Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Kungens bön

61 För körledaren, till stränginstrument. Av David.

David besegrar grannfolken

(1 Krön 18:1-13)

8 Efter en tid besegrade David filistéerna, underkuvade dem och tog Meteg Haamma från dem. ² Han besegrade också moabiterna. De fick lägga sig ner på marken bredvid varandra i rader. Sedan mätte han med hjälp av ett rep ut vilka som skulle skonas. Två replängder dödades, medan den tredje fick leva. David tvingade folket att underordna sig och betala skatt.

³ Han besegrade också kung Hadadeser, Rechovs son från Sova, när Hadadeser hade försökt återfå kontrollen över floden Eufrat. ⁴ David tillfångatog 1 700 soldater i vagnar och 20 000 fotsoldater.^[a] Han skar av hälsenorna på alla hästar utom på ett hundratal. ⁵ När araméerna kom från Damaskus till kung Hadadesers hjälp, slog David ner och dödade 22 000 av dem.

⁶ Han förlade garnisoner bland araméerna i Damaskus och tvingade dem att underordna sig och betala skatt. Herren lät David vinna seger vart han än drog ut. ⁷ De guldsköldar, som tillhörde kung Hadadesers officerare, tog David med sig till Jerusalem. ⁸ Han tog också stora mängder koppar från Hadadesers städer Tevach och Berotaj.

⁹ När kung Tou från Hamat hörde att David hade besegrat Hadadesers armé, ¹⁰ skickade han sin son Joram att gratulera till segern över Hadadeser som fört krig mot Tou. Joram förde med sig gåvor av silver, guld och koppar. ¹¹ Kung David helgade dem åt Herren, precis som det silver och guld han tagit från de besegrade folken: ¹² från araméerna, moabiterna, ammoniterna, filistéerna och amalekiterna. Detsamma gjorde han med det byte han tagit från kung Hadadeser, Rechovs son i Sova.

¹³ David blev också känd för att ha besegrat och dödat 18 000 edoméer i Saltdalen. ¹⁴ Han förlade trupper i hela Edom och edoméerna blev underordnade David. Herren gav David seger var han än drog fram.

¹⁵ David regerade över hela Israel och sörjde för lag och rätt för hela sitt folk.

¹⁶ Joav, Serujas son, var överbefälhavare för hären. Joshafat, Achiluds son, var kansler. ¹⁷ Sadok, Achituvs son, och Achimelek, Evjatars son, var präster, och Seraja var kungens sekreterare. ¹⁸ Benaja, Jojadas son, var chef för keretéerna och peletéerna, och Davids söner var präster^[b].

¹⁷ Men från Miletos skickade han ändå ett meddelande till församlingsledarna i Efesos att komma till honom.

¹⁸ När de hade anlänt, sa han till dem: ”Ni vet hur jag har hela tiden varit hos er ända från den dag då jag först kom till provinsen Asien. ¹⁹ Jag har tjänat Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar som drabbat mig genom judarnas angrepp. ²⁰ Jag har aldrig tvekat att säga något som kunde vara till nytta för er, utan har undervisat er både offentligt och i hemmen. ²¹ Jag har allvarligt uppmanat både judar och greker att vända om till Gud och tro på vår Herre Jesus.

²² Men nu drivs jag av Anden^[a] att resa tillbaka till Jerusalem, trots att jag inte vet vad som väntar mig. ²³ Det enda jag vet är att den heliga Anden i stad efter stad har sagt till mig att fängelse och lidande ligger framför mig. ²⁴ Men för mig är livet inget värt om jag inte får slutföra mitt lopp och den uppgift som Herren Jesus har gett mig, att vittna om evangeliet om Guds nåd.

²⁵ Och nu vet jag att ni aldrig kommer att få se mig igen, alla ni som jag har besökt och undervisat om Guds rike. ²⁶ Därför vill jag säga er idag att jag inte är skyldig om någon av er går förlorad, ²⁷ för jag har utan att tveka meddelat er hela Guds plan.

²⁸ Vaka nu noga över er själva och den hjord som den heliga Anden har satt er till ledare för! Var som herdar för Guds församling, den hjord som han har köpt med sitt eget blod. ²⁹ Jag vet att när jag lämnar er kommer glupska vargar att komma in bland er och de kommer inte att skona hjorden. ³⁰ Några av er kommer själva att förvränga sanningen och försöka få anhängare bland lärjungarna. ³¹ Var därför på er vakt! Kom ihåg att jag under tre år personligen har väglett var och en av er dag och natt under tårar.

³² Jag anförtror er nu åt Gud och hans nådefulla ord, det som bygger upp er och ger er ett arv bland dem som helgats. ³³ Jag har aldrig krävt att få silver eller guld eller kläder av någon, ³⁴ utan som ni vet har jag med egna händer försörjt både mig själv och mina medhjälpare. ³⁵ Jag ville genom mitt eget handlande visa att man ska hjälpa de fattiga genom hårt arbete. Kom ihåg att Herren Jesus sa: ’Det är lyckligare att ge än att få.’ ”

³⁶ När Paulus sedan slutat tala, föll han på knä och bad tillsammans med dem alla. ³⁷ De grät högt och omfamnade honom och kysste honom. ³⁸ Det som bedrövade dem allra mest var att han sa att de aldrig mer skulle ses igen. Sedan följde alla honom ner till fartyget.