Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
En bön om återupprättelse efter en stor förödelse
80 För körledaren, efter ”Förbundstecknets lilja”[a]. En psalm av Asaf.
2 Israels herde, lyssna,
du som leder Josef som en hjord!
Du, som tronar över keruberna,
träd fram i glans
3 inför Efraim, Benjamin och Manasse.
Väck din styrka och kom till vår räddning!
4 Upprätta oss, Gud!
Låt ditt ansikte lysa,
så att vi blir räddade!
5 Herre, härskarornas Gud,
hur länge ska du vara vred på ditt folks böner?
6 Du har låtit dem äta tårebröd,
gett dem tårar att dricka i mängder.
7 Du har gjort oss till ett stridsämne för våra grannar.
Våra fiender hånar oss.
8 Härskarornas Gud, upprätta oss!
Låt ditt ansikte lysa,
så att vi blir räddade!
9 Du tog en vinranka ut ur Egypten,
du drev bort folken och planterade den.
10 Du röjde marken
och den slog rot, den uppfyllde landet.
11 Bergen täcktes av dess skugga,
mäktiga[b] cederträd av dess grenar.
12 Den bredde ut sina grenar mot havet
och sina skott ända till floden[c].
13 Varför har du brutit ner dess murar,
så att vem som helst som går förbi kan plocka av den?
14 Vildsvin från skogen slukar i sig den,
markens djur äter upp den.
15 Härskarornas Gud, kom tillbaka!
Se ner från himlen och ta hand om denna vinranka,
16 den som du med egen hand har planterat
och låtit växa åt dig.
17 De har huggit ner den och bränt den,
men de ska förgås inför din tillrättavisande blick.
18 Håll din hand över mannen vid din högra sida,
den människoson som du har fostrat.
19 Då ska vi inte mer vika bort från dig.
Håll oss vid liv så att vi alltid kan åkalla ditt namn.
20 Herre, härskarornas Gud,
låt ditt ansikte lysa,
så att vi blir räddade!
9 Ni kvinnor som är så sorglösa,
hör på mig!
Ni döttrar som är så säkra,
lyssna på vad jag har att säga!
10 Inom drygt ett år kommer ni att darra,
ni sorglösa.
Vinskörden kommer att slå fel,
och frukten uteblir.
11 Bäva, ni sorglösa kvinnor,
darra, ni säkra!
Ta av er alla era kläder
och klä er i säcktyg!
12 Sörj över era bördiga åkerfält
och över de fruktbara vinstockarna,
13 över mitt folks marker,
där törnen och tistlar växer fram,
och över alla glädjefyllda hus
och den muntra staden.
14 Befästningen ska överges,
den befolkade staden tömmas.
Ofelhöjden och tornet blir ödemark för alltid,
till glädje för åsnor och betesmark för hjordar,
15 tills Anden från höjden utgjuts över oss.
Då ska öknen bli bördig mark
och åkrarna betraktas som skog.
16 Rätten ska bo i öknen
och rättfärdigheten leva på det bördiga fältet.
17 Rättfärdigheten ger frid,
dess frukt är lugn och trygghet för evigt.
18 Mitt folk ska bo på fridfulla ställen,
i trygga hem,
på ostörda viloplatser,
19 Men det ska hagla när skogen fälls
och staden jämnas med marken.
20 Lyckliga är ni som sår vid alla vatten
och låter er boskap och era åsnor beta fritt.
17 Den vishet som kommer från ovan är för det första ren, men också fridsam, mild, hänsynsfull, full av barmhärtighet och godhet, opartisk och uppriktig. 18 Rättfärdighetens skörd sås i frid och ges åt dem som verkar för frid.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.