Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
En bön om räddning
35 Av David.
Herre, bekämpa dem som bekämpar mig!
Strid mot dem som strider mot mig!
2 Ta rustningen och skölden,
res dig och kom till min hjälp!
3 Lyft spjutet och lansen mot mina förföljare!
Säg till mig: ”Jag är din räddning!”
4 Låt dem som är ute efter mitt liv komma på skam och vanära!
Låt dem som planerar för min undergång få vända sig bort i skam!
5 Låt dem blåsa bort som agnar för vinden,
när Herrens ängel jagar bort dem.
6 Gör deras väg mörk och hal,
när Herrens ängel förföljer dem!
7 Utan orsak har de lagt ut ett nät för mig
och grävt en fallgrop åt mig.
8 Låt dem drabbas av undergång
utan att de vet om det,
fastna i sina egna nät som de lagt ut,
falla i sin egen grop, till sin undergång.
9 Men jag ska jubla i Herren
och glädja mig över hans räddning.
10 Med hela min kropp ropar jag:
”Herre, vem är som du?
Du räddar den svage från den starke
och den fattige och den nödställde från dem som plundrar dem.”
Jeremias brev till folket i exil
29 Det här är vad profeten Jeremia skrev i ett brev som han sände från Jerusalem till de äldste som ännu levde kvar i exilen, prästerna, profeterna och till allt folket, dem som Nebukadnessar hade fört bort från Jerusalem till Babylonien. 2 Det var efter att kung Jekonja och drottningmodern, hovmännen, furstarna i Juda och Jerusalem, hantverkarna och smederna hade lämnat Jerusalem. 3 Han skickade brevet med Elasa, Shafans son, och Gemarja, Hilkias son, när Sidkia, Juda kung, sände dem till Babylon, till Nebukadnessar, kungen av Babylonien. Så här stod det:
4 Så säger härskarornas Herre, Israels Gud, till alla dem i exil som jag låtit föra bort från Jerusalem till Babylonien: 5 ”Bygg hus och bo där! Plantera trädgårdar och ät av deras frukt. 6 Gift er och föd söner och döttrar. Ta hustrur åt era söner och gift bort era döttrar, så att de föder söner och döttrar. Föröka er där, bli inte färre! 7 Sträva efter den stadens bästa dit jag har sänt er till exil. Be till Herren för den, för dess välgång är er välgång.” 8 För så säger härskarornas Herre, Israels Gud: ”Låt inte lura er av era profeter som finns bland er eller av era medier. Lyssna inte till drömmar de drömmer, 9 för de profeterar lögn i mitt namn. Jag har inte sänt dem, säger Herren.”
10 Så säger Herren: ”Först när sjuttio år har gått för Babylonien ska jag ta mig an er, uppfylla mitt löfte, och föra er tillbaka hit. 11 Jag vet vilka planer jag har för er, säger Herren. Det är planer för välgång och inte något ont, för att ge er en framtid och ett hopp. 12 Ni ska då åkalla mig, komma och be till mig, och jag ska lyssna på er. 13 Ni ska söka mig och finna mig, om ni helhjärtat söker mig. 14 Jag ska låta er finna mig, säger Herren, och jag ska föra er tillbaka från er fångenskap, samla er från alla de folk och platser jag fördrivit er till, säger Herren. Jag ska låta er återvända till den plats jag fört bort er ifrån.”
Jesus befriar en man som är besatt av onda andar
(Matt 8:28-34; Luk 8:26-37)
5 Så kom de över till andra sidan sjön, till området kring Gerasa[a]. 2 När Jesus steg ur båten kom en man emot honom från gravplatsen. Han var besatt av en oren ande 3 och levde bland gravarna. Numera gick det inte att binda honom ens med kedjor. 4 Man hade flera gånger försökt binda både hans händer och fötter, men varje gång hade han slitit sönder kedjorna och fotbojorna. Ingen kunde rå på honom. 5 Dag och natt höll han till bland gravarna eller uppe bland bergen och skrek och skar sönder sig själv med stenar.
6 Mannen hade fått syn på Jesus redan då han var långt borta och kom nu rusande och föll ner för honom. 7 ”Lämna mig ifred, Jesus, du den högste Gudens Son! Svär inför Gud att inte plåga mig!” skrek han, 8 för Jesus hade just befallt: ”Far ut ur mannen, du orena ande.”
9 Jesus frågade nu: ”Vad heter du?” Han svarade: ”Jag heter legion[b], för vi är många.” 10 Och gång på gång bad han att Jesus inte skulle köra bort dem ifrån området.
11 Där gick en stor svinhjord och betade på berget. 12 Andarna tiggde därför och bad: ”Skicka iväg oss till svinen, så att vi kan fara in i dem”, 13 och Jesus lät dem få som de ville. Då lämnade de orena andarna mannen och for in i svinen, och hela hjorden på omkring 2 000 svin störtade utför bergssluttningen och drunknade i sjön.
14 Herdarna som vaktat svinen sprang till staden och till landsbygden och berättade alltihop, och folket gick då ut för att ta reda på vad som hade hänt. 15 När de kom fram till Jesus fick de se mannen som varit besatt av legionen sitta där, påklädd och fullständigt normal, och de blev förskräckta. 16 Ögonvittnena berättade vad som hade hänt med den besatta mannen och hur det hade gått för svinen. 17 Men då bad folket Jesus att lämna deras område.
18 När han steg i båten, bad mannen som varit besatt att han skulle få följa med Jesus. 19 Men Jesus ville inte ta med honom. ”Gå hem till de dina”, sa han, ”och berätta för dem vad Herren har gjort med dig, och hur han förbarmade sig över dig.”
20 Då gick mannen iväg och berättade i hela Tiostadsområdet[c] vad Jesus hade gjort med honom. Alla häpnade.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.