Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
En bön för kungen
20 För körledaren. En psalm av David.
2 Må Herren svara dig på nödens dag,
må Jakobs Guds namn beskydda dig!
3 Må han sända dig hjälp från helgedomen,
stödja dig från Sion.
4 Må han komma ihåg alla dina offer
och ta emot dina brännoffer Séla
5 Må han ge dig vad du i ditt innersta längtar efter
och låta alla dina planer lyckas.
6 Vi ska jubla vid din räddning
och i vår Guds namn resa upp baneret.
Må Herren besvara alla dina böner!
7 Nu vet jag att Herren räddar sin smorde.
Han svarar honom från sin heliga himmel
med sin högra hands väldiga frälsningsgärningar.
8 Många litar på vagnar och hästar,
men vi sätter vårt hopp till Herrens, vår Guds namn.
9 De böjer sig ner och faller,
men vi reser oss och står fasta.
10 Herre, rädda kungen!
Svara oss när vi ropar!
Molnet och elden över tältet
15 Den dag då boningen restes, täckte molnet förbundstecknets tält. På kvällen och under natten blev molnet i stället till en eld 16 och så förblev det även i fortsättningen. Molnet som fanns där på dagen, såg ut som en eld om natten. 17 När molnet än höjde sig från tältet, bröt hela Israel upp och följde det till den plats där det stannade och där slog man läger. 18 Allt efter Herrens befallning bröt israeliterna upp och på hans befallning slog de läger. De blev kvar så länge molnet stod stilla. 19 Om molnet stod stilla över boningen länge, lydde de Herrens befallning och stannade också länge. 20 Ibland stannade molnet över boningen några dagar och folket stannade enligt Herrens befallning och bröt upp likaså enligt Herrens befallning; 21 ibland stannade det bara över natten och flyttade sig redan följande morgon. Men dag eller natt, närhelst det flyttade sig, bröt folket upp. 22 Och om molnet dröjde över boningen två dagar, en månad eller ett helt år, blev Israels folk kvar lika länge. Men så snart molnet flyttade sig, följde folket efter. 23 På Herrens befallning slog de läger eller gick vidare och vad Herren än gav order om till Mose, det gjorde man.
Tillbedjan inför Guds tron i himlen
4 Sedan såg jag, och se, en dörr stod öppen till himlen. Och rösten som jag först hade hört, den som lät som en trumpetstöt, sa: ”Kom hit upp, så ska jag visa dig vad som måste hända i framtiden!”
2 I samma ögonblick var jag i Anden, och se, en tron stod i himlen och någon satt på den. 3 Han som satt på tronen såg ut som en ädelsten, likt jaspis och karneol. Kring tronen var en regnbåge som lyste som smaragd, 4 och i en ring runt tronen stod tjugofyra andra troner, där det satt tjugofyra äldste. De var klädda i vita kläder och hade kransar av guld på sina huvuden. 5 Från tronen kom det blixtar och mullrande åska, och alldeles framför tronen brann sju facklor, som är Guds sju andar[a]. 6 Framför tronen låg något som liknade ett hav av glas, klart som kristall. Fyra levande varelser, som hade fullt med ögon både framtill och baktill, stod mitt framför, mitt bakom och på båda sidor om tronen. 7 Den första av dessa varelser såg ut som ett lejon, den andra liknade en ung tjur, den tredje hade en människas ansikte, och den fjärde var som en flygande örn. 8 Varje varelse av dessa fyra hade sex vingar och var helt täckt med ögon, till och med på insidan av vingarna. Dag och natt säger de utan uppehåll:
”Helig, helig, helig
är Herren Gud, den Allsmäktige,
han som var, som är och som kommer.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.