Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Kungens tacksägelse
(2 Sam 22:1-51)
18 För körledaren. Av Herrens tjänare David, som sjöng denna sång till Herren, när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och från Sauls våld.
2 Herre, vad jag älskar dig, du min styrka!
3 Herren är min klippa,
han är min borg, min räddare.
Han är min Gud, min tillflykts klippa.
Han är min sköld och min frälsnings horn[a], mitt värn.
4 När jag ropar till Herren,
han som är värd allt pris,
räddar han mig från alla mina fiender.
5 Dödens snaror omgav mig,
fördärvets strömmar sköljde över mig.
6 Dödsrikets band omgav mig,
dödens snaror föll över mig.
43 Jag krossade dem till dammkorn.
Jag trampade ner dem som smuts på gatan.
44 Du räddade mig då jag anfölls av folken.
Du gjorde mig till ledare över folken,
även främlingar kom och betjänade mig.
45 Främlingar kom krypande till mig.
När jag talade till dem, lydde de.
46 Främlingars mod försvann,
och darrande kom de ut ur sina fästen.
47 Herren lever! Prisad vare han,
min klippa, upphöjd vare min frälsnings Gud!
48 Gud låter mig hämnas mina fiender,
och lägger folken under mig.
49 Du räddar mig undan mina fiender.
Du låter dem inte få tag på mig,
utan skyddar mig från dessa våldsmän.
50 Därför vill jag prisa dig bland folken, Herre,
och sjunga till din ära!
14 David bodde sedan i bergfästena i bergslandet Sif. Saul sökte efter honom ständigt, men Gud lät honom inte hitta David.
15 När David var i Horsha i Sifs öken, fick han höra att Saul var på väg för att döda honom. 16 Men Jonatan, Sauls son, gick för att leta reda på David och när han fann honom, uppmuntrade han David att lita på Gud. 17 ”Var inte rädd”, sa Jonatan. ”Min far kommer aldrig att få tag i dig! Du ska bli Israels kung och jag kommer att bli din närmaste man. Det vet min far Saul också.” 18 De slöt sedan ett förbund med varandra inför Herren. Och efter det återvände Jonatan hem, medan David stannade kvar i Horsha.
Titus och hans reskamrater
16 Vi tackar Gud för att han har väckt samma engagemang för er i Titus hjärta. 17 Han tog inte bara emot vår uppmuntran, utan han var så ivrig att han självmant gav sig iväg till er. 18 Vi lät också en annan troende man resa med honom, en som är uppskattad av alla församlingar här för sitt arbete för evangeliet. 19 Samme man har också blivit utvald av församlingarna här att resa med oss när gåvan ska överlämnas. Det gör vi för att ära Herren själv och för att visa vår iver att hjälpa till. 20 Så undviker vi all kritik för vårt sätt att handskas med denna stora gåva. 21 Vi strävar nämligen efter att göra det som är rätt inför Gud men också inför människor.
22 Samtidigt skickade vi också en tredje person till er, en man som på många sätt har visat oss hur hängiven han är. Och han var nu ännu ivrigare, eftersom han har ett så stort förtroende för er.
23 Vad Titus beträffar så är han min vän och medarbetare för er. De andra två är utsända från församlingarna här, och de ärar Kristus.
Ge rikligt och av kärlek
24 Omsätt nu er kärlek i praktisk handling för dessa inför församlingarna, så att de ser hur rätt vi hade när vi skröt över er.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.