Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Filippos och den etiopiska hovmannen
26 En ängel från Herren visade sig nu för Filippos och sa till honom: ”Gå söderut[a] på ökenvägen som går mellan Jerusalem och Gaza”, 27 och Filippos lydde genast. Där på vägen kom då en hög tjänsteman som arbetade vid hovet hos Kandake, den etiopiska drottningen. Han hade ansvar för hela hennes skattkammare. Men nu hade han rest till Jerusalem för att tillbe 28 och var på väg tillbaka i sin vagn där han satt och högläste profeten Jesaja.
29 Då sa Anden till Filippos: ”Gå fram till vagnen och håll dig tätt intill den!” 30 Filippos skyndade fram och när han hörde mannen läsa profeten Jesaja, frågade han: ”Förstår du vad du läser?”
31 Mannen svarade: ”Hur skulle jag kunna det om ingen förklarar för mig?” Sedan bad han Filippos stiga upp i vagnen och sätta sig bredvid honom. 32 Det ställe i Skriften han just hade läst var detta:
”Han var som ett får som förs bort för att slaktas,
tyst som ett lamm som står tyst när man klipper det,
han öppnade inte sin mun.
33 Genom hans förnedring togs hans dom bort.
Vem i hans släkte kan beskriva det,
för hans liv rycktes bort från jorden?”[b]
34 Mannen frågade Filippos: ”Säg mig, vem talar profeten om, sig själv, eller om någon annan?” 35 Då började Filippos att med hjälp av detta ställe i Skriften förklara evangeliet om Jesus. 36 Och när de åkte där längs vägen, kom de fram till ett ställe med vatten. Då sa den etiopiska mannen: ”Titta, där finns vatten! Finns det något som hindrar att jag blir döpt här?”[c] 38 Sedan gav han order om att stanna vagnen och de steg ner i vattnet tillsammans och Filippos döpte honom.
39 Men när de kom upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort Filippos och mannen såg honom inte mer men han fortsatte glad sin resa.
40 Filippos befann sig nu i Ashdod och han gick sedan från stad till stad och förkunnade evangelium tills han kom till Caesarea.
25 Han har inte föraktat eller försmått den lidandes elände,
han har inte dolt sitt ansikte för honom,
utan hört hans rop om hjälp.
26 Från dig kommer min lovsång
i den stora församlingen,
jag ska uppfylla mina löften
inför dem som fruktar dig.
27 De ödmjuka ska äta och bli mätta.
De som söker Herren ska prisa honom.
Må ni få livsmod för evigt!
28 Hela jorden ska minnas det och återvända till Herren,
alla folk och stammar ska tillbe honom.
29 Herren tillhör riket
och han regerar över folken.
30 Jordens alla rika ska tillbe honom,
böja knä inför honom,
alla de som sänks ner i stoftet,
de som inte kan hålla sig själva vid liv.[a]
31 De efterkommande ska också tjäna honom,
och de ska få höra om Herren.
Kärleken kommer från Gud
7 Mina kära, låt oss älska varandra, för kärleken kommer från Gud. Den som älskar är född av Gud och känner Gud. 8 Men den som inte älskar känner inte Gud, för Gud är kärlek.
9 Så uppenbarades Guds kärlek bland oss: han sände sin ende Son till världen för att vi skulle få liv genom honom. 10 Detta är kärleken, inte att vi älskade Gud utan att han älskade oss och sände sin son som försoningsoffer för våra synder.
11 Mina kära, eftersom Gud älskade oss så mycket, måste också vi älska varandra. 12 Ingen har någonsin sett Gud. Men om vi älskar varandra, förblir Gud i oss, och hans kärlek är fullkomnad i oss. 13 Han har gett oss sin Ande. Därför vet vi att vi förblir i honom och han i oss. 14 Vi har själva sett och kan vittna om att Fadern sände sin Son för att rädda världen. 15 Om någon bekänner att Jesus är Guds Son, förblir Gud i honom och han i Gud. 16 Vi har lärt känna Guds kärlek gentemot oss, och vi tror på hans kärlek.
Gud är kärlek, och den som förblir i denna kärlek förblir i Gud och Gud i honom. 17 I detta har kärleken fullkomnats hos oss, att vi får vara frimodiga på domens dag, för så som han är, så är också vi här i världen. 18 Det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver bort rädslan. Rädsla hör nämligen ihop med straff, och den som fortfarande är rädd har inte blivit fullkomlig i kärleken.
19 Vi älskar därför att han först älskade oss. 20 Om någon säger: ”Jag älskar Gud”, men hatar sin bror, då ljuger han. För om någon inte älskar sin bror som han har sett, hur kan han då älska Gud, som han aldrig har sett? 21 Det bud har vi fått av honom är att den som älskar honom också måste älska sin bror.
Liknelsen om vinstocken och grenarna
15 Jag är den sanna vinstocken och min Fader är trädgårdsmästaren. 2 Han skär bort varje gren i mig som inte bär frukt. Och han beskär de grenar som bär frukt så att de kan bära ännu mer frukt. 3 Ni har redan blivit beskurna genom det ord jag har förkunnat för er. 4 Bli kvar i mig så blir jag kvar i er! En gren kan inte bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken. På samma sätt kan inte heller ni bära frukt om ni inte är kvar i mig.
5 Jag är vinstocken och ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han mycket frukt, men utan mig kan ni inget göra. 6 Den som inte är kvar i mig blir bortkastad som en gren och vissnar. De ska samlas ihop och kastas i elden och brännas upp. 7 Men om ni är kvar i mig och mitt ord är kvar i er, så be om vad ni vill och ni ska få det. 8 Därigenom blir min Fader förhärligad att ni bär mycket frukt och blir mina lärjungar.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.