in i Guds rike!”
24 Lärjungarna blev förskräckta över det han sa. Jesus upprepade: ”Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike! 25 Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.”
26 De blev ännu mer förskräckta och sa till varandra: ”Vem kan då bli räddad?”
27 Jesus såg på dem och sa: ”För människorna är det omöjligt, men inte för Gud, eftersom allting är möjligt för honom.”
28 Då sa Petrus till honom: ”Vi har lämnat allt för att följa dig.”
29 Jesus svarade: ”Sannerligen säger jag er: var och en som lämnar hus eller syskon eller föräldrar eller barn eller åkrar för min och evangeliets skull, 30 han ska få hundra gånger så mycket igen. Han ska få hus och syskon och mödrar och barn och åkrar redan här i tiden, mitt under förföljelser, och evigt liv i den kommande tidsåldern. 31 Många som är sist ska bli först, och många som är först ska bli sist.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.