Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Vänskapens glädje

133 En vallfartssång. Av David.

Profetior över världens nationer

(2:1—7:28)

2 I sitt andra regeringsår hade Nebukadnessar drömmar, och han blev orolig och kunde inte sova. ² Kungen gav order om att tillkalla magikerna, besvärjarna, trollkarlarna och astrologerna för att de skulle tala om för honom vad det var han hade drömt. De kom och ställde sig inför kungen.

³ Kungen sa till dem: ”Jag har haft en dröm som gör mig oroad, och jag vill veta vad det var för en dröm.” ⁴ Då svarade astrologerna kungen på arameiska^[a]: ”O kung, må du leva för evigt! Tala om drömmen för oss, dina tjänare, så ska vi sedan förklara vad den betyder.” ⁵ Men kungen svarade astrologerna: ”Nej, detta är mitt fasta beslut: Om ni inte kan tala om för mig vad det var jag drömde och vad det betyder, ska ni huggas i stycken och era hus förvandlas till sophögar. ⁶ Men om ni kan redogöra för drömmen och dess betydelse ska ni få både gåvor och belöningar och stora hedersbevis av mig. Så tala nu om för mig vad det var jag drömde och vad det betyder!” ⁷ De sa än en gång: ”Må kungen tala om drömmen för sina tjänare, så ska vi berätta vad den betyder.” ⁸ Kungen svarade: ”Jag inser tydligt att ni bara försöker vinna tid, eftersom ni förstår att mitt beslut står fast. ⁹ Om ni inte kan tala om vad jag drömde, kan domen över er bara bli en. Ni har gjort en konspiration att tala om för mig falska och lögnaktiga ting, i hopp om att situationen ska förändras. Tala alltså nu om för mig vad jag har drömt, så vet jag att ni också kan säga vad det betyder!”

¹⁰ Astrologerna svarade kungen: ”Det finns ingen människa på jorden som kan tala om det kungen begär! Aldrig har någon kung, hur stor och mäktig han än har varit, bett om något liknande av en magiker, besvärjare eller astrolog. ¹¹ Det kungen begär är för svårt. Det kan ingen uppenbara för kungen, förutom gudarna, och de bor ju inte bland människorna.”

¹² Detta gjorde kungen så vred och rasande att han befallde att alla visa i Babylon skulle avrättas. ¹³ När påbudet om de visas avrättning hade utfärdats, sökte man även efter Daniel och hans kamrater, för att döda också dem. ¹⁴ Då talade Daniel med kloka, välvalda ord till Arjok, befälhavaren över kungens livvakt, som gått ut för att döda de visa i Babylon. ¹⁵ Han frågade Arjok, kungens befälhavare: ”Varför har kungen utfärdat en sådan sträng befallning?” Då berättade Arjok för Daniel vad som hade hänt. ¹⁶ Daniel gick in till kungen och bad om att få tid på sig, så skulle han berätta vad drömmen betydde.

¹⁷ Sedan gick han hem och talade om för sina kamrater Hananja, Mishael och Asarja hur det låg till. ¹⁸ Han uppmanade dem att be himlens Gud visa dem barmhärtighet och avslöja hemligheten, så att Daniel och hans kamrater inte skulle avrättas med de övriga visa i Babylon.

¹⁹ Om natten uppenbarades hemligheten för Daniel i en syn. Daniel prisade då himlens Gud ²⁰ och sa:

De troende ber om frimodighet

²³ Så snart Petrus och Johannes blev fria, sökte de upp de sina och berättade allt vad översteprästerna och folkets ledare hade sagt. ²⁴ Och när de andra hörde dem, började alla gemensamt ropa högt till Gud och sa:

”Herre, du som har skapat himlen och jorden och haven och allt som finns i dem!^{[a] 25} Du lät den heliga Anden tala genom vår förfader David, din tjänare:

²⁷ De slog sig verkligen samman i den här staden mot din heliga tjänare Jesus som du har smort. Herodes och Pontius Pilatus, de andra folken och Israels folk, ²⁸ de har gjort vad du i din makt och med din vilja hade förutbestämt. ²⁹ Herre, se nu hur de hotar oss! Så hjälp nu dina tjänare att frimodigt förkunna ditt budskap! ³⁰ Visa din makt och bota de sjuka, låt tecken och under ske genom din heliga tjänare Jesus namn!”

³¹ När de hade slutat be, skakade platsen där de var samlade och alla fylldes av den heliga Anden och förkunnade Guds budskap frimodigt.