Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Tacksägelse för Herrens nåd och hjälp
118 Prisa Herren, för han är god!
Hans nåd varar i evighet.
2 Säg, Israel:
”Hans nåd varar i evighet!”
14 Herren är min styrka och min sång,
han har blivit min räddning.
15 Glädje och segerrop hörs från de rättfärdigas tält:
”Herren har med makt utfört väldiga gärningar.
16 Herren har lyft sin makts hand.
Herren har med makt utfört väldiga gärningar.”
17 Jag behöver inte dö,
utan jag får leva och berätta om Herrens gärningar.
18 Herren har tuktat mig hårt,
men inte överlämnat mig åt döden.
19 Öppna rättfärdighetens portar för mig!
Jag vill gå in genom dem och prisa Herren.
20 Det här är Herrens port,
de rättfärdiga får gå in genom den.
21 Jag prisar dig för att du har besvarat min bön
och räddat mig.
22 Den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna
har blivit en hörnsten.
23 Detta är Herrens verk
och förunderligt i våra ögon.
24 Detta är dagen då Herren har agerat,
låt oss därför vara glada och jubla.
3 Om nätterna spanade jag efter min älskade på min bädd.
Jag spanade efter honom,
men jag kunde inte hitta honom.
2 ”Nu stiger jag upp
och går omkring i staden,
på gatorna och torgen.
Jag vill söka efter min älskade.”
Jag sökte honom,
men jag hittade honom inte.
3 Vakterna fann mig,
när de gick omkring i staden.
”Har ni sett min älskade någonstans?”
4 Knappt hade jag gått ifrån dem,
så fann jag min älskade.
Jag höll honom fast
och släppte honom inte,
förrän jag hade fört honom till min mors hus,
till hennes kammare som fött mig.
5 Jag besvär er, Jerusalems döttrar,
vid gasellerna och hindarna på fälten:
oroa inte kärleken, väck den inte
förrän den själv vill.
6 Vem är det som kommer från öknen
som en rökpelare
och doftar av myrra
och rökelse och av kryddhandlarens alla dofter?
7 Se, det är Salomos bärstol,
omgiven av sextio krigare,
utvalda bland Israels män.
8 Alla bär de svärd,
alla är skickliga i strid,
var och en har sitt svärd vid sidan
som skydd för nattens fasor.
9 Kung Salomo har låtit tillverka en bärstol åt sig
av trä från Libanon.
10 Dess stolpar är av silver,
dess ryggstöd av guld,
dess säte är klätt med purpurrött tyg,
och invändigt är den smyckad i kärlek
av Jerusalems döttrar.[a]
11 Gå ut och se, Sions döttrar,
på kung Salomo
och kronan som hans mor har krönt honom med
på hans bröllopsdag,
hans glädjedag!
Jesus uppstår från de döda
(Matt 28:1-8; Luk 24:1-12; Joh 20:1-18)
16 När sabbaten var över, köpte Maria från Magdala, Salome och Maria, Jakobs mor, välluktande oljor för att gå och smörja Jesus kropp.
2 Tidigt på morgonen efter sabbaten, vid soluppgången, gick de sedan ut till graven 3 och frågade varandra: ”Vem ska rulla undan stenen från ingången åt oss?”
4 Men när de kom fram såg de att stenen, som var mycket stor, redan var bortrullad. 5 De gick in i graven och såg där på den högra sidan en ung man sitta klädd i en lång vit dräkt.
Kvinnorna blev förskräckta. 6 Men han sa: ”Var inte förskräckta! Ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått. Han är inte här. Titta, här är platsen där de lade honom. 7 Gå nu och säg till hans lärjungar, och till Petrus, att han ska gå före dem till Galileen. Där ska de få se honom, så som han sa till dem.”
8 Då lämnade kvinnorna graven och sprang därifrån, darrande och utom sig. De var så chockade att de inte sa något till någon.[a]
[Kortare avslutning på Markusevangeliet]
Efteråt berättade de helt kort allt de fått befallning om för Petrus och de andra som var med honom. Sedan sände Jesus genom dem ut det heliga och odödliga budskapet om den eviga räddningen, från öster till väster. Amen.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.