Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Glädjen över Guds tempel
84 För körledaren, till gittit. Av Korachs ättlingar, en psalm.
2 Hur ljuvliga är inte dina boningar,
härskarornas Herre!
3 Jag längtar innerligen till Herrens gårdar.
Med kropp och själ jublar jag inför dig,
du den levande Guden.
4 Även sparven har funnit ett hem och svalan ett bo åt sig
där den kan lägga sina ungar:
dina altaren, härskarornas Herre,
min kung och min Gud!
5 Lyckliga är de som kan bo i ditt hus
och alltid sjunga lovsånger till dig. Séla
6 Lyckliga är de som har sin styrka i dig,
de som lagt pilgrimsvandringen på sitt hjärta.
7 När de vandrar genom Bakaträdens dal
blir den fylld av källor,
och höstregnet täcker den med välsignelser.[a]
8 De går från styrka till styrka
tills de står inför Gud på Sion.
9 Herre, härskarornas Gud, hör min bön!
Lyssna, Jakobs Gud! Séla
10 Gud, se vår sköld
och ge akt på din smorde.
11 En enda dag i dina förgårdar
är bättre än tusen andra dagar.
Jag vill hellre stå vid tröskeln till min Guds hus
än uppehålla mig i de gudlösas tält.
12 Herren Gud är sol och sköld.
Herren ger nåd och ära.
Han undanhåller inget gott från dem
som lever ostraffligt.
13 Härskarornas Herre,
lycklig är den som förtröstar på dig!
Hiskia regerar i Juda
(29:1—32:33)
(2 Kung 18:1-3)
Hiskia öppnar templet igen
29 Hiskia var tjugofem år gammal när han blev kung, och han regerade i tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Avia och var Sakarjas dotter. 2 Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, precis som hans förfader David hade gjort.
3 I första månaden av sitt första regeringsår öppnade han på nytt dörrarna till Herrens hus och reparerade dem. 4 Han kallade sedan samman prästerna och leviterna till den öppna platsen öster om templet 5 och talade till dem:
”Lyssna till mig, leviter! Helga er och helga Herrens, era fäders Guds, hus! För ut allt orent ur helgedomen! 6 Våra fäder har varit trolösa och gjort det som är ont i Herrens, vår Guds, ögon. De har vänt sig bort från Herrens boning och vänt den ryggen. 7 De har stängt dörrarna till förhallen, släckt lamporna, försummat att tända rökelse och att bära fram brännoffer i helgedomen åt Israels Gud. 8 Därför har Herrens vrede kommit över Juda och Jerusalem. Han har gjort dem till ett skräckexempel, förfäran och förakt, som ni kan se med egna ögon. 9 Våra fäder har fallit för svärd, och våra söner, döttrar och hustrur är i fångenskap på grund av detta.
10 Nu vill jag sluta ett förbund med Herren, Israels Gud, så att hans brinnande vrede viker från oss. 11 Mina söner, försumma ingenting nu, för Herren har utsett er till att vara inför honom, att tjäna honom, göra tjänst åt honom och tända rökelse.”
16 Prästerna gick in i det inre av Herrens hus för att rena det. De bar ut allt orent de hittade i Herrens hus till förgården, och sedan tog leviterna det och förde ut det till Kidrondalen. 17 De började helgandet den första dagen i första månaden, och på åttonde dagen i månaden hade de hunnit fram till förhallen. Sedan helgade de Herrens hus ytterligare åtta dagar och var färdiga på sextonde dagen i första månaden.
18 Sedan gick de till kung Hiskia och sa: ”Nu har vi renat hela Herrens hus och brännofferaltaret med alla dess tillbehör och även bordet för skådebröden och dess tillbehör. 19 Dessutom har vi återställt och helgat alla de föremål som kung Achas i sin trolöshet tog bort under sin regeringstid. De finns nu vid Herrens altare.”
23 Det var därför nödvändigt att avbilderna av det som finns i himlen renades på det sättet. Men de himmelska tingen själva krävde ett mycket bättre offer. 24 Kristus har ju inte gått in i någon helgedom som är gjord av människor och bara är en bild av den verkliga. Nej, han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Gud själv för vår skull. 25 Hans offer var inte ett offer som måste göras om många gånger, så som översteprästen varje år går in i helgedomen med blod som inte är hans eget. 26 Nej, då hade ju Kristus behövt lida gång på gång ända sedan världens skapelse. Men nu kom han vid tidsåldrarnas slut för att en gång för alla offra sig själv och därmed utplåna synden.
27 Det är bestämt att människan en gång ska dö och sedan dömas. 28 Därför offrades Kristus bara en gång, för att ta bort mångas synder. Men han ska uppenbara sig en andra gång, fast inte för syndens skull, utan för att rädda[a] dem som väntar på honom.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.