Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Guds beskydd
125 En vallfartssång.
De som litar på Herren är som berget Sion,
det kan inte rubbas utan består för evigt.
2 Liksom bergen omger Jerusalem,
så omger Herren sitt folk,
nu och för evigt.
3 De gudlösas spira ska inte vila över de rättfärdigas land,
för att inte locka de rättfärdiga till att göra det som är orätt.
4 Herre, gör gott mot dem som är goda,
mot dem som har ett uppriktigt hjärta.
5 Men de som viker av på avvägar
ska Herren föra bort tillsammans med dem som gör orätt.
Frid över Israel!
Visheten ropar
8 Hör, visheten ropar,
förståndet höjer sin röst!
2 Den står uppe på höjderna,
vid vägar och vägskäl.
3 Vid stadsportarna och vid ingångarna
ropar den högt:
4 ”Jag ropar till er, människor,
jag höjer min röst till alla människobarn.
5 Ni okunniga, lär er klokhet,
ni dårar, lär er förnuft!
6 Lyssna, för jag talar om det som är ädelt,
mina läppar säger vad rätt är.
7 Sanning är vad min mun vill tala,
för mina läppar avskyr det onda.
8 Alla mina ord är rättfärdiga,
i inget av dem finns något falskt eller förvänt.
9 De är klara för de förstående
och riktiga för dem som har kunskap.
10 Ta emot min förmaning hellre än silver
och kunskap hellre än rent guld.
11 För visheten är mer värd än rubiner,
inga skatter kan jämföras med den.
12 Jag, visheten, bor tillsammans med klokheten,
och hos mig finns kunskap om hur man blir förståndig.
13 Att frukta Herren är att hata det onda.
Jag hatar stolthet, högmod, ont leverne och falskt tal.
14 Hos mig finns råd och förnuft.
Jag är förstånd, och hos mig finns makt.
15 Genom mig regerar kungar
och härskare som stiftar rätta lagar.
16 Genom mig härskar furstar och stormän,
alla som styr rättfärdigt.
17 Jag älskar alla som älskar mig.
De som söker mig ska finna mig.
18 Hos mig finns rikedom och ära,
bestående välfärd och rättfärdighet.
19 Min frukt är bättre än finaste guld,
det jag ger är bättre än renaste silver.
20 Jag vandrar på rättfärdighetens väg
och på rättvisans stigar.
21 Jag lönar med rikedom dem som älskar mig
och fyller deras förråd.
22 Herren skapade mig redan i begynnelsen av sitt verk,
före allt som han sedan gjorde.
23 I urtiden formades jag,
från begynnelsen, innan jorden fanns.
24 Jag föddes innan djupen blev till,
när det ännu inte fanns några vattenkällor.
25 Innan bergens grund lades och kullarna blev till
föddes jag,
26 innan han skapat land och fält
och jorden på marken.
27 Jag var med när han bredde ut himlarna
och spände upp dess valv över djupen,
28 när han satte upp molnen
och lät källorna i djupet flöda fram,
29 när han satte en gräns för havet
och gav vattnen befallning att inte överskrida den.
När han lade jordens grund.
30 Jag var alltid vid hans sida[a].
Jag var hans ständiga glädje,
i hans närhet fröjdades jag.
31 Jag jublade över hela hans värld
och gladde mig över människosläktet.
En icke-judisk kvinnas tro
(Mark 7:24-30)
21 Jesus lämnade sedan Galileen och drog sig undan till området kring Tyros och Sidon.[a]
22 En kanaaneisk kvinna från trakten kom då till honom och ropade: ”Herre, Davids Son, förbarma dig över mig! Min dotter är besatt av en ond ande och den plågar henne ständigt.” 23 Men Jesus gav henne inte ett ord till svar. Hans lärjungar kom därför till honom och sa: ”Skicka iväg henne, hon förföljer oss ju med sina rop.” 24 Han sa då till kvinnan: ”Jag har sänts bara till Israels förlorade får.”[b] 25 Men kvinnan kom närmare och föll ner för honom och sa: ”Herre, hjälp mig!” 26 Jesus svarade: ”Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.” 27 ”Det är sant, Herre”, sa hon, ”men till och med hundarna äter de smulor som faller från deras herrars bord.” 28 ”Kvinna”, sa Jesus till henne, ”din tro är stark. Du ska få det du ber om.” Och i samma stund blev hennes dotter botad.
Jesus botar många sjuka
(Mark 7:31-37)
29 Jesus återvände nu till Galileiska sjön och gick upp på ett berg och satte sig där. 30 Snart hade det samlats en stor folkmassa omkring honom, och de hade med sig rörelsehindrade, blinda, missbildade, stumma och många andra. Man lade dem framför Jesus, och han botade dem. 31 Folk var alldeles häpna, för de stumma började tala, de missbildade blev friska, de rörelsehindrade gick, och de blinda kunde se. Och alla hyllade Israels Gud.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.