Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
En lidandepsalm som börjar i djupaste förtvivlan men övergår i glädje och jubel.[a]
22 För körledaren, efter ”Morgonrodnadens hind”[b]. En psalm av David.
2 Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?
Min räddning förblir långt borta,
hur förtvivlat jag än ropar.
3 Min Gud, jag ropar på dagen, men du svarar inte,
på natten, men jag får ingen ro,
4 och ändå är du den Helige,
till vars tron Israels lovsång stiger.
5 Våra fäder satte sin tillit till dig,
de förtröstade på dig,
och du befriade dem.
6 De ropade till dig och blev räddade.
De förtröstade på dig och blev aldrig besvikna.
7 Men jag är en mask och inte en människa,
hånad av människor
och föraktad av folket.
8 Alla som ser mig hånar mig,
de hånskrattar åt mig
och skakar på huvudet.
9 ”Han förlitar ju sig på Herren,
låt nu Herren gripa in och befria honom,
eftersom han älskar honom!”
10 Herre, du hjälpte mig ut ur min mors liv,
du lät mig vila tryggt vid min mors bröst.
11 Alltsedan min födelse är jag överlämnad åt dig,
sedan jag föddes har du varit min Gud.
12 Var inte långt borta från mig
när jag är i nöd
och ingen finns som hjälper.
13 Tjurar i mängd omger mig,
Bashans tjurar omringar mig.
14 De kommer mot mig med öppna gap
som rovlystna, rytande lejon.
15 Jag hälls ut som vatten,
och alla mina ben är ur led.
Mitt hjärta är som vax,
det smälter i mitt inre.
Bildad talar igen
18 Bildad från Shuach svarade:
2 Ska inte detta ordflöde upphöra någon gång?
Bli nu förnuftig, så vi kan prata![a]
3 Varför betraktas vi som boskap,
som är dumma i dina ögon?
4 Du sliter ju sönder dig själv i din vrede.
Skulle jorden ödeläggas för din skull
eller klippan förflytta sig från sin plats?
5 Den ogudaktiges ljus slocknar,
lågan av hans eld slutar brinna.
6 Det är mörkt i hans tält,
hans lampa slocknar.
7 Hans starka steg försvagas,
hans egna planer fäller honom.
8 Hans fötter fastnar i nätet,
han vandrar mot snaran.
9 Snaran griper honom om hälen,
fällan håller honom fast.
10 En snara ligger gömd i marken,
en fälla är lagd på stigen.
11 Skräcken ansätter honom från alla håll
och jagar varje steg han tar.
12 Olyckan vill sluka honom,
hemsökelsen är beredd för hans fall.
13 Hans hud fräts sönder av sjukdomar,
dödens förstfödde förtär hans lemmar.
14 Han rycks bort från sin trygga boning,
han förs bort till fasornas kung.
15 Hans boning intas av ingenting,
och svavel sprids ut över den.[b]
16 Hans rötter förtorkas nertill,
hans krona vissnar bort upptill.
17 Han utplånas från jorden,
hans namn nämns ingenstans på jorden.
18 Han drivs ut ur ljuset in i mörkret
och förföljs ut ur världen.
19 Han ska varken ha barn eller ättlingar bland sitt folk,
och där han bott överlever ingen.
20 I väst förskräcks folk över hans öde,
i öst grips man av förfäran.
21 Detta är vad som händer med syndarens boning,
så går det med den plats där man förkastar Gud.
Guds folk får vila
4 Låt oss därför noga och med fruktan ta vara på varandra, så att ingen blir efter på vägen, medan Guds löfte om att få komma in i hans vila fortfarande gäller. 2 Vi har ju fått höra samma glada budskap som de en gång. Men de som hörde budskapet den gången hade ingen nytta av det, eftersom de inte tog emot det i tro. 3 Vi däremot som tror får gå in i den vila som Gud talade om när han sa:
”Därför svor jag i min vrede:
’De ska aldrig komma in i min vila.’ ”[a]
Ändå har hans verk varit färdiga ända sedan världens skapelse. 4 Det är sagt någonstans om det sjunde dygnet: ”Gud vilade på det sjunde dygnet från allt sitt verk.”[b] 5 Men på det här stället står det: ”De ska aldrig komma in i min vila.”
6 Det står alltså att några ska få komma in i den vilan, men de som först fick höra evangeliet kunde inte komma in, eftersom de var olydiga. 7 Gud bestämde därför en ny dag och kallar den idag, när han långt senare lät David säga vad som redan tidigare var sagt:
”Om ni idag hör hans röst,
så förhärda inte era hjärtan.”[c]
8 Om Josua hade fört dem in i vilan, så skulle Gud inte efteråt ha talat om en ny dag. 9 Därför har Guds folk en sabbatsvila att se fram emot. 10 Den som går in i Guds vila får vila från sitt verk, så som Gud vilade från sitt. 11 Låt oss därför göra allt för att komma in i den vilan, så att ingen kommer på fall genom att följa exemplet av deras olydnad.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.