Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
24 Herre, hur många är inte dina verk!
I vishet har du gjort alltsammans,
och jorden är full av dina skapelser.
25 Där finns det stora och vida havet,
som myllrar av otaliga livsformer,
av både stora och små djur.
26 Där stävar fartygen fram,
och där leker Leviatan,
som du format.
27 Alla väntar de på dig,
att du ska ge dem deras föda i rätt tid.
28 Du ger dem, och de samlar in.
Du öppnar din hand,
och de äter och blir mätta.
29 Men om du vänder dig bort från dem
blir de förskräckta.
När du tar deras livsande ifrån dem
dör de och blir åter jord.
30 Du sänder din Ande,
och nytt liv skapas.
Du förnyar jorden.
31 Må Herrens ära bestå i evighet!
Må Herren glädja sig över sina verk!
32 Han ser på jorden, och den bävar,
han rör vid bergen, och de ryker.
33 Jag vill sjunga till Herren, så länge jag lever.
Jag vill prisa min Gud så länge jag är till.
34 Må mina tankar behaga honom,
jag vill glädjas i Herren.
35 Låt syndarna förgås från jorden
och de onda inte längre få finnas till!
Lova Herren, min själ.
Halleluja[a]!
De förtorkade benen får liv
37 Herrens hand kom över mig, och av Herrens Ande leddes jag bort och sattes ner i en dal full av ben. 2 Han förde mig runt bland dem, och de låg i stora mängder överallt i dalen, helt förtorkade. 3 Han frågade mig: ”Människa, kan de här benen bli levande igen?” Jag svarade: ”Herre, Herre, det är bara du som vet det.” 4 Då sa han till mig: ”Profetera till dessa ben och säg: ’Ni torra ben, hör Herrens ord! 5 Så säger Herren, Herren till dessa ben: Jag ska låta ande komma in i er, och ni ska få liv. 6 Jag ska fästa senor vid er, ge er kött och täcka er med hud. Jag ska ge er ande så att ni får liv. Då ska ni inse att jag är Herren.’ ”
7 Jag profeterade så som jag hade blivit befalld. Medan jag profeterade hördes något, ett rassel. Benen förenade sig med varandra, ben fogades till ben. 8 Jag såg att de fick senor och muskler och täcktes med hud, men ännu hade de ingen ande.
9 Då sa han till mig: ”Profetera till anden[a], profetera, människa! Säg: ’Så säger Herren, Herren: Kom från de fyra väderstrecken, o ande, och blås på dessa dräpta, så att de får liv igen.’ ”
10 Jag profeterade som han hade befallt mig. Då kom anden in i dem, de blev levande och reste sig upp på fötterna likt en väldig armé.
11 Han sa till mig: ”Du människa, de här benen är hela Israels folk. De säger: ’Våra ben är uttorkade. Allt hopp är ute. Det är slut med oss.’ 12 Profetera därför och säg till dem: ’Så säger Herren, Herren: Jag ska öppna era gravar och låta er komma upp ur dem, mitt folk, och låta er komma tillbaka till Israels land. 13 Då ska ni, mitt folk, inse att jag är Herren, när jag öppnar era gravar och låter er komma upp ur dem. 14 Jag ska låta min Ande komma in i er, så att ni får liv, och jag ska låta er bo i ert eget land. Då ska ni inse att jag, Herren, har talat och gjort det, säger Herren.’ ”
Jesus visar sig för sina lärjungar
(Matt 28:16-20; Mark 16:14-18; Luk 24:36-49)
19 Samma dag, den första dagen i veckan, samlades lärjungarna på kvällen bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då stod plötsligt Jesus mitt ibland dem och sa till dem: ”Frid åt er alla!” 20 Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna gladde sig när de fick se Herren.
21 Jesus sa till dem igen: ”Frid åt er alla! Så som Fadern har sänt mig, sänder jag nu er.” 22 Sedan andades han på dem och sa: ”Ta emot den heliga Anden![a] 23 Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, men om ni binder någon i hans synder så är han bunden.[b]”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.