Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Ångerpsalm; en vädjan om nåd, förlåtelse och rening
51 För körledaren. En psalm av David 2 när profeten Natan kom till honom efter att han varit tillsammans med Batseba.
3 Förbarma dig, Gud, i din nåd,
ta bort mina överträdelser i din stora barmhärtighet.
4 Rena mig från min överträdelse,
gör mig ren från all min synd.
5 Jag känner mina överträdelser,
min synd är alltid inför mig.
6 Det är mot dig, och endast mot dig, jag har syndat
och gjort det som är ont i dina ögon.
Du visar dig vara rättfärdig när du talar
och rättvis när du dömer.
7 Jag är född i synd,
i synd formades jag i min mors livmoder.
8 Du har behag till sanning i mitt inre,
så lär mig vishet i mitt innersta[a].
9 Rena mig med isop, så att jag blir ren igen.
Tvätta mig, så att jag blir vitare än snö.
10 Låt mig få höra glädje och fröjd,
låt den[b] du har krossat få jubla.
11 Göm ditt ansikte för mina synder,
och ta bort alla mina överträdelser.
12 Skapa[c] i mig ett rent hjärta, Gud,
ge mig på nytt ett stadigt sinne.
15 För så säger Herren, Herren, Israels Helige:
”Vänd om och var stilla,
så ska ni räddas.
I stillhet och förtröstan finns er styrka.
Men ni ville inte.
16 ’Nej’, säger ni,
’på hästar tar vi till flykten.’
Därför ska ni också få fly.
’På snabba hästar ska vi rida.’
Därför ska också era förföljare vara snabba.
17 Tusen ska fly för en endas hot,
och för fem mäns hot ska ni alla fly,
tills det som är kvar av er
liknar en flaggstång på en bergshöjd,
ett banér på en kulle.”
18 Men ändå väntar Herren på att få visa er nåd,
han reser sig för att förbarma sig över er.
För Herren är en rättvis Gud.
Lyckliga är alla de som väntar på honom!
Guds folk får vila
4 Låt oss därför noga och med fruktan ta vara på varandra, så att ingen blir efter på vägen, medan Guds löfte om att få komma in i hans vila fortfarande gäller. 2 Vi har ju fått höra samma glada budskap som de en gång. Men de som hörde budskapet den gången hade ingen nytta av det, eftersom de inte tog emot det i tro. 3 Vi däremot som tror får gå in i den vila som Gud talade om när han sa:
”Därför svor jag i min vrede:
’De ska aldrig komma in i min vila.’ ”[a]
Ändå har hans verk varit färdiga ända sedan världens skapelse. 4 Det är sagt någonstans om det sjunde dygnet: ”Gud vilade på det sjunde dygnet från allt sitt verk.”[b] 5 Men på det här stället står det: ”De ska aldrig komma in i min vila.”
6 Det står alltså att några ska få komma in i den vilan, men de som först fick höra evangeliet kunde inte komma in, eftersom de var olydiga. 7 Gud bestämde därför en ny dag och kallar den idag, när han långt senare lät David säga vad som redan tidigare var sagt:
”Om ni idag hör hans röst,
så förhärda inte era hjärtan.”[c]
8 Om Josua hade fört dem in i vilan, så skulle Gud inte efteråt ha talat om en ny dag. 9 Därför har Guds folk en sabbatsvila att se fram emot. 10 Den som går in i Guds vila får vila från sitt verk, så som Gud vilade från sitt. 11 Låt oss därför göra allt för att komma in i den vilan, så att ingen kommer på fall genom att följa exemplet av deras olydnad.
12 Guds ord är nämligen levande och verksamt. Det är skarpare än ett dubbeleggat svärd, och det tränger djupt in i vårt innersta. Det åtskiljer själ och ande, leder och märg, och avslöjar hjärtats uppsåt och tankar. 13 Ingenting skapat kan döljas för honom. Allting är naket och uppenbart för honom, och inför honom måste vi en gång stå till svars.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.