Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Den gudfruktiges välsignelser
128 En vallfartssång.
Lycklig är den som fruktar Herren
och vandrar på hans vägar.
2 Det du arbetat ihop får du äta av.
Du ska vara lycklig,
och det ska gå dig väl.
3 Din hustru ska likna en fruktbar vinstock i ditt hus
och dina barn olivplantor vid ditt bord.
4 Så välsignas den som fruktar Herren.
5 Herren ska välsigna dig från Sion.
Du ska få se Jerusalems välgång
så länge du lever,
6 och du ska få leva för att se dina barnbarn.
Frid över Israel!
5 Ha inte för bråttom med att öppna munnen,
och yttra dig inte förhastat om någonting inför Gud,
för Gud är i himlen och du på jorden.
Låt alltså dina ord vara få.
2 Drömmar kommer av mycket arbete
och dåraktigt tal av många ord.
3 När du har gett Gud ett löfte, så dröj då inte med att fullfölja det, för han har inget till övers för dårar. Håll det du lovat! 4 Det är bättre att du inte lovar något, än att du lovar något som du sedan inte fullföljer. 5 Låt inte din mun förleda dig till att synda, och säg inte till sändebudet[a] att det var ett misstag att lova något. Varför skulle Gud behöva bli vred för dina ord och förstöra vad du har gjort? 6 Med många drömmar kommer meningslöshet och mångordighet. Frukta du Gud!
Rikedomens förgänglighet
7 Om du ser att en fattig förtrycks och att rätt och rättfärdighet åsidosätts i provinsen, bli inte förvånad. Varje tjänsteman övervakas ju av dem som är högre i rang, och dessa har i sin tur sina överordnade. 8 Men det är till förmån för landet att det finns en kung som låter jorden brukas.[b]
9 Den som älskar pengar får aldrig nog,
inte heller den som älskar rikedom.
Även detta är meningslöst.
10 Ju mer man får av det goda,
desto fler blir det som tär på det.
Vad har då ägaren för glädje av rikedomen,
förutom att få se den?
11 En arbetare sover gott,
vare sig han har mycket eller lite att äta,
men den rikes överflöd ger honom ingen ro att sova.
12 Jag har sett något ont och beklämmande under solen:
hopsparad rikedom blir till olycka för sin ägare.
13 Om hans egendom genom någon olycka går förlorad,
och om han har en son, får denne ingenting.
14 Lika naken som han föddes går han bort.
Inget av det som han med möda samlat ihop, kan han ta med sig.
15 Också detta är ont och beklämmande.
Som han kom ska han också gå bort.
Vad får han för nytta av att bemöda sig med det som försvinner i vinden?
16 Hela sitt liv lever han i mörker och stor oro,
sjukdom och bitterhet.
Livsglädje är en gåva av Gud
17 Jag har också insett att det är gott och skönt för människan att äta och dricka och finna tillfredsställelse i sitt arbete som hon bemödar sig med under solen, så länge Gud låter henne leva, för det är hennes del. 18 Om Gud ger en människa rikedom och ägodelar och låter henne njuta av dem, ta dem till sig och glädja sig åt sin möda, är det en gåva från Gud. 19 Hon reflekterar inte ofta över sina levnadsdagar, eftersom Gud fyller hennes sinne med en djup glädje.
Jesus varnar judarna
21 Sedan sa Jesus till dem: ”Jag går bort, och ni kommer att söka efter mig, men ni ska dö i er synd. Dit jag går, kan ni inte komma.”
22 Judarna sa då: ”Tänker han begå självmord, eftersom han säger: ’Dit jag går, kan ni inte komma’?”
23 Men Jesus sa till dem: ”Ni kommer nerifrån, och jag kommer uppifrån. Ni tillhör den här världen, men jag tillhör den inte. 24 Det var därför jag sa att ni ska dö i era synder, för om ni inte tror att jag är den jag är,[a] då dör ni i era synder.”
25 ”Vem är du då?”, frågade de.
Han svarade: ”Jag är den som jag från början har sagt. 26 Jag har mycket att säga om er och mycket att döma er för. Han som har sänt mig är trovärdig, och vad jag har hört av honom talar jag till världen.” 27 Men de förstod fortfarande inte att han talade med dem om sin Fader.
28 Då sa Jesus: ”När ni har lyft upp[b] Människosonen, kommer ni att förstå att jag är den jag är[c] och att jag aldrig gör något av mig själv utan bara talar det som min Fader har lärt mig. 29 Och han som har sänt mig är med mig. Han lämnar mig inte ensam, för jag gör alltid det som han vill.” 30 När Jesus sa detta, var det många som började tro på honom.
Abrahams barn eller djävulens?
31 Jesus sa då till de judar som trodde på honom: ”Om ni håller er till mina ord, är ni verkligen mina lärjungar. 32 Ni ska lära känna sanningen och sanningen ska göra er fria.”
33 Men de sa: ”Vi härstammar från Abraham och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du då säga att vi ska bli fria?”
34 Jesus svarade: ”Ja, sannerligen säger jag er: var och en som syndar är slav under synden. 35 En slav stannar inte i huset för alltid, men en son stannar för alltid. 36 Så om Sonen gör er fria, då blir ni verkligen fria. 37 Jag vet att ni härstammar från Abraham. Men ändå försöker ni döda mig, eftersom mitt ord inte har nått in i er. 38 Jag berättar för er vad jag har sett hos min Fader, och ni gör vad ni har hört från er far.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.