Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
98 Sjung en ny sång till Herren,
för han har gjort under!
Genom sin väldiga kraft och helighet
har han vunnit seger.
2 Herren har gjort sin räddning känd,
han har uppenbarat sin rättfärdighet för folken.
3 Han har tänkt på sin nåd och trofasthet mot israeliterna,
ända till jordens ändar har man sett den räddning som vår Gud ger.
4 Höj jubelrop till Herren, hela jorden,
brist ut i glädjerop, sjung, och spela!
5 Lova Herren med harpa,
spela på harpor, sjung lovsånger!
6 Blås i trumpeter och horn!
Höj jubelrop inför kungen, Herren!
7 Låt haven brusa och allt som finns däri,
jorden och alla som bor på den!
8 Låt floderna klappa i händerna!
Låt bergen tillsammans sjunga glädjesånger
9 inför Herren, för han kommer för att döma jorden
och folken med rättvisa.
5 Och nu har Herren talat,
han som gjorde mig till sin tjänare
redan innan jag var född,
för att föra Jakob tillbaka,
och samla Israel hos sig.
Så skulle jag bli ärad inför Herren
och min Gud vara min styrka.
6 Han säger:
’Det är för lite för dig att bara vara min tjänare
som återupprättar Jakobs stammar
och för tillbaka dem som jag bevarat av Israels folk.
Jag ska göra dig till ett ljus för alla folk,
för att du ska vara till räddning för hela jorden.’ ”
Petrus och Cornelius
10 I Caesarea fanns en man som hette Cornelius och som var officer vid italiska bataljonen. 2 Han var gudfruktig liksom alla i hans hus. Cornelius gav stora gåvor till de fattiga bland folket och bad regelbundet till Gud.
3 En eftermiddag när han bad och klockan var ungefär tre, fick han i en syn se en Guds ängel komma emot honom och säga: ”Cornelius”.
4 Skräckslagen stirrade Cornelius på ängeln och frågade: ”Vad vill du, Herre?”
Ängeln svarade: ”Dina böner och gåvor till de fattiga har stigit upp som ett minnesvärt offer till Gud. 5 Skicka nu iväg några män till Joppe och låt dem hämta hit en man som heter Simon Petrus. 6 Han bor i ett hus nere vid havet hos en man som heter Simon och som arbetar med skinnberedning.”
7 Så snart ängeln som talat med honom hade försvunnit, kallade därför Cornelius på två tjänare och en av sina soldater som var en from man. 8 Han berättade sedan allt som hade hänt och skickade iväg dem till Joppe.
9 Nästa dag vid middagstiden närmade sig männen Joppe och samtidigt gick Petrus upp på husets takterrass för att be. 10 Han blev hungrig och ville ha något att äta och medan maten gjordes i ordning, fick han se en syn[a]. 11 Han såg himlen öppen och något som liknade en stor duk sänktes ner på jorden. Duken var upphängd i sina fyra hörn 12 och där var alla slags fyrfotadjur, markens kräldjur och himlens fåglar. 13 Sedan sa en röst till honom: ”Res dig upp Petrus, slakta och ät!”
14 ”Nej aldrig, Herre”, svarade Petrus. ”Jag har aldrig ätit något som är oheligt eller orent.”
15 Men rösten hördes en andra gång och sa: ”Om Gud har gjort något rent, ska du inte behandla det som orent.”
16 Detta upprepades tre gånger och sedan drogs duken upp till himlen.
17 Petrus blev mycket förvirrad. Vad kunde synen betyda? Men i samma stund kom de män som Cornelius hade sänt. De hade frågat sig fram till huset och stod nu utanför porten 18 och ropade: ”Är det här som Simon, han som kallas Petrus bor?”
19 Petrus var fortfarande upptagen med att grubbla över synen, när Anden sa till honom: ”Tre män är här och söker dig. 20 Gå ner och följ med dem! Tveka inte, för jag har sänt dem!”
21 Då gick Petrus ner och mötte dem och sa: ”Jag är den som ni söker. Är det något särskilt ni vill?”
22 Då berättade de för honom: ”Vi är hitskickade av officeren Cornelius. Han är rättfärdig och gudfruktig och alla judarna talar gott om honom. Nu har en helig ängel sagt till honom att skicka efter dig, så att han kan få reda på vad du har att säga.”
23 Petrus bjöd då in dem och lät dem stanna där över natten. Nästa dag tog han sedan med sig några troende från Joppe och följde med männen.
24 Dagen därpå kom de fram till Caesarea där Cornelius väntade på dem. Han hade samlat dit sina släktingar och närmaste vänner. 25 När Petrus steg in i huset, mötte Cornelius honom och föll ner framför honom och tillbad. 26 Men Petrus drog upp honom och sa: ”Res dig upp! Jag är en vanlig människa precis som du!” 27 Sedan pratade de med varandra och gick tillsammans in i det rum där de andra var samlade.
28 Petrus sa till dem: ”Som ni vet är det förbjudet för mig som jude att umgås med någon från ett annat folk och besöka honom. Men Gud har visat mig att jag aldrig ska nedvärdera en människa och anse henne som oren.[b] 29 Därför följde jag med utan att protestera när ni skickade efter mig. Säg mig nu vad det är ni vill!”
30 Cornelius svarade: ”För tre dagar sedan när jag som vanligt bad här hemma vid tretiden på eftermiddagen, stod plötsligt en man klädd i skinande kläder framför mig. 31 Han sa till mig: ’Cornelius, Gud har hört dina böner och kommit ihåg dina gåvor till de fattiga. 32 Skicka nu iväg några män till Joppe och låt dem hämta hit en man som heter Simon Petrus. Han bor i ett hus nere vid havet hos en man som heter Simon och som arbetar med skinnberedning.’ 33 Därför skickade jag genast bud efter dig och jag är mycket tacksam för att du ville komma. Nu är vi alla samlade här inför Gud för att höra vad Herren har gett dig i uppdrag att säga.”
Petrus talar i Cornelius hus
34 Då började Petrus tala: ”Jag ser nu tydligt att Gud verkligen behandlar alla folk lika.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.