Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Kungens tacksägelse

(2 Sam 22:1-51)

18 För körledaren. Av Herrens tjänare David, som sjöng denna sång till Herren, när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och från Sauls våld.

Saul och hans tre söner dör

(1 Sam 31:1-13)

10 Filistéerna anföll Israel, som flydde för dem, och många stupade på Gilboaberget. ² Filistéerna förföljde Saul och hans söner och dödade Jonatan, Avinadav och Malki-Shua, Sauls söner. ³ Saul blev hårt pressad och anfölls från alla sidor, och bågskyttarna fann honom och sårade honom.

⁴ Saul sa då till sin väpnare: ”Dra ut ditt svärd och stöt ner mig, så inte dessa oomskurna hedningar kommer och kränker mig!” Men väpnaren var skräckslagen och vågade inte, så Saul tog själv sitt svärd och kastade sig mot det. ⁵ När hans väpnare såg att Saul var död, kastade han sig också på sitt svärd och dog. ⁶ Saul och hans tre söner dog, och hela hans familj blev utplånad på en och samma gång.

⁷ När israeliterna i dalen nedanför såg att deras trupper flydde och att Saul och hans söner var döda, övergav de sina städer och flydde. Sedan kom filistéerna och intog dem.

⁸ Nästa dag, när filistéerna gick ut för att plundra de döda, hittade de Saul och hans söner där de låg slagna på berget Gilboa. ⁹ De tog då alla Sauls tillhörigheter, hans huvud och hans vapen, och skickade runt dem i landet för att alla, både deras gudar och folk, skulle få del av de goda nyheterna. ¹⁰ Sauls vapen lade de sedan i sina gudars tempel och hängde upp hans huvud i Dagons tempel.

¹¹ Men när alla i Javesh i Gilead hörde vad filistéerna hade gjort med Saul, ¹² drog alla deras vapenföra män ut och hämtade Sauls och hans söners kroppar till Javesh. De begravde benen under det stora trädet i Javesh och fastade i sju dagar.

¹³ Saul dog på grund av sin trolöshet mot Herren och därför att han inte följt Herrens befallning utan hade rådfrågat en ande från en död ¹⁴ i stället för att vända sig till Herren. Därför dödade han honom och gav kungariket till David, Jishajs son.

Jesus botar en pojke som är besatt av en ond ande

(Matt 17:14-19; Luk 9:37-42)

¹⁴ När de hade kommit tillbaka till de övriga lärjungarna, fick de se mycket folk som hade samlats runt dem, och några skriftlärda som höll på att diskutera med dem. ¹⁵ Men när folket fick se Jesus blev de överväldigade och sprang fram till honom för att hälsa på honom. ¹⁶ Och han frågade dem: ”Vad är det ni diskuterar med dem?”

¹⁷ En man i folkhopen sa då: ”Mästare, jag har tagit med min son hit som är besatt av en ond ande som gör honom stum. ¹⁸ Varje gång anden går till attack, slår den honom till marken och får honom att tugga fradga och gnissla tänder, och han blir alldeles stel. Jag bad dina lärjungar att driva ut den onda anden, men de klarade det inte.”

¹⁹ ”Detta trolösa släkte!” svarade Jesus. ”Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? Ta hit honom till mig.”

²⁰ Då kom de fram med honom. Men när han fick se Jesus började anden rycka och slita i honom, så att han föll till marken och vältrade sig med fradga runt munnen. ²¹ ”Hur länge har han varit sådan här?” frågade Jesus hans far. Han svarade: ”Ända sedan han var liten. ²² Och den har ofta kastat honom i elden eller i vattnet för att döda honom. Ha medlidande med oss och hjälp oss, om du kan!”

²³ ”Om jag kan?” svarade Jesus. ”Allt är möjligt för den som tror.”

²⁴ ”Jag tror”, utropade pojkens far. ”Hjälp min otro!”

²⁵ Men nu såg Jesus att folk kom springande från alla håll, och därför talade han strängt till den orena anden och sa: ”Du stumma och döva ande, jag befaller dig att fara ut ur honom och aldrig mer komma tillbaka!” ²⁶ Anden skrek och ryckte och slet i pojken men for till sist ut ur honom. Pojken låg där alldeles livlös, och många sa: ”Han är död.” ²⁷ Men Jesus tog honom i handen och drog upp honom, och då reste han sig upp.

²⁸ När Jesus sedan kom hem och blev ensam med sina lärjungar, frågade de honom: ”Varför kunde inte vi driva ut den?”

²⁹ Jesus svarade: ”Den sorten kan bara drivas ut genom bön.^[a]”