Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
En uppmaning att hylla och lyda Herren
95 Kom, låt oss sjunga till Herrens ära,
jubla inför vår frälsnings klippa!
2 Kom till honom med tacksamhet!
Låt oss sjunga lovsånger till honom,
3 för Herren är en stor Gud,
en stor kung över alla gudar.
4 I hans hand är jordens djup,
och honom tillhör bergstopparna.
5 Hans är havet, för han har gjort det,
och det torra landet, som hans händer har format.
6 Kom, låt oss tillbe, falla ner och böja knä
inför Herren, vår skapare,
7 för han är vår Gud! Vi är hans folk,
fåren i hans hjord och i hans omsorg.
Om ni idag hör hans röst:
8 ”Förhärda inte era hjärtan,
som vid Meriva, som den där dagen i Massa i öknen,
9 där era fäder satte mig på prov,
de prövade mig, fastän de hade sett mina gärningar.
10 I fyrtio år var jag förbittrad på detta släkte,
och jag sa:
’Detta folk far vilse i sina hjärtan.
De känner inte mina vägar.’
11 Därför svor jag i min vrede:
’De ska aldrig komma in i min vila.’ ”
Davids regering
(11:1—29:30)
David blir kung över hela Israel
(2 Sam 5:1-3; 5:6-10)
David intar Jerusalem
11 Hela Israel samlades hos David i Hebron och sa: ”Vi är ditt eget kött och blod, 2 och redan när Saul var kung var det du som anförde Israel i strid. Herren, din Gud, har sagt till dig: ’Du ska vara herde för mitt folk Israel, du ska vara furste över Israel!’ ”
3 Alla de äldste i Israel kom alltså till kung David i Hebron. David slöt ett förbund med dem inför Herren, och de smorde honom till kung över Israel, precis som Herren hade talat genom Samuel.
4 Sedan tågade David och hela Israel mot Jerusalem, alltså Jevus, där jevuséerna bodde. 5 Men jevuséerna sa till David: ”Här kommer du inte in!” David intog då Sions borg, Davids stad, 6 och sa: ”Den som anfaller jevuséerna blir överbefälhavare!” Joav, Serujas son, gick upp först och blev så överbefälhavare. 7 David bosatte sig i borgen, och därför kallades den Davids stad. 8 Han byggde staden runt borgen, från Millo och vidare runt omkring, medan Joav restaurerade återstoden av staden. 9 David blev allt mäktigare, för härskarornas Herre var med honom.
13 Sedan frågade en av de äldste mig: ”Dessa som är klädda i vita dräkter, vilka är de, och varifrån kommer de?”
14 ”Min herre”, svarade jag, ”du är den som vet det.”
Då sa han till mig: ”Det är de som kommer ur det stora lidandet. De har tvättat sina dräkter rena och gjort dem vita i Lammets blod.[a] 15 Det är därför
de står här inför Guds tron
och tjänar honom dag och natt i hans tempel.
Han som sitter på tronen
ska slå upp sitt tält över dem.
16 De ska aldrig mer gå hungriga eller törstiga,
och varken solen
eller någon annan brännande hetta ska skada dem.
17 För Lammet, som står mitt för tronen,
ska vara deras herde
och leda dem till källorna med livets vatten[b].
Och Gud ska torka alla tårar från deras ögon.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.