Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Guds ära i naturen, lovprisning av hans lag
19 För körledaren. En psalm av David.
2 Himlarna förkunnar Guds majestät,
himlavalvet vittnar om hans händers verk.
3 Dag berättar om det för dag,
natt förklarar det för natt.
4 Utan tal, utan ord,
utan att deras röster hörs
5 når deras röst[a] ut över hela jorden,
deras ord till världens ände.
Där har han ställt upp ett tält åt solen,
6 som är som en brudgum,
som kommer från sin kammare,
en hjälte som gläds åt loppet på sin bana.
7 Solen går upp vid himlens ena ände och går runt till den andra,
och ingenting kan gömma sig för dess hetta.
8 Herrens lag är fullkomlig,
den förnyar livet[b].
Herrens förordningar är fasta,
de gör den okunnige vis.
9 Herrens stadgar är rätta,
de ger hjärtat glädje,
Herrens bud är klara,
de lyser upp ögonen.
10 Herrens fruktan är ren,
den består för evigt.
Herrens bestämmelser är sanna,
de är alla rättfärdiga,
11 mer värdefulla än guld,
mer än mängder av rent guld,
sötare än honung,
honung som droppar från vaxkakan.
12 Genom dem varnas din tjänare,
och den som följer dem får en stor lön.
13 Vem ser sina egna felsteg?
Befria mig från mina hemliga synder,
14 och bevara mig, din tjänare, för avsiktliga felsteg[c],
så att de inte får makt över mig.
Då blir jag oskyldig och fri från stor överträdelse.
15 Låt mina ord och mina innersta tankar behaga dig,
Herre, min klippa, min befriare!
Förbund vid Sinai
(19:1—24:18)
Gud uppenbarar sig vid Sinai och kallar folket att möta honom på berget
19 Israeliterna nådde fram till Sinaiöknen tre månader efter det att de hade lämnat Egypten, just på den dagen. 2 Sedan de brutit upp från Refidim, kom de till Sinaiöknen och till foten av berget Sinai och slog läger där framför berget. 3 Mose gick upp till Gud, och Herren kallade på honom från berget och sa:
”Detta ska du säga till Jakobs släkt och förkunna för Israels folk: 4 ’Ni har sett allt jag gjorde med egypterna och hur jag som en örn har burit er på mina vingar för att föra er till mig. 5 Om ni nu vill lyda mig och hålla mitt förbund, ska ni vara min egendom bland alla andra folk på jorden, för hela jorden är min. 6 Ni ska vara ett kungarike av präster åt Gud, ett heligt folk.’ Detta är vad du ska säga till israeliterna.”
7 Mose vände tillbaka och sammankallade alla de äldste bland folket och talade om för dem vad Herren hade befallt honom att säga.
8 Alla var fullständigt eniga och svarade: ”Vi ska göra allt som Herren begär av oss.” Mose återvände till Herren med folkets svar.
9 Då sa Herren till Mose: ”Jag ska komma till dig i ett kompakt moln, så att folket kan höra mig när jag talar med dig, och sedan kommer de alltid att tro dig.” När Mose hade återvänt till Herren med folkets svar,
Levande stenar i Guds tempel
4 Ni kommer till honom, den levande stenen som inte dög åt människor, men som är utvald av Gud och ärad inför honom. 5 Därför är ni nu själva levande byggnadsstenar i ett andligt husbygge. Ni blir ett heligt prästerskap som kan bära fram andliga offer som Gud tar emot med glädje på grund av Jesus Kristus. 6 Det står ju i Skriften:
”Se! Jag lägger i Sion[a]
en utvald och ärad hörnsten.
Och den som tror på honom
ska inte stå där med skam.”[b]
7 Den är alltså värdefull för er som tror, men för dem som inte tror har
”den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna
blivit en hörnsten,”
och
8 ”en stötesten och en klippa som man faller på.”[c]
De stöter emot därför att de inte lyder budskapet. Så var det också bestämt för dem.
9 Men ni är ”ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, Guds eget folk, som ska förkunna hans storverk.”[d] Han har ju kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. 10 Ni som förut inte var ett folk, får nu vara Guds eget folk. Ni som tidigare inte fick någon barmhärtighet har nu funnit barmhärtighet.[e]
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.