Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Babels torn och språkförbistringen

11 Alla människorna på jorden talade ett och samma språk. ² När de spred sig österut, upptäckte de en slätt i Shinar^[a] och bosatte sig där. ³ De sa till varandra: ”Låt oss tillverka bränt tegel.” Så använde de tegel som byggsten och beck som murbruk. ⁴ Sedan sa de: ”Låt oss bygga en stad med ett torn som når upp till himlen och göra vårt namn känt, så att vi inte skingras över hela jorden.”

⁵ Men när Herren kom ned för att se staden och tornet som de höll på att bygga, ⁶ sa han: ”De är ett folk och har ett och samma språk. När de börjar så här kommer inget att bli omöjligt för dem! ⁷ Kom, låt oss gå dit ner och ge dem olika språk, så att de blir förvirrade och inte kan förstå varandra!”

⁸ Så skingrade Herren dem över hela jorden, och de slutade att bygga på staden. ⁹ Det är därför som den kallas Babel^[b], för det var där som Herren förvirrade dem genom språkförbistringen och skingrade dem därifrån över hela jorden.

Många delar, men bara en kropp

¹² Kroppen är en men består av många olika delar, och trots att dess lemmar är många utgör de en enda kropp. På samma sätt är det med Kristus. ¹³ Vi har ju alla blivit döpta i en och samma Ande, för att vi ska tillhöra samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, för vi har alla fått dricka av en och samma Ande.

¹⁴ Kroppen består inte av bara en del, utan av många. ¹⁵ Om foten skulle säga: ”Jag tillhör inte kroppen, eftersom jag inte är en hand”, är den ju ändå en del av kroppen. ¹⁶ Om örat skulle säga: ”Jag tillhör inte kroppen, eftersom jag inte är ett öga”, är det ju ändå en del av kroppen. ¹⁷ Om hela kroppen var ett öga, hur skulle man då kunna höra? Och om hela kroppen var ett öra, hur skulle man då kunna känna någon lukt? ¹⁸ Men nu har Gud satt varje kroppsdel exakt där han vill ha den. ¹⁹ Om allt bara var en enda del, då skulle det väl inte vara en kropp? ²⁰ Men nu är det många delar, men en enda kropp.

²¹ Ögat kan inte säga till handen: ”Jag behöver dig inte.” Och huvudet kan inte säga till fötterna: ”Jag behöver er inte.” ²² Tvärtom, några av de delar som verkar vara svagast och minst viktiga, är de mest nödvändiga. ²³ Vissa delar av kroppen tycker vi är värda mindre ära, men dem klär vi med desto större omsorg. Vissa delar vill vi inte visa upp, och dem skyler vi extra anständigt, ²⁴ medan de delar som vi vill visa upp får vara som de är. På samma sätt har Gud sammansatt kroppen så att de delar av kroppen som tycks vara mindre viktiga får större ära, ²⁵ för att det inte ska bli någon splittring i kroppen, utan att alla ska visa omsorg om varandra. ²⁶ Om en del av kroppen får lida, lider också alla andra. Och om en del av kroppen blir ärad, gläds också alla de andra.

²⁷ Ni utgör alltså Kristus kropp, och var för sig är ni delar av den.